Stanley Cup-finalen 2014, del 27

New York Rangers stod vid avgrundens rand och stirrade ner i mörkret i förrgår – men undvek att falla över stupet.
De slapp bli förnedrade i en historisk sweep.
De slapp se Kings-kaptenen Dustin Brown lyfta den heliga Stanley Cup-bucklan i Madison Square Garden.
Nu…ja, vad nu?
Blueshirts är tillbaka i ett Los Angeles lika bedårande solstekt som förra helgen och måste vinna igen.
Annars är drömsäsongen över och en motståndare de börjat tycka väldigt illa om blir mästare.
Tuff skit.
Att spela Stanley Cup-final mot Kings, i Staples Center, med en laddad revolver tryckt mot tinningen hör till det absolut svåraste en hockeyspelare överhuvudtaget kan vara med om.
Men sedan slutsignalen i fjärde matchen finns nåt nytt och hoppfullt hos de Rangers-spelare som bara timmarna innan den do-or-die-föreställningen bara utstrålade uppgivenhet och bitter sorg.
Nytt stål i blicken.
Ny beslutsamhet i stämbanden .
Särskilt syns det hos han som stal Game 4 och formligen vred bucklan ur händerna på kapten Brown.
Kung Henrik.
Det står en veritabel air av jävlaranamma kring hela hela mannens välekiperade gestalt.
Han har bestämt sig för att det här är Pittsburgh-serien all over igen och att han bara ska ta finalhelvetet till en Game 7.
Han säger det också.
Nästan
– Om vi vi vinner nästa match, morrar han utan att avsluta meningen och det behövs inte för vi vet vad han menar.
Då jävlar.
Då är det serie igen.
Då får Kings börja svettas.
Vad det betyder – egentligen – vet jag inte.
Los Angeles Kings är fortfarande Los Angeles Kings – världens mest obönhörliga jävla hockeylag – och sitter såklart med trumf på hand.
Dom SKA vinna det här och dom SKA göra det ikväll.
Men jag ger Rangers bättre chanser idag än i förrgår.
Det där nya i gästernas blickar gör prognosen något grumlig…
* * *
Jaha, ny sextimmarflight över den gloriösa amerikanska kontinenten är över.
Det börjar ta på krafterna.
Ännu jobbigare för spelarna?
Jo, det var väl klart.
Men de har mer krafter att ta av också…
Bloggen blev dock uppgraderad till business class, sov några goa timmar i en flatbed, hade Sandra Bullock att smygtitta på längst fram i kabinen, kom fram till ett ljuvligt LA och ska avnjuta en Stanley Cup-final ikväll
Så han klagar inte.
* * *
Samtidigt fortsätter Kings uppträda precis som man ska när man krigar för sitt liv i gastkramande playoff-serier.
Ingen kan säga något annat än att de hade otur monumentale i förra matchen, men klagar de över det?
Inte för ett ögonblick.
Tvärtom.
Så här säger den mäktiga Justin Williams:
– Puck luck is for cop-outs. I don’t believe in that at all. I’m a true believer that you get what you put into it.
Exakt så ska det låta.
Exakt så.
* * *
Jag trodde twitter skojade men jag har kollat och det är verkligen sant.
Den här finalen avgörs inte bara när det är fredag den trettonde och en full måne hänger över La La Land.
Det är – både grundserie och playoff inräknat – den 666:e matchen i Henrik Lundqvists NHL-karriär också.
Pretty mindblowing.
Fast jag överlåter åt läsare med större fäbless för det ockulta och övernaturliga att tolka sammanträffandet.
* * *
Los Angeles kommer aldrig att bli ett hockeymekka och Kings aldrig en del av den magnifika metropolens själva kontext, men just nu, just idag, känns det som att hela stan har blicken – exalterad och uppjagad – riktad mot Staples Center.
Hjältarna i ett lag som ändå funnits här sedan 1967 kan ju få lyfta The Cup igen.
På hemmaisen.
Då blir det feber –även i Tinseltown.
* * *
Deja Vu-känslan är påtaglig när jag under förmiddagen sitter och ser VM-matchen mellan Spanien och Holland på hotellrums-TV:n på JW Marriott tvärs över gatan från Staples Center.
11 juni 2012 satt jag på ett exakt likadant rum – kanske till och med samma, det är mycket möjligt – och såg Ukraina tvåla till Sverige på en identisk tv.
Sedan bytte jag om och gick hit och såg Kings avgöra finalen mot Devils.
Apropå omen och sånt ….
* * *
Keeper of the cup?
Ja, självfallet är Philip Pritchard in the house.
Med hockeyns heliga graal.
Han har någon gång under tidiga eftermiddagen smusslats in via en obskyr bakdörr och sitter nu i sitt hemliga rum, utom synhåll för alla inblandade, och putsar så Stanley Cup-bucklan lyser och gnistrar som den där supernovan på natthimlen igen.
Om några timmar baxar han ut den i en arena försatt i orgiastisk extas.
Eller packar, ånyo, ner den i svarta caset och flyger tillbaka till New York City.
Alla vet.
Alla känner närvaron
Alla är tagna.
* * *
Det var, förstås, NY Post-krönikören Mike Vaccaro som hade bäst ”take” på pucken som stannade i den lilla snöhögen på Kung Henriks mållinje i onsdags.
Tänk, skrev han, att vi efter den brutala vinter vi just gått igenom i New York kan bli så glada över snö i juni.
Det är sånt jag vill komma på själv…
* * *
Grej som talar för Kings 1:
De vill inte bara, som de nästan inte velat nånting i hela sina liv, vinna på hemmaplan – de vill under inga som helst omständigheter sätta sig på planet och flyga tillbaka till östkusten.
Var så säkra:
De är beredda att göra vad som helst för att slippa det.
* * *
Grej som talar för Rangers 1:
De har hela säsongen spelat mycket bättre borta än hemma – inklusive i den här finalserien.
Spelar de bara som i de två första matcherna i Staples Center har de definitivt chansen.
* * *
Grej som talar för Kings 2:
De har varit i den här situationen förr – alltså haft chansen att vinna det ultimata priset på hemmaplan – och kommer inte att göra samma misstag som vid första försöket för två år sedan.
Då, inför Game 4 mot Devils, hade såväl spelarna som resten av stan redan börjat fira och Devils fick all extra motivation de behövde när de inte kom fram till spelarentrén för alla limousiner som stod parkerade runt hallen.
Nu är hemmalaget mycket noga med att inte odla några sådana vi-har-redan-vunnit-stämningar.
– Fokus ligger inte på att skaffa biljetter till familj och vänner den här gången. Fokus ligger på att göra bästa matchen för säsongen, påpekar coach Sutter något syrligt.
* * *
Grej som talar för Rangers 2:
Henrik Lundqvist har rent monstruös statistik i elimination-matcher. Han förlorar mycket sällan såna…
* * *
Norrmännen, som vi kallar VG:s utsända trots att fotograf Nilsson är född och uppväxt i Hässelby utanför Stockholm, missförstår allting och tror att jag ska åka med och titta på Union Station fem timmar före första nedsläpp i en Stanley Cup-final.
Herregud, fem timmar före gametime har matchen i praktiken redan börjat och fokus på det här introt är rent lundqvistskt.
Jag skulle i så skarpt läge hellre sluta andas än åka och titta på 30-talsarkitektur.
* * *
Det här är den 93:e matchen i årets Stanley Cup-slutspel.
Nytt rekord, det.
Och vi – ni och jag i den här bloggen – har tammefan sett och avhandlat alla 93.
Nytt rekord det med.
* * *
Coach Keenan är helt säker i sin Post-krönika:
Hanky Panky Lundqvist kommer att stjäla även den här tillställningen och en Game 6 spelas på Manhattan på måndag.
* * *
Ojvoj Spanien.
Så uselt har en regerande mästare inte uppträtt sedan Carolina Hurricanes missade slutspelet 2007.
* * *
Om Keenan får rätt slås ytterligare ett rekord.
Då spelar New York Rangers sin senaste hockeymatch någonsin.
Den nuvarande noteringen – 14 juni – är från en viss Game 7-match på Garden för tjugo år sedan.
* * *
Cartman har övat in en ny ramsa hör vi när de strax innan publiken släpps in testar Staples-PA:t.
– We want the cup! We want the cup! We want the cup!
Ojvoj.
De orden utlöser altid goosebumps.
* * *
Den andra tidningen har både Nordström och Nysse Nyström på plats nu – och dessutom Eken som backup, beredd att hoppa in vid eventuella skador.
Det betyder att jag spelar i numerärt underläge i varje byte.
Men hey, vi har ett bra boxplay i den här bloggen och ska reda ut situationen.
Ges tillfälle kommer jag rentav försöka mig på en Hagelin och kontra in en penalty kill-balja eller två!
* * *
Man kan i alla fall slå fast det:
Om det – mot all förmodan – blir en Game 7 här på onsdag får vi se en av de största hockeymatcherna som någonsin spelats.
Det vore…bibliskt.
* * *
Apropå Nyström uppträder han för första gången någonsin – på hockeymatch i alla fall – med slips runt sin sörmländska hals i kväll
– Ja vad fan, det är ju ändå Stanley Cup-final, säger han och rättar till en helt utmärkt knut.
Det är ju det.
Själv har jag den brandgula favoriten med vita och ljusgrå ränder mot Ekens vita favoritskjorta.
Dressed to kill.
* * *
Brace yourself i era svenska tv-soffor, Viasat har tydligen självaste Vigge Hedman i studion i natt.
Det kommer bli suveränt det.
* * *
Det är ju fan.
Drar jag inte den olycksalige Dan Girardi i GWG-lotteriet ikväll igen – när det, som tävlingsledningen beskriver det, är en big boy pool och insatsen högre än någonsin tidigare.
Well, det är ju kul att få bidra till potten i alla fall…
* * *
SVT har gjort en en ändring i sin laguppställning och kommer till spel med Marie Lehmann ikväll.
Då vet man att det börjar bli riktigt viktiga matcher.
* * *
Efter de inledande VM-matcherna i Brasilien kan man kanske slå fast att NHL-domarna trots allt inte är så bedrövliga…
Ikväll heter zebrorna, by the way, Steve Kozari och Brad Watson.
* * *
Nu kommer dom här och säger att det just idag, utöver allt annat skumt, också är nåt med the mercury som bara inträffar två gånger per år och alltid får crazy shit att inträffa.
Jag tror förstås inte på sånt där tok, men just nu gör jag det ändå och får för mig att saker vi aldrig glömmer väntar nu.
* * *
Är det något Rangers, när vi nu är inne på domare, kan lära av grannen Devils från den ödesmättade finalen i Staples för två år sedan är det att inte tacklas för mycket runt sargerna.
Som ingen med hockeyintresse i The Garden State nånsin kommer glömma tryckte ju Steve Bernier den gången in Rob Scuderi i sargen, åkte på en mycket tveksam Major-utvisning för boarding – och under den femminutersutvisning som följde vräkte Kings in tre mål.
Sedan var finalen 2012 över.
* * *
Migthy Drew Doughty pratar med media två timmar före showtime och upprepar att det här är en måste-match för Kings.
– Ju fler matcher vi spelar, desto större blir deras chans att komma tillbaka. It can’t happen, gör han klart.
* * *
Ett episkt åskväder går enligt rapporterna över Manhattan i detta nu.
Ytterligare ett järtecken?
Jag är framförallt glad över att det var igår vi flög hit, för tydligen närmar sig förseningarna på New York-flygplatserna fyratimmarsgränsen.
Det hade varit….very bad.
* * *
Jarred Stoll – tekningarnas Jimi Hendrix – avnjöt en chilensk havsabborre under flygningen på Kings lyxplan från New York igår.
Meddelas endast på detta sätt.
* * *
Just som jag sitter och ojar mig över hur det skulle varit att behöva flyga idag berättar sedvanlige bänkgrannen Chris Johnston rena rama skräckhistorien från sin morgonflight igår.
Två timmar efter liftoff från JFK var turbulensen så brutal att kaptenen meddelade att ”vi letar efter en flygplats där vi kan landa säkert, men vi hittar ingen”.
Dessbättre lugnade det ner sig – men några timmar senare kläckte samma kapten ur sig att ”vi på grund av den kraftiga motvinden kan få slut på bränslet”.
Till sist landade de på LAX – utan att få veta mer.
Vid min gud, jag ska aldrig mer flyga….
* * *
– Ha ha, jag är säker på att det är en bra dag. Allt kommer gå fint, skrockar Vigneault när han får frågor om att det råkar vara fredag den trettonde.
Ta dig i akt, Alain.
* * *
Vad som än händer har jag en stark känsla av att den här kvällen kan komma att sluta på Dan Tana’s.
* * *
Jag vet inte hur den här matchen slutar och jag vägrar tippa resultat, men Strålle Strålman gör ett mål för Rangers och Tanner Pearson gör ett för Kings.
* * *
Inget är sagt om Carbomb Carcillo, men Vigneault borde verkligen slänga in honom i det här läget.
* * *
Okej, vänner.
Stanley Cup Night igen.
Game 5.
Allt kan avgöras – eller sträckas ut i vad som i så fall blir ett oerhört drama.
Håll i hatten.