Säsongens första liveblogg, del 2

St. Louis – NY Rangers 0-1 (Period 1)
* * *
Föreställningen att det skulle bli blowout i den här matchen byggde nog på minnet från ifjol när jag satt på samma stol på samma pressläktare och såg Nashville begå premiär mot St Louis.
Då sa det pang och pang och pang och sen var matchen över.
De här premiärgästerna håller helt annan klass och leder alldeles rättvist efter en perre.
Om inte Brian Elliott varit så vaken i kassen hade de speediga, aggressiva, hungriga vännerna från New York kunnat få in ytterligare någon puck.
Hoppsan.
* * *
Jag gör samma observation varje gång jag är här – eller ser Blues på tv:
Ingenstans har publikens huvudramsa – ”Let’s go, Bluuues” – samma dova, mäktiga tyngd.
Nej, inte ens i TD Garden.
Och då hänger ändå en en allmän känsla av att besvikelse över att hemmaspelarna inte spelat bättre under de inledande 20 i luften.
* * *
Patrik Berglund är inte den ende som kom sällsynt väl förberedd till sin camp.
Det sägs att även Rick Nash var i bättre fysisk form än någonsin tidigare när han anlände till Rangers träningsanläggning i Tarrytown för en månad sen
Och det första som händer när han fyra minuter in i säsongsdebuten får pucken i slottet – sedan Kreider snott pucken av Shattenkirk på ett sätt som man sannerligen inte brukar kunna sno några puckar av Shattenkirk på – är att han snärtar in den bakom Brian Elliott.
Just den sortens lägen brände han som Gävle bränner julbockar förra säsongen, så det är ett lovande tecken för Blueshirts.
* * *
Stora premiär-introt i Scottrade inleds med att de fyrar av ett par kanonader så överraskande och dånande att jag känner stor tacksamhet över att jag inte förbereder mig för match på samma sätt som PK Subban.
Då hade det blivit en mycket olycklig start på den här säsongen.
* * *
Blues skapar inte lika mycket som väntat, men några chanser har de och då är det ju bara att titta på Henke.
Han är extremt angelägen om att inte få samma start som ifjol.
Vezina-år.
Det är vad jag tror.
* * *
Ja, det är väldigt roligt att Leafs trejdat till sig Richard Panik från Tampa.
Är det någonstans det kan bli panik efter en match är det i Toronto…
* * *
Kerouac Gunnarsson får i alla fall komma ut i båset och hälsa på Scottrade-publiken under den lagpresentation som på traditionellt inleder säsongen.
* * *
Något egenartat av en nationalsångsvokalist att be publiken sjunga med – och sen frasera om hela numret som en Dylan efter tre dry martini.
* * *
Har Ruutu fortfarande inte slagit någon passning till Tootto?
* * *
Men PlayoffWill, Holmgren har väl redan fått sparken – eller i alla fall skickats snett uppåt i organisationen. Ansvaret som general manager har ju Ron Hextall.
* * *
Duclair gör det helt okej, tycker jag – och Lindström med.
* * *
Just ja, en hel pluton åskådare får åka med en special -zamboni runt Scottrade-isen i pauserna.
Min avund vet inga gränser.
* * *
Verkar vara en del skumma matcher som pågår i afton.
Kan ni berätta mer?
* * *
Nu ska jag filma ett litet inslag för Tomas Ros Hockeymagasin på lördag – mitt bland kollegor på pressläktaren. Det är synnerligen genant, men vad gör man inte för Front 242-konnässören från Leksand?