Årets match, del 2

Chicago – LA Kings 3-2 (Period 1)
* * *
Så sent som för bara några dygn sedan var jag helt inställd på att jag skulle sitta hos Christian på Dan Tana’s på Santa Monica Boulevard framåt helgen.
Efter åtta minuter av den här matchen verkar det istället klart att det blir till att karva i biffar på Tavern on Rush på North Side i Chicago, för då har ju ett kvickt och explosivt Chicago gått upp i 2-0-ledning.
Sen kommer Kings, anförda av Mister Game 7 Williams, och plötsligt går det att ana smaken den panerade kalvsteken i West Hollywood igen.
Och nu…ja, herregud.
Det är fortfarande HELT omöjligt att veta hur det här slutar och planet vi sitter på imorrn kommer att landa.
Vilken serie.
* * *
That’s vintage Kings for you.
Dom hamnar i 0-2-underläge direkt – och verkar knappt registrera det.
Man skulle kunna driva kärnkraftverk med den mentala styrkan i den där truppen.
* * *
Livat i The Madhouse, låter det som.
Och annat var inte att vänta.
När bloggen pratade med Yellbear Hjalmarsson efter kvitteringen i förrgår påstod han att trycket i dårhuset under Game 5 var det mest förbluffande han upplevt.
– Och då har vi ändå spelat två Stanley Cup-finaler, påpekade han.
Ja, men det är något väldigt, väldigt speciellt med den här episka serien.
* * *
Men det är lite problematiskt för Hawks att de plötsligt har såna egenartade problem att försvara sina ledningar.
Inte riktigt likt mästarna.
* * *
Påsarna under Kenny Alberts ögon är lite mindre kängurupung ikväll – svikten i steget betydligt mer påtaglig.
Så blir det när man får sova för första gången på två veckor.
* * *
Att göra ett hockeymål ur den vinkel Brandon Saad använder vid 1-0-målet är lite som att skruva in en hörna i fotboll.
Och vad är det som hänt med honom?
Man ska inte kunna få sitt stora genombrott mitt under en pågående konferensfinal kan vän av ordning tycka.
* * *
Vi kan väl beskriva målvaktsinsatserna så här:
Om Rangers förlorar finalen vet vi alla fall att det inte blir en keeper som får Conn Smythe i år.
Fast det har varit en del säregne studsar också.
* * *
Härligt, det är upprört på twitter – över att Viasat ens överväger att inte ha live-kommentatorer under finalen.
* * *
Drew Doughty vägrar, som en annan Thåström, titta Engblom i ögonen under pre game-intervjun nere vid båsen när värmningen är avklarad.
Det betyder att han kommer göra en stor match – igen.
* * *
Jag har två Sinatra-nummer beredda i datorn:
”LA is my Lady” och ”Chicago, my kind of town”.
Tror ni att vi vet vilken som ska dåna här vardagsrummet efter nästa period?
Det tror inte jag.
Årets match kommer vara Årets även i tredje.