Stanley Cup-finalen 2014, del 23

NY Rangers – LA Kings 1-0 (Period 1)
* * *
So far har det sett precis som det brukar när ena laget måste vinna och det andra ”bara” vill.
Rangers spelar med verklig desperation, aggressivitet och det som våra grannar i öst brukar kallas sisu och leder välförtjänt.
Men jag ber att få varna:
Ledning mot Los Angeles Kings betyder inte riktigt samma sak som ledning mot andra lag.
Rätt vad det är kan gästerna komma in i samma stim som vanligt och då….ja, ni vet ju vad som händer.
* * *
Nu har Rangers i alla fall gjort ett finalmål på Garden – det första sedan Mark Messiers 3-1-balja 13.29 in i andra perioden i Game 7 mot Vancouver 14 juni 1994.
Det får, vad som än händer i fortsättningen, ses som ett framsteg.
* * *
Strålle är periodens hemmahjälte.
Först sänker han Drew Doughty med finalens hittills bästa propp – sedan kliver han in som extrakeeper i penalty kill och räddar en puck som är på väg över mållinjen.
Det har pumpats Syconaut på concord-volym i de strålmanska hörlurarna inför den här matchen
* * *
Som av en händelse blir just Messier, för första gången i årets slutspel, inzoomad i Garden-jumbon strax efter Benoit-mål.
Han håller upp fyra fingrar – the sign i Rangers-land från och med nu, tydligen – och Garden reser sig om en man i dånande åskjubel.
New York glömmer aldrig The Captain och hans spirit och hans närvaro verkar vara precis vad som behövs nu.
* * *
Gris-Olle buar varje gång Doughty har pucken.
Det finns ingen som helst anledning, han har inte gjort något annat än varit väldigt bra, men Gris-Olle lever i en egen värld och kan inte förväntas agera logiskt.
* * *
Efter den här perioden ska vi inte behöva höra något mer om bad luck i Rangers-lägret.
Pucken studsar väldigt vänligt både vid målet och när Strålle goes Tretjak.
Och för all del:
De har jobbat ihop till det.
* * *
Hela New York har gått med krokig rygg och sparkat i gruset i två dagar, men under matchintrot och Amirantes sällsynt emfatiska nationalsång försöker i alla fall Garden Faithful gaska upp sig och gjuter lite glöd i den varma junikvällen.
Ja, va fan.
Det är ändå Stanley Cup-final.
Såna får man inte uppleva varje dag.
* * *
Tårtan-deja vu för Bad Richards.
Han är nerflyttad i fjärdelinan.
På goda grunder, för all del – men erfarenheten säger att han är så lagom lyckad i den rollen.
Samtidigt har Hagge flyttats upp i förstalinan och lirar med Nash och Stepan – medan Kreider kamperar ihop med St Louis och Dominic Moore i en helt nykomponerad formation.
Well, nåt måste ju göras.
* * *
Nejdu, Taggen. Till Palm Springs åker jag bara om den sista finalen avgörs out west – som i Anaheim 2007, Vancouver 2011 och Los Angeles 2012.
Skulle det här vara årets sista match kommer jag – efter en brakskiva till säsongsavslutning i morgon kväll – bara ligga på korresoffan och leka vilohem i en vecka.
Men sitter sista pucken först på fredag, i Staples Center, då kan upplägget definitivt bli det du målar upp så förföriskt….
* * *
Hagaströms förre Messi-epigon, Stefan Åsberg, låtsas att han är utsänd från Canadien Press och snyltar på det viset till sig en premium-plats på pressläktaren.
Tänk, di sluga Gävle-borna…
* * *
Andra kändisar i jumbotronen:
Michael J Fox, John McEnroe och David Duchovny.
Och jo – även de håller upp fyra fingrar.
Det har blivit en grej.
* * *
Semester imorrn – eller en ny flygning över kontinenten?
Ännu vet vi inte.