Opening Night 2014

Jag hade tänkt att jag skulle undvika klyschan om det lilla barnet i sängen kvällen innan julafton.
Men det verkar svårt.
Det är ju just så – som det ivriga barnet de sömnlösa timmarna innan tomten kommer – man känner sig när det är Opening Night i NHL och den nio månader långa hockeyresan ska börja igen.
Vad för andra jämförelser finns det som täcker in den febriga jag-kan-inte-vänta-feelingen?
Minuterna före första Ebba Grön-konserten kanske, när de släckte ner vid scenen i Borlänge Folkets Park och jag visste att jag plötsligt skulle få se Thåström för första gången.
Ögonblicket när planet landade på LAX under jungfruresan till Amerika en tidig oktoberkväll 1979.
Varje söndag när en en ny Sopranos-säsong skulle starta.
Det formligen bubblar i bröstkorgen – av förväntan, begeistring och allmänt euforisk känsla av att själva livet efter en onödig paus på tre månader tar fart på nytt.
Fan så härligt!
Jag vet att många av er där ute känner precis likadant och jag ber härmed att få hälsa er välkomna tillbaka till NHL-bloggen säsongen 2014/2015, kommentatorsspårsstammisar såväl som U-båtar.
Happy premiärnatt!
* * *
Jag får dock lite grums i min brusande glädjebägare när jag kliver in på mitt rum, knäpper på tv:n och upptäcker att NBC Sports inte ingår i hotellets kanalutbud.
Det betyder att jag bara kan se kvällens matcher streamade på laptoppen – och får nöja mig med först Toronto-Montreal och Calgary-Vancouver, enär matcher som sänds på riktäckande kanaler blockas på nätet.
En klar missräkning.
Men vi får göra det bästa även av denna situation och funkar inget annat kanske någon av er – vissel vissel – tipsar om nåt bra ställe där matcherna Boston-Philadelphia och LA-San Jose liksom visas ändå…
* * *
Var jag är?
Mmm, det undrar ni, va?
På vad som skulle vara två- eller trepoängsnivån i ”På Spåret”:
Den nyblivne Polarpris-vinnaren som skrev ”Johnny B Goode” och ”Sweet Little Sixteen” kommer härifrån…
* * *
Vi har alltså fyra matcher i premiärgiven – en lagom dos att börja med, tycker jag.
Ingen ska bli förvånad om Leafs, Flyers, Sharks och Flames vinner.
Men att komma ihåg i så fall:
De inledande veckorna – för att inte tala om de inledande dagarna – säger inte nödvändigtvis så mycket om hur det kommer att sluta.
* * *
Enpoängnivån i ”På spåret”-
Ett hockeylag som heter Blues spelar här.
Jo, så blidde det.
Bloggens första live-macka för säsongen serveras när Rangers och Blues går i clinch i Scottrade Center i morgon natt.
Då börjar somliga förstås omedelbart bröla om att jag bara ränner efter Rangers, men det var hit mina chefer skickade mig – Henrik Lundqvist är den överlägset hetaste NHL-svensken i redaktörsögon, det vill säga den som blir mest läst – och de kan trösta sig med att jag är nån helt annanstans och ser helt andra lag redan på lördag.
* * *
Schema-nissarna på NHL är lite elaka som skickat Sharks till Los Angeles just i den här öppningsmatchen, när Kings ska hissa mästerskapsbanér och allt.
Snacka om att rubba in katastrofen i våras…
* * *
Andre Burakovsky (Washington) , William Karlsson (Anaheim), Victor Rask (Carolina), Alexander Wennberg (Columbus) och Dennis Everberg (Colorado) heter de svenska rookies som klarade sista cutten och tog platser i de slutgiltiga trupperna.
För mig är Everberg den stora sensationen, jag hade ingen koll alls på honom, men av Patrick Roy får man inga chanser om man inte förtjänat dem, så bloggen lyfter på den imaginära hatten och ropar ”bravo!”.
För övrigt är jag, vad detta anbelangar, övertygad om att även sådana som Henrik Samuelsson, Jacob De La Rose, Simon Hjalmarsson, Viktor Arvidsson och Viktor Lööv kommer att få gott om chanser vad det lider.
* * *
Brooksie, som yours truly broderligt delade taxi med in från flygplatsen tidigare idag, har Stanley Cup-vinnaren klar för sig:
Rangers.
De är, hävdar han i Posts fina Season-preview idag, snäppet bättre än ifjol och kommer därför slå Tampa i konferensfinal och sedan ta revansch på Kings i finalen.
Känns på den, ni.
* * *
Att William Nylander får stå på tillväxt ytterligare ett år – i Sverige – tycker jag är lite tråkigt.
Han hade varit en stor attraktion redan i år.
Men det går att förstå Leafs hållning, som någon sa:
Man hör aldrig någon general manager ångra att en talang fått stanna i ”the minors” en säsong för länge, däremot väldigt många som haft anledning att beklaga att de plockat upp talanger en säsong för tidigt.
Förr eller senare blir Lill-Nyllet en superstar i den här ligan.
* * *
Det var ju kul att så många av er läste och verkade uppskatta mitt stora inför-tips, men jag saknar kontringarna.
Jag vill ju ha era tips också.
Shoot!
* * *
Ja, nu är väntan verkligen snart över.
Världens bästa show börjar igen – och ska, som sagt, sedan rulla i nio gloriösa månader.
Jag försöker fixa lite med streamar och teknik här, och återkommer sedan traditionsenligt när det är paus i Toronto.
Igen:
Happy premiärnatt!