Stanley Cup-finalen 2014, del 11

LA Kings – NY Rangers 2-4 (Period 2)
* * *
Jag hinner börja nynna på Four Tops ”Same Old Song” när Papa Willie Mitchell, av alla, bankar in reduceringen till 3-2.
– It’s the same old song, can’t bear to hear it, som den odödliga Levi Stubbs sjunger.
Men det går alltså bara elva korta sekunder och sen har Brassard tryckt in fyran också.
Så Rangers kommer in med tvåmålsledning även i sistaperren.
Kan behövas.
De solblekta kackerlackorna börjar nog snart röra på sig.
* * *
St. Louis mål är exceptionellt snyggt – och lika typiskt för honom som blås och tamburiner för den tidige H. Hellström.
Exakt det där skottet avlossade han även mot Penguins och mot Canadiens och precis som Tobias Pettersson påpekar brukar han stå och mata den där varianten efter varje jädra träning.
Övning ger färdighet, säger man inte så?
* * *
Northside strikes again:
Det är rent stolligt hur enkelt Kings får komma in i matchen.
Stoll – för det är alltså han som står för reduceringen – får en fin passning av självaste överstekackerlackan Justin Williams, men hela situationen uppstår för att Richards & co duttar och petar och aldrig får ut pucken ur zon.
När ska det gå in att man inte kan göra så mot den här motståndaren, att man aldrig får slappna av, att pucken ska ut – resolut – varje gång.
Hashtag – bädda sin egen säng.
* * *
Bloggen blir lite starstruck när fackpampen Donald Fehr kommer fram och hälsar på utmärkte bänkgrannen Chris Johnston.
* * *
Eken tycker inte om salta popcorn.
Meddelas endast på detta sätt.
* * *
Det blir väldigt tyst i Staples Center mellan varven.
Det påminner nästan om…ja, Garden.
* * *
Stackars Girardi, nu fick han en puck rakt i klockspelet också.
Han har varit på roligare resor än den här.
* * *
Britney Spears är in the house och har inte bara satt hörselskydd på sina barn utan på sig själv också.
Jag kan förstå, de matar på i Staples-PA:t så man tror det är kalifornisk jordbävning varje gång.
* * *
Det är mycket med Papa Willie Mitchell – först oväntad målskytt, sedan den som blir avklädd av Zuke några sekunder senare.
Han heter som Al Greens legendariske producent och han ser ut, slår det mig plötsligt, som en ung version av Erland Josephson.
Så nu sitter jag och tänker på repliker från ”Scener ur ett äktenskap” varje gång jag ser honom.
* * *
Jag tror Lill-Pröjsarn eller Anders Hedberg kan ha varit första svenska målskyttar i en Stanley Cup-final, för de var med Rangers mot Montreal i 1979 – året innan Islanders inledde sin dynasti-era – och något säger mig att de nätade i åtminstone någon match.
* * *
Nu ska jag trycka upp en stor prilla Ettan under läppen och invänta en tredjeperiod som borde bli nånting att minnas forever.