Stanley Cup-finalen 2014, del 2

LA Kings – NY Rangers 1-2 (Period 1)
* * *
Resan mot klimax börjar med en sjujävla rivstart.
Hastigheten är uppdriven på Ayrton Senna-nivåer, intensiteten hotar att utlösa proppar i skallen på oss som tittar – och Rangers kontrar in två mål innan Clifford svarar med vad Northside i kommentatorsspåret helt briljant beskriver som typisk kackerlacksreducering.
Wow.
Det här kommer bli nåt att titta på.
* * *
Björns Borgs lillebror från Södertälje gör det–  igen. Han skjuter iväg över isen som en av laserstrålarna från matchintrot och tråcklar via Kings-skridsko in ett mål i numerärt underläge och vad som än händer i resten finns det på CV:t:
Formidabelt short handed-mål i första Stanley Cup-finalen i Staples Center 4 juni 2014.
* * *
Bara det faktum att första avblåsningen kommer först efter fem minuter – på sekunden.
Så brukar inga matcher nånsin starta – och allra minst Stanley Cup-finaler när två lag som inte är så bekanta ska känna på varann.
Om tonen sätts under de inledande bytena, och så ser det ju nästan ut…hur ska vi klara det?
* * *
Men visst.
Hur mycket de än talat om att det inte förhåller sig så är nog Kings kvar i känslan från den emotionella segern i söndags.
Oskärpan på offensiva blålinjen vid Rangers-målen känns inte särskilt representativ för det lag vi sett tidigare under slutspelet.
* * *
Returen Quick stoppar från St. Louis under den första inledande utvisningen indikerar att han tänker vara sitt normala, geniala jag i den här finalen.
Det är en magnifik räddning.
* * *
Stepan får fortsätta i sin Bain-mask.
– I am Gotham’s reckoning
Ha ha.
* * *
Henke har haft en hel del att stå i och det är bra för honom det.
Han är som vassast när han får göra några svettiga ingripanden direkt.
* * *
Just som jag trodde The Finnish Flash var nånting febra om kommer nummer 99 trampade genom pressboxen och slår sig ner hos CBC, som har sin provisoriska studio alldeles intill Bjuppe Biff.
När man ser sånt är det svårt att förhålla sig avmätt och inte bli medryckt i känslan av att det är en väldigt speciell bella notte som pågår.
Det har å andra sidan sällan varit ett problem som plågat den här bloggen..
* * *
Kings-fansen må vara ursäktade att de kommer sent till dansen, det är trots allt vanlig vardag och har man ett vanligt jobb är det svårt att hinna sitta och avnjuta atmosfär före an match som börjar fem på eftermiddagen.
* * *
Well, sen kommer Gretzky ut på isen och släpper första pucken också.
Bella notte indeed.
* * *
När de väl hastat in genom entréerna och satt sig tillrätta pumpar 20 000 angelinos dock upp föredömligt suggestiv och upphetsande stämning
Precis som för två år sedan har de fått såna lightsticks och när de viftar med dem i mörkret precis innan det officiella introt blir det väldigt…ja, Hollywood.
* * *
Går det ens att vinna tekningar mot den här Jarret Stoll?
Han vinner de duellerna lika ofta som jag föreställer sig att J-O Waldner skulle få in pingisservar på mig.
* * *
Det officiella Staples-introt bekräftar också att vi befinner oss väldigt nära underhållningsindustrins hjärta.
Dom vet hur man ställer till med show här.
Fast jag tycker det finaste är det allra mest jordnära, när de presenterar hemmaspelarna och samtidigt visar bilder på dem som knattar.
Det accentuerar vad det här egentligen handlar om, hur pojkdrömmar fullbordas och öden knyts ihop i Stanley Cup-finalen.
* * *
Jaha, Viasat går från klarhet till klarhet i den här Stanley Cup-finalen.
Jag får oavbrutet rapporter om att matchen inte går att se.
Vilket praktfiasko.
Vore det inte bättre att överlåta rättigheterna åt kanal som bryr sig och satsa helt på fotboll istället?
* * *
Det är, som alltid, festligt att se Cartman agera publikpeppare också.
* * *
Ja, nu vet Kings, kända för att kunna anpassa sig till allt, att Rangers är snabba och hugger på kontringar.
Dags att börja spela.