Stanley Cup-finalen 2014, del 18

NY Rangers – LA Kings 0-3 (Period 2)
* * *
Vi har, inte minst i den här bloggen, hört mycket om att det är tjugo år sedan det var 1994.
Man kanske skulle ta och påminna om att det är sexton år sedan det var 1998 istället.
Det var senast ett lag – Washington Capitals – blev svept i en Stanley Cup-final.
New York Rangers är på väg rätt ner i samma hål.
Fast det kanske är lämpligare att vända på formeln och säga att det är sexton år sedan ett lag – Detroit Red Wings – svepte en motståndare i en Stanley Cup-final.
Los Angeles Kings är ett enastående hockeylag som spelar fantastiskt bra, effektiv och mördande kall slutspelshockey.
Flyt, mål i psykologiska lägen, studsar?
Jovisst.
Men det är verkligen ingen tillfällighet.
De samlar ihop till det, jobbar för det – och har förtjänat det.
Applåder.
* * *
Det är några tappra faithful på läktarna som försöker hålla glöden uppe på läktarna, men generellt kan man sjunkit lika dramatiskt som de lokala barometrarna timmarna innan orkanen Sandy anföll för två somrar sedan.
* * *
Det anmärkningsvärda är att fyra finaler i rad i mitten av 90-talet slutade med sweeps.
Devils tog Red Wings i fyra raka 1995, Avalanche gjorde samma sak mot Panthers 1996, Red Wings likaså mot Flyers 1997 och slutligen då Red Wings igen mot Capitals 1998.
”Sedan dröjde det sexton år”, kan det mycket väl komma att heta i framtida historieböcker….
* * *
Som om det inte vore tungt nog för Rangers har Jonathan Quick börjat spela som Jonathan Quick igen.
Det är 2012-klass på åtminstone tre-fyra räddningar i den här perren.
Och som någon helt korrekt påpekar i spåret:
Samtidigt gör Henke de räddningar han ska, men inte de andra…
* * *
Som redan Yellbear Hjalmarsson konstaterade efter den västra konferensfinalen:
Kings spelar precis likadant vad som än händer i matcherna, oavsett om de leder eller ligger under.
Det är också ett tecken på storhet.
* * *
Brad är Bad igen och ingen annan än Vigneault förstår vad han gör på blålinjen i powerplay.
* * *
DeNiro är in the house igen – och Jimmy Fallon, med Rangers-jersey och mycket plågad min.
Det hjälper inte det heller.
* * *
Viasats utsände, också känd som Eken, är här och gafflar om att jag i andra pausen måste komma ut i korridoren bakom pressläktaren och bli intervjuad.
Jag kan ju inte gärna tacka nej efter alla år av kaffeservice, men det innebär lätt fördröjning av publicering här.
Ni vet vet vem ni ska skylla på.
* * *
Rent psykologiskt vore det väldigt Kings att släppa upp Rangers till 3-3 nu – och sedan vinna på övertid.
Fast det händer inte.
De vinner ikväll och det enda som kan hindra en fullbordad sweep på onsdag är att det blir darriga när de vet att bucklan är i hallen.