The land of shopping malls

Jaha, en till first till för säsongen.
Tågresa ut under Hudson River för match i New Jersey.
Åh, Jersey
The Land of shopping malls, kyrkogårdar och diners.
Amerikas verkliga Suburbia, med papiljotter i håret, cigarettfimp i mungipan och träningsoverall dygnet runt.
Delstaten vars största söner självklart skriver låter som heter ”Born to Run” och ”Waitin’ on a Sunny Day”.
Big Pussys och Snookies hem.
Men så mycket annat också, som cyniska och arroganta smädare på Manhattan aldrig brytt sig om.
Prakten, och den intellektuella upphöjdheten, nere i Konsertpianistens Princeton.
Världens bästa boardwalks.
Vykrortsnaturen i Sussex County.
Det sprakande italienska arvet här inne i Newark.
Frank Sinatra, James Gandolfini, Count Basie, Jason Alexander, Whitney Houston och Martin Brodeur
Kort sagt:
Det är här som överallt annanstans i myternas och drömmarnas USA:
Mångfasetterat, motsägelsefullt, allt på en gång – och underbart.
Och jag är glad över att vara tillbaka.
* * *
Låt oss ta det här på en gång:
Om Dan Girardi, som träffades av en elak puck på ena fossingen i söndags , inte kan spela kvällens derby får en annan back Rangers-back chansen.
Gissa vem.
Ja, just det:
Michael Kostka.
Det är ju oerhört.
Som – för att nu spinna vidare på Jersey-temat – om Matthew Bevilaqua skulle fått en ny chans av Tony Soprano efter att han varit med och försökt mörda Christoper Moltisanti
Henke får se till att ha både livrem, hängsle och helst pistol med sig ut på isen om han ska kunna freda sig under den olyckans byten.
* * *
Det är alltid mycket svenskar på besök i New York den här tiden på året – och väldigt många av dem verkar ha skaffat biljett i The Rock ikväll.
Jag har ett uppspelt ungt par från Värmland på sätena intill på NJ Transit-tåget – och när jag kommer fram till Mulberry Street står ett helt kompani i Tre Kronor-tröjor och låter sig fotograferas framför arenan.
Hoppas dom får kul, allihop.
* * *
Vi kan ta det här på en gång också:
Det verkar som att Youngblood Adam Larsson äntligen får begå säsonsgsdebut med Devils i afton.
Härligt, säger jag.
Men innan vår vän Hällegerd börjar jubla i kommentatorsspåret bör det påpekas att det, förstås, inte är några av gamlingarna DeBoer petar.
Det är Big Hammer Gelinas.
* * *
Vad gäller just Sopranos läser jag en dag att både Martin Brodeur och gamle Devils-stjärnan Jamie Langenbrunner har hus i North Caldwell.
Det är den typ av information som får mig att resa mig upp vid skrivbordet och skrika ”Men fan vad coolt”.
För det är i just North Caldwell Tony och Carmela har sitt magnifika mansion.
Och nu när jag tänker på det, Marty B borde ha ju ha varit en birollsinnehavare i serien. Som lätt förskrämd granne som Tony är impad av och ser till att få med sig till Artie Buccos Nuevo Vesuvio nån gång.
Fan, att David Chase inte kom på det…
* * *
Ingen ska komma och säga att den påstådda gentrifieringen av centrala Newark går för fort.
Åtminstone jag rappar på rätt avsevärt, och koncentrerar mig hårt på att titta rakt fram och se oberörd ut, när jag passerar några av de håriga gängen utanför Penn Station…
* * *
Mike Cammalleri, som väl givit Devils exakt den spets som det var tänkt att han skulle ge dem, är med om sitt första Hudson River-slag i kväll och han säger till Star Ledger att han ser fram emot det med stor iver.
– Det är en av de bästa rivaliteterna i hela ligan, I’m excited, heter det.
Jo, i dagens NHL är det bara Penguins-Flyers (imorrn, folks!), Bruins-Canadiens, Oilers-Flames, Kings-Ducks, Rangers-Islanders och i någon mån fortfarande Canucks-Blackhawks som får lika mycket ont blod att koka.
* * *
Som någon påpekar:
För första gången den här säsongen använder Rangers samma kedjeformationer två matcher i rad.
Men vi får väl se hur länge det står sig, Badtofflan har börjat bli nästan lika klåfingrig som sin föregångare.
* * *
Nej, jag översatte inte ”I’m excited” i Cammalleri-utgången här ovan för jag tycker inte det det finns någon riktigt bra svensk term för just ”excited”.
Upphetsad?
Uppspelt?
Nä, de fungerar inte riktigt.
* * *
Johodå, det ligger en fin, laminerad bricka, med foto som framhäver dubbelhakan alldeles särskilt, och väntar i mediaentrén här också.
”Season 2014-2015” står det på den.
Bloggen kan komma och gå som den vill här också, kort sagt.
Det är, faktiskt, ingenting annat än underbart.
* * *
Jag förväntar mig att få täta kommentatorsspårsuppdateringar om hur det går för Pavel när han säsongsdebuterar med rödvingarna uppe i Katedralen på Avenue des Canadiens-de-Montreal.
* * *
Martin Havlat fick sy 55 stygn i plytet efter matchen mot Washington i torsdags.
Men ikväll spelar han med Devils igen.
Hockeyspelare.
There’s nothing like them.
* * *
Nu nös jag.
* * *
Det slår mig igen:
Martin Brodeur är inte här längre.
Det är otroligt märkligt.
* * *
Eller heter det nyste?
* * *
Organisten i The Rock, som jag i enlighet med gamla traditioner haft i öronen medan jag suttit på samma pressläktarstol som vanligt och komponerat det här introt, har inte valt att ta nästa steg i utvecklingen.
Han pruttar på med samma cheesy trudelutter som vanligt.
Det känns, mitt i den musikaliska misären, betryggande.
* * *
Den är lycklig som får se Jaromir Jagr spela ishockey.
Så lyder ett ordspråk redan de gamla grekerna myntade.
* * *
Girardi är med på uppvärmningen – men det är Kostka också.
Ännu kan Lundqvist inte andas ut…
* * *
Det här blir en intressant match.
Två frågor känns särskilt angelägna att få svar på:
Kan Devils återerövra effektiviteten från första grundserieveckan efter två raka plumpar mot Washington respektive San Jose?
Och – är Rangers på gång eller var det vi såg i söndags bara resultatet av ett tröttkört motstånd?
Snart vet vi.