Slaget om New York, del 5 – The End

NY Rangers – NY Islanders 3-6 (Slut)
* * *
Om det här nu var den lokala hockeyversionen av kubanska revolutionen torde vi höra ropen stiga mot natthimlen i öster nu:
Long Island libre!
För i tredje brister ju fördämningarna och rebellerna bara strömmar in i palatset, avsätter kungen från tronen och tar över makten.
Men så drogs Batista Sather med femtekolonnare och quislingar i det avgörande slaget också.
Kostka & co bara övergav ju försvarsställningarna under tredjeperren och lät det som hände hända.
Förräderi, varken mer eller mindre!
* * *
Det är inte direkt komfortabelt inne hos Rangers efter slutsignalen, om man säger så.
Henke sitter till exempel väldigt länge med benskydden på och bara stirrar framför sig.
Sen säger han precis som det är:
Rangers var ju faktiskt bra i 40 minuter och borde ha avgjort i andra, men sen började de ge puckarna till väldigt bra motståndare mitt i slottet och då går det ofelbart åt helvitte.
* * *
Ja, den här Kostka får ju Stu Bickel att framstå som Lidas.
Tur det finns killar i laget som varit ute och åkt förr så de kan tipsa om bra restauranger i Hartford…
* * *
När möts de obesegrade powerhouse Islanders och Devils egentligen?
Det blir ju det verkliga slaget om Hudson och East River.
Fast ah, deras första möte äger rum först i slutet av november.
* * *
Anton Strålman borde dyka upp i Glen Batista Sathers mardrömmar i natt.
Ett sånt hutlöst misstag att inte signa om honom.
* * *
Det här är alltså första gången i NHL-karriären Henke släppt in fem eller fler mål två matcher i rad.
Inte så skoj, Talbot lär få chansen från start i den givna (?) segermatchen mot skadeskjutna Carolina på torsdag.
Likafullt:
Till skillnad från mot Toronto var det ju i mycket liten utsträckning Henkes spel som var problemet i den här katastrofala tredjeperioden.
* * *
Jodå, John J – det är helt okej stämning på läktarna.
Islanders-fansen står på rätt bra under slutet…
* * *
Brock Nelson låter, för att dra krigs- och slagsfältstematiken ytterligare ett varv, som namnet på en rikligt dekorerad amiral under brittiska imperiets heydays, men är alltså en 22-årig amerikan som fanimig vet hur man spelar ishockey.
* * *
Det här har en riktig downer för Ryan Malone.
* * *
Försmädligt med strafförlust till sist, men framförallt starkt av Caps och komma tillbaka och utjämna mot hajarna.
Det där kan dom i Washington – att börja bedrövligt och sedan iscensätta heroiska comeback-försök.
* * *
I morgon ska jag ligga i korresoffan och ha bloggfri stund med Red Wings och Bruins – det torra krutet måste sparas! – men om ni är snälla kanske vi hörs i kommentatorsspåret.