Stanley Cup-finalen 2014, del 28

LA Kings – NY Rangers 1-0 (Period 1)
* * *
När det blir 1-0 tycker jag kan känna den avgjorda finalens dofter av champagne och cigarrök, för dessförinnan har Kings varit klart bäst och hur bra de nu än är på att hämta in underlägen brukar de vara direkt omöjliga när de skaffar sig ledning.
Men därefter blir det Game 1 och 2 igen.
Rangers tar över, spelar hårt och tveklöst och skapar ett helt koppel chanser på Quick.
Men precis som under första besöket här i Kalifornien-solen är de slaka som en Hugh Hefner utan Viagra i avslutningarna, så de lyckas inte utjämna.
Nu vetifan.
Men ett känns rätt säkert:
Får Kings nästa mål, då är finalen 2014 avgjord.
* * *
Big Moment Justin stärker sina Conn Smythe-aktier när han också i praktiken visar hur lite han tror på puck luck och på tredje försöket, när Rangers inte rensar bättre än Mårten Gås gör i Farmor Ankas rabatter, trycker in det viktiga förstamål Kings bara hade bestämt sig för att göra.
Sicken boss, sicken krigare, sicken Zeb Macahan.
* * *
Det är inget bra Fredag den trettonde-omen för Rangers att Rick Nash börjar med att ta en utvisning – i offensiv zon.
När dom börjar med det brukar dom fortsätta i samma stil, nämligen.
Mycket riktigt
Här i slutet kör odågan Pouliot på Quick och ja, han är ute ur målgården och han filmar som en hel Jack Nicholson, men Quick har alltid varit bra på att sälja de situationerna och därför ska ju Bengt inte köra på honom.
* * *
Eken har, kvällen till ära, en Gustav Nyquist-slips.
Mönstret består av – hästpolospelare.
* * *
Carbomb fick vara med på matchvärmningen – måhända hans sista som New York Ranger – men roligare än så blev det inte.
Dum-Alain.
* * *
Dan Akroyd sitter och ser cool ut i sina svarta Blues Borthers-brillor utanför Staples.
Han kanske är här för att upplysa Kings om hur det går till när man är on a mission from god.
För de behöver nog vara det när motståndarmålvakten i sin 666:e match har Lucifer på sin sida…
* * *
Fem över fem, lokal tid, har de precis spolat färdigt isen.
Så chansen att Game 5 ska starta på utsatt tid – alltså 17.00 – är begränsad.
Det är Don Emricks fel på nåt vis, jag är helt övertygad.
* * *
Staples Centers dundrande Hollywood-intro blir bara mer och mer imponerande för varje gång man ser det.
Rena rama Kiss-konserten, ju
* * *
Rob 4 visar plötsligt huggtänderna i spåret
Så råbarkad har du aldrig låtit tidigare, gamle vän.
* * *
Pia Toscano sjunger nationalsången igen och inte mig emot, men för fan:
Slash!
Kings har aldrig förlorat när han dragit sin Hendrix-version, så en sån här kvällen borde de väl åkt upp till Sunset Strip och hämtat den gamle hedonisten.
* * *
Jo, John J – under fjolårsfinalen plockade jag hem GWG-potten en gång.
Den uppgick till några hundra dollar, vill jag minnas.
Den här Big Boy-kvällen ligger dock över åtta hundra och väntar på vinnare.
å för fan, Danny G – ladda bössan och bryt mönstret….
* * *
Det är, tvingas jag konstatera, den mest avslagna finalkvällen i kommentatorsspårets hela historia.
Har ni övergivit er biff för fotbollen nu?
Snyft.
* * *
Nu ska jag trösta mig med lite popcorn.