Draften i Philly 2014

– Du, sa Nyllet och knäppte av sin telefon, du vet hur man tar hand om en bebis, va? Bra, då sticker jag iväg och hämtar dom andra.
Vi, jag och Höken, var hemma hos The Nylanders i dess schabrak till kåk i exklusiva Greenwich i Connecticut för ett reportage om hela familjen och jag och den dåvarande Rangers-stjärnan hade precis innan telefonen ringde stått i hallen och beundrat hans sjätte barn, en 2 månader gammal dotter.
Men nu skulle resten av klanen hämtas från skolan och innan jag – som inte kunde, och fortfarande inte kan, ett skvatt om hur man tar hand om bebisar – hann protestera satt Jaromir JJagrs radarpartner i bilen och backade nerför garageuppfarten.
Så där stod jag.
Hemma hos en NHL-stjärna jag inte kände närmare.
I en tom jättekåk.
Sånär som på en två månaders bebis i en barnstol på hallgolvet.
Det finns panik och så finns det panik….
Den i sammanhanget mer rutinerade Höken – som var ute i den likaledes jättelika trädgården och rekade bra fotospots – tillkallades hastigt, situationen lugnade ner sig och efter en kvart var Nyllet tillbaka med hela sin femma, bestående enbart av egna produkter.
De flesta av dem var blyga och tysta och verkade undra vad det var för farbröder som var hemma och höll på och ställde en massa frågor till pappa, men äldsten i gänget – en glad krabat på tio bast med rock ’n’ roll-kalufs och pigga ögon – var mest nyfiken, tittade storögt på Hökens kameraobjektiv, ville prata hockey och poserade glatt på bilder i äppelträdet mitt i trädgården.
William, hette han
Ikväll, åtta år senare, kan samma lille krabat bli vald som en av de tio första i NHL-draften här i ett ohyggligt varmt och Philadelphia och står alltså vid tröskeln till en egen karriär i världens bästa hockeyliga.
Riktigt vad jag vill ha sagt med det, mer än att tiden går och att det är lätt att känna sig gammal när man tänker på slikt, vet jag inte.
Men det är något vackert med att sonen tar vid där pappa just slutade – och jag hoppas verkligen att William blir vald så högt som han drömmer om.
Det förtjänar man man när man en gång i tiden gjorde det så lätt och roligt för den här bloggens utsända.
* * *
Senast jag var i Wells Fargo, i slutet av april, hade Wayne Simmonds just tänt Flyers hopp om en fortsättning på slutspelet genom att fullborda ett hat trick på Henke Lundqvist och såväl kepsar som BH:ar och skor (jo, en sko var det!) haglade över isen.
Nu är scenen milt uttryckt annorlunda.
På rinken står 30 långbord där NHL-klubbarnas klubbledningar och deras scouter ska sitta och läktarsektionerna fylls av unga män med stora drömmar – samt nyinköpta, väldigt rara kostymer – och deras familjer och vänner.
Att påstå att stämningen är lika elektrisk som under en playoff-match vore att ta i, men det är nåt i luften ny också.
Ett annat slags förväntan.
En mindre elektrisk högljudd, men ändock intensiv, känsla av att stora saker ska hända.
It’s draft night och det blir kul.
* * *
Det har ju i flera veckor surrats om huruvida Florida Panthers – som har förstavalet – ska ta Aaron Ekblad, Sam Bennett eller Sam Reinhart.
Nu ser det ut som att det kan bli ingen av dem.
Hetaste ryktet medan golvet håller på att fyllas är att Panthers är på att väg att trejda förstavalet till arrangerande Philadelphia, som i sann Ed Snyder-andan vill göra en stor
Tre reflektioner:
1. Vad är Flyers beredda att ge upp för att få utföra en sådan splash? Det kan komma att handla om en rent chockerande blockbuster.
2. Det är aldrig synd om någon som får flytta till Fort Lauderdale.
3. Vilket jävla jubel det ska bli här inne.
* * *
Som med all önskvärd – eller icke-önskvärd – tydlighet framgått tidigare under dagen är det inte bara rättigheterna till unga talanger det dealas med i samband med det här evenemanget.
Herrar general managers passar på att utföra trejder också – några riktigt feta – när de nu har varandra inom räckhåll.
Hittills är det Vancouver, han har bara de senaste timmarna skickat självaste Ryan Kesler till Anaheim och Jason Garrison till Ekeliw-land – och hämtat Dorsett från Rangers.
Mer lär komma under kvällen.
Kanske kan det rentav sjunga till på samma sätt som när Gary Bettman ifjol gick upp på scenen i The Rock i Newark och, efter att buropen klingat av, meddelade att ”we have a trade to announce” och sen berättade att Devils hade knutit till sig Corey Schneider.
* * *
Vi har ytterligare ett par svenska namn som kan komma att ”gå” redan i kvällens förstarunda, och främst då Modos Adrian Kempe och Skellefteås Marcus Pettersson.
Hoppas.
Ju fler vi får in bland de 30 första, desto bättre är det.
* * *
På en helt unauthrized tweet Uffe Bodin från Hockeysverige alldeles nyss publicerade ser det ut som att jag skriver med tummen.
Jag vill härmed passa på att dementera detta.
Jag skriver med pekfingrarna, den bläffiga tummen – nära släkting till boxarnäsan – råkade bara komma i vägen just där.
* * *
Canucks fick väldigt lite i utbyte för Kesler, men eftersom han gjort klart att han vill bort förhandlade de från en väldigt klen position.
Som Ken Campbell på Hockey News nyss konstaterade:
It was a lose-lose situation for Canucks – and they lost.
* * *
En stor personlig förhoppning inför kvällen är att Nikolaj Ehlers, Heinz grabb hamnar hos Washington Capitals.
Kan kan vi ju få en Ehlers och en Burakovsky i samma NHL-lag om några år och i så fall ringer jag Abris för en kommentar i morgon…
* * *
Bloggen har Anaheim Ducks delegation närmast sin plats på det stora presspodiet i ena änden av rinken.
Lille Fridold Bodudreau står just nu och väger lite på klackarna.
Meddelas endast på detta sätt.
* * *
Derek Dorsett är en omdebatterad karaktär, men jag finner det ändå något lugubert att Rangers trejdar bort honom.
Han ar trots allt del av den fjärdekedja som under delar av slutspelet var lagets viktigaste enhet.
* * *
Det är gott om svenska hockeyprofiler , numer tjänstgörande som scouter, ute på golvet i afton.
Halvannan timme innan dansen börjar springer jag till exempel in i Per-Erik Eklund, en av Edmontons män i Europa.
– Det här blir spännande, det är mycket som känns ovisst, säger han.
Det är ju det.
* * *
Drömmer kommer snart att gå i uppfyllelse – och krossas.
Men som Tyler Johnson, från Ekeliw-laget, påminner om i ett begåvat tweet jag hoppas många av de unga gossarna som sitter på läktarna med fjärilar i magen just nu tar till sig:
– Remember everyone has a different path. Your future is up to you. Not what round you’re taken.
Exakt så.
* * *
Showtime snart då.
Jag hoppar in och skriver så fort det händer nåt, vilket innebär att det blir lite mer kortfattade inlägg än vanligt – och måhända fler.
Men kommentatorsspåret är öppet som vanligt och jag hoppas ni går loss där.
Happy draft night!