Premiär på Broadway, del 5 – The End

NY Rangers – Toronto 3-6 (Slut)
* * *
Det fanns en liten ljuspunkt för Rangers denna i övrigt nattsvarta premiär och det var Rick Nashs fortsatta briljans.
Men även den glimten hann slockna innan aftonen var över, för mitt under andra perioden ringde de från BB och flaggade för nära förestående nedkomst, så han fick slita av sig utrustningen och störta iväg för att vara vid hustruns sida.
Nånstans skakar Curre Lundmark klentroget på huvudet..
* * *
Det här slutrapporterna är rätt sega att skriva de gånger det inte finns något att berätta och det här är en sån gång.
Henke är besviken, men med måtta, och inget särskilt händer i hans omklädingsrumshörn.
– Jag har några saker jag ska se över och sedan är det bara att komma tillbaka och spela bättre, säger han.
* * *
– Då var det bara 79 matcher kvar då, suckar en beat-reporter när han slår ihop sin dator i pressrummet och reser sig för att gå ut i Manhattan-natten.
Det låter som en kåkfarare som räknar ner åren till frigivning…
Men för fan – i själva verket är det ju en himmelsk formel.
Så många underbara upplevelser väntar det kommande halvåret.
Med lite tur får vi vara med om en i korresoffan redan när Boston och Colorado går upp på svenskvänlig tid imorgon.
Vi kan väl höras då, hörrni?