Hajar i New York

För att travestera Letterman-vinjetten:
”From New York, the greatest city in the world – it’s the liveblogg, med Biffen Bjurman!
Tonight:
New York Rangers and San Jose Sharks. Music from John Amirante – plus John J and The Kommentatorsspår Orchestra.
And now…ordbajsaren från Borlänge!”
Va?
Det var väl klatschigt?
Jo, så får det börja idag.
* * *
Det är emellertid inte mycket mer än tolv timmar sedan vi hördes senast.
Mycket lite har hunnit hända under de tolv timmarna.
Jag har svept två Rolling Rock, legat och varvat ner med några gamla Seinfeld-avsnitt, bläddrat lite i Lee Childs senaste, sovit i soffan eftersom gästerna från Ludvika såklart fått ta sängen, gått upp och med viss skepsis druckit två koppar av det ohemult starka kaffe samma Ludvika-gäster envisas med att brygga, duschat, borstat det brittiska garnityret, duttat lite lukta-gott över hakan, satt på mig en grå kostym, klivit ut i den fint krispiga höstkylan, vinkat till mig en taxi på andra avenyn, blivit körd till västra Manhattan, tagit mig in genom Gardens media-entré i hörnet 33:e och åttonde, åkt hissen upp till sjätte våningen och satt mig tillrätta i ett för tillfället förtjusande folktomt och tyst pressrum.
Det är ungefär det hela.
Med andra ord:
Det finns inte så vådligt mycket material att bygga intro av inför denna söndagsmatiné.
Således kan det bli mer kortfattat än vanligt, men det får vi väl i så fall helt enkelt bara leva med.
* * *
För några år sedan hörde San Joses fåtaliga New York-besök alltid till säsongens stora höjdpunkter.
Douglas Murray var ju haj då – en med extraordinärt vassa huggtänder – och jag visste redan på förhand att jag skulle få voicerecordern fullspäckad av obetalbara citat.
Nu, när Crankshaft fortfarande sitter hemma i Stockholm och väntar på att någon general manager ska ta sitt påstådda förnuft till fånga och erbjuda honom ett ett kontrakt, får vi bara se ett hockeylag som är väldigt bra på att spela grundseriehockey.
Nä, det är förstås inte så bara.
Men något saknas.
* * *
Marc Staal anländer samtidigt som bloggen denna tidiga eftermiddag och jag erkänner – jag är lite, lite starstruck när bara vi två tar hissen upp genom Gardens inre.
Men naturligtvis har jag just i det läget bökat för mycket med telefonen, så plötsligt börjar det skrälla av musik i den.
Tom Waits brölar om Bad Liver och Broken Hearts.
Högt.
Jag blir stirrig som en hel Mister Bean när jag försöker få tyst på fanskapet men misslyckas och The Last Man Standing i Staal-familjen verkar lätt road.
Fuck.
* * *
En god vän – vi kan kalla henne Jonna och berätta att hon älskar Färjestad – är på plats idag och jag kommer dessbättre ihåg att upplysa henne om att han hon absolut måste ta med sig passet om hon vill dricka öl, för dom cardar ALLA på Garden och godkänner ingen annan utländsk ID-handling än just pass.
– Tack, lyder det roliga svaret, bästa tipset jag fått i ÅR.
* * *
Om det varit Milan Lucic med mig där i hissen…
Då hade jag inte bara utsatt honom för Tom Waits på concorde-volym.
Då hade jag gjort som Bert Karlsson på Scandic i Falun 2002.
Den som till äventyrs inte känner till den historien får höra av sig så ska jag berätta.
* * *
Badtofflan Vigneault fortsätter ändra i laguppställningen. Jesper Quickie Fast och JT Miller har båda skickats till Hartford och Chris Mueller, en mer renodlad center, plockats upp.
Men Michael Kostka är – hör och häpna – kvar på Manhattan.
Det är som att Sid Vicious varit på basist-audition hos Steely Dan och inte blivit ombedd att omedelbart åka hem och bränna upp sitt instrument.
* * *
Läser att svenska flottan kämpar för att få upp U-båtar till ytan.
Ja, vem sliter inte med den uppgiften emellanåt…
* * *
Inte för att jag önskar Henke Lundqvist något ont, allra minst när fler svenskar än vanligt kan vara uppe och kolla på honom, men det vore underhållande om Big Joe Thornton petade in fyra mål i eftermiddag.
Ni minns väl vad han ifjol lovade att göra i så fall?
Det är för förhoppningen om att den sortens löften ska infrias en undersökande reporter överhuvudtaget uppehåller sig i omklädningsrum.
* * *
Man sitter inte direkt och gapar stumt av förundran över att det är målsnålt mellan Kings och Wild.
* * *
Det är så kallad Kid’s Day på Garden idag.
Det betyder att små knattar sjunger nationalsången och lirar orgel och what not.
Det betyder också att cyniker kan göra sig lustiga på bekostnad av Rangers-duon Martin St Louis och Mats Zuccarello – inte direkt hockeyns två Shaquille O’ Neal, om man säger så – men såna är vi inte i den här bloggen.
* * *
Jag ber åter att få understryka att ni inte ska missa Tomas Ros tv-magasin ”Hockeystudion” på lördagkvällarna.
Bland annat får ni då veta varför en uppbragd Garpen skickar bloggen mail om att det nu är krig och att säsongen blir lång!
För HONOM tycker vi att vi kan ha kul med!
* * *
Min åsikt består om matchställ i NHL består:
Jag tycker att det är hemmalaget som ska spela i vita tröjor, så att fansen i de 30 hallarna får lite variation.
Det är andefattigt att gästande lag alltid, alltid kommer i vitt.
* * *
Hagge Hagelin har haft en aningen slätstruken start på säsongen, men ikväll känns det som att han spräcker sin nolla och då kan det bli åka av för geparden från Södermanland är en streaky jävel.
* * *
Anders Dahlgren heter en mångårig kommentatorsspårsstammis som håller benhårt på San Jose Sharks och tycker att bloggen skriver på tok för lite om hans hjältar.
Well, Anders – nu får du ditt lystmäte och jag förväntar mig samma aktivitet som ryska nationalister mellan varven visar prov på i Carl Bildts twitter-flöde.
* * *
New York Giants möter Dallas Cowboys i sjunde NFL-omgången medan den här ishockeymatchen spelas, så var förberedd:
Gothams sportsfans kommer ha fokus på annat håll.
* * *
Ja, men då tar vi väl och kör igen då.
Låt det koka i spåret.