Stanley Cup-finalen 2014, del 24

NY Rangers – LA Kings 2-1 (Period 2)
* * *
Ja, det håller ju på att hända igen.
Rangers går upp i 2-0-ledning.
Då börjar lagmaskinen från Hollywood pumpa och på en kontring fintar en Dustin Brown som fått för sig att han är Patrick Kane in reduceringen på Henke.
Sedan är det så man, som en annan Niklas Holmgren, utbrister ”Hoppsan Kerstin” hela tiden och om inte samme Henke sträckt ut sig i rena Chara-längden när Carter skär in framför honom precis här i slutet hade det varit kvitterat också.
Nu blir det en sjujävla nagelbitare sista 20.
* * *
Girardis klubba går ju av på blålinjen när Dustin Brown tar pucken och åker upp och reducerar och det kan den arma Rangers-backen inte riktigt rå för, men det känns väldigt typiskt att det händer just honom.
Han har haft en mardrömslik final
* * *
Kings brukar inte ha mycket till bortafölje, ens i sina största matcher, men när Brown reducerar hör vi att det i alla fall är några lyckliga Kalifornien-själar – New York-transplants skulle jag gissa – som jublar.
Bra det.
Kan bli en slak – eventuell… – prisceremoni om det inte är någon alls här som vill hylla mästarna.
* * *
Jag är fortfarande lite tagen av Browns moves vid reduceringen.
Vem hade minsta aning om de ingick i hans arsenal?
* * *
Rangers flyt håller åtminstone inledningsvis i sig kan vi konstatera när Gabby Gabby hey Gaborik träfar ribban i början av andra.
Och det är ju så:
Jobbar man bara hårt och tar rätt beslut brukar det jämna ut sig på den fronten.
* * *
JMFJ, ingen skugga över dig! Du ska ha tack för att du uppmärksammade rubrikfadäsen. Nu har youngblood Ekeliw lovat korrigera och det hade aldrig blivit av om inte du haft ögonen med dig.
* * *
Giants-coachen Tom Coughlin har missförstått och håller bara upp ett finger när han blir inzoomad.
Vilken jinx…
* * *
Girardi kan trösta sig med att han i alla fall inte har det som jag.
Jag fick ena skosnöret avtrampat av en stressad NBC-producent förra pausen och går nu här och ser ut som en luffare.
Det är ju mycket värre…
* * *
Robert DeNiro verkar ha smått smak på hockey, för han är här ikväll också.
Den excentriske karaktärsskådisen visar dock inga fingrar alls.
Sånt kan inga marknadsnissar få honom att ställa upp på.
Då svarar han bara:
– Talkin’ to me?
* * *
Philip Pritchard sitter kvar i sitt hemliga rum, utan minsta aning om hur kvällen sa sluta.
Och framför honom, på det där vingliga bordet, står Stanley Cup-bucklan fortfarande och blänker…