Alla dessa dagar

Nicklas Lidström, som ju var här i torsdags och tittade, spelade 1564 grundseriematcher och 263 slutspelsditon under sin 20 år långa, gloriösa NHL-karriär.
När han nådde milstolpen 1500 matcher frågade jag hur många av dem han mindes.
Det visade sig, som väntat, inte vara särskilt många alls.
Mest de stora, några oförklarliga som fragment från det oändliga serielunksgnugget – men merparten hade helt sonika smält samman till ett dunkelt dis i den lidströmska minnesbanken.
Så är ju livet.
Vi minns de anmärkningsvärda ögonblicken och drar med oss skärvor som av oklara skäl fastnat – men de flesta dagar vi går igenom under en levnad kommer vi inte ihåg någonting av.
Kjell-Olof Feldt kallade sina memoarer ”Alla dessa dagar” just därför. Han blev alldeles paff när han började bläddra i sina dagböcker och insåg lite han mindes av alla sammanträden och möten och resor.
Nu ska vi inte vara för negativa här, men jag misstänker att matchen vi ska se på västra Manhattan denna sömniga söndagkväll i november nådens år 2014 är just en sådan som kommer att falla i glömska både hos spelare, mediarepresentanter och merparten av fansen på läktarna.
Vi är ju inne i den grå serielunken nu, gästen Edmonton Oilers hör – numer – till NHL:s minst kittlande lag och hemmalaget, som inte heller direkt sprakar i varje moment för tillfället, spelar sin andra match på ett dygn.
Upplagt för utdragen gäspning, liksom.
Jag har å andra sidan inget annat att göra denna söndag, så jag sitter ändå här och kramar ur mig lite bloggmos.
Om inte annat så att för att jag om några år ska kunna gå tillbaka och läsa och konstatera att ”hm, den där matchen minns jag verkligen ingenting av…”
* * *
Det kan bli andra slags fel i hjärnan också.
Som i går kväll, när jag skulle smacka ihop fyra texter till redaktör Hagman hemma i Stockholm på kort tid.
Då hade jag pratat och tänkt så mycket på Nashville att det blev kortslutning och i ingressen till Pittsburghs Buffalo-slakt var Patric Hörnqvist återigen placerad i Music City.
Morsning korsning.
Såna gånger dröjer det inte många sekunder efter publicering förrän hånfulla läsare hör av sig och undrar om jag är full eller har så otroligt dålig koll att jag inte vet att Bengan bytt lag.
Ja, nej, jag har ju bara rest till Pittsburgh och gjort reportage om mannen men tror verkligen fortfarande att han spelar i Nashville – med Sidney Crosby.
Fast jag ska ju ha det.
Dylika hjärnsläpp är aldrig försvarbara och bör hånas, så den stressades skribenten lär sig.
* * *
Å andra sidan vet man ju aldrig.
Plötsligt gör en Tarasenko ett mål som det i måndags, plötsligt väcks så ont blod på isen att regelrätta saloonslagsmål utbryter och plötsligt radar Kung Lundqvist upp paradräddningar så hela västra Manhattan drar efter andan.
Då minns man.
Och på läktarna kan det finnas både de som ser sin allra första NHL-match och/eller människor som är på semester i the greatest city in the world och toppar vistelsen med ett Garden-besök.
För dem är kvällen oförglömlig redan från start.
Så really:
Jag kan ta min blaserade serielunkströttma och stoppa upp den nånstans.
* * *
Precis som i onsdags blir det blågul målvaktsduell på Garden-isen ikväll.
Henke återvänder i Rangers kasse efter att ha suttit och vilat i båset i Toronto igår och Viktor Fasth får ny chans efter segern mot Buffalo.
– Han kände sig bra och vi tyckte han var bra och det är viktigt att vi låter honom ”roll with it”, säger coachen Dallas Eakins till Edmonton Sun.
Kul.
Viktor har jag inte sett live sedan Anaheim var på besök i Detroit för två säsonger sedan och då gjorde han starkt intryck.
Särskilt före matchen när jag klev fram för att hälsa och han tittade upp och omedelbart utbrast:
– Har du hört något från nya Håkan-plattan?
Han är ju, blev jag snabbt påmind om, Håkan Hellström-fan monumentale och då blir jag omedelbart….ja, uppsnärjd i det blå.
* * *
Nej, inte heller jag vet varför den här matchen – eller de i Ottawa respektive Detroit – börjar redan vid midnatt just ikväll. Vi har ju, dessvärre, vintertid sedan en vecka tillbaka.
Men bra är det, så låt oss vara glada.
* * *
Vigneault, som lämnat badtofflorna i klädskåpet och helt sensationellt kommer i kostym till sin presskonferens före matchen , upprepar det han sa redan i Toronto igår kväll.
När man gör fyra mål på bortaplan borde det räcka till seger, men just nu är Rangers defensiv väldigt mycket sämre än dess offensiv.
Men sedan kommer det något nytt:
– Det vore bra om vi täckte några skott ibland.
Åh, den gamla fina debatten!
Någonstans skrattar John Tortorella rått.
* * *
Plötsligt kommer Jaques Martin, tidigare coach i bland annat Montreal och Florida och nu assisterande i Pittsburgh, haltande genom pressrummet.
Han ser sur ut.
Men when didn’t he?
* * *
Benoit Pouliot, en av Rangers slutspelshjältar i våras och viktig pusselbit i det som för några månader sedan var ett betydligt mer komplett lagbygge, återvänder till sin gamla hemmahall ikväll och jag vet inte riktigt varför, men han framstår som den typ av spelare som gärna lämnar avtryck såna gånger.
* * *
Ledsen music lovers, men det blir blir svårt att följa upp blues- och Motown-temat från tidigare i veckan.
Edmontons musikhistoriska milstolpar är få, om man säger så.
Men det är klart:
Med Viktor Fasth in the house går det förstås att peppra med lite Håkan-referenser.
Någon kanske Ramlar…
* * *
Tomas Kaberle ska, prisa gud, inte spela den här matchen, men tränar verkligen med Rangers nu och säger att han hoppas få kontrakt.
Själv hoppades jag vinna onsdagens Megamillions-jackpot a ’ 382 miljoner dollar.
Det BORDE vara samma sak.
* * *
Även Oscar Klefbom, värmlänningen, är med Oilers på den pågående roadtrippen och honom vore det också roligt att få se live för första gången, men han spelade inte i segermatchen mot Buffalo och därför är nog chansen tyvärr liten att han får göra Garden-debut.
* * *
Ja, Eric J, jag hade gärna varit i Detroit ikväll. Bra match det. Men det fanns ingen möjlighet den här helgen.
Men framförallt:
Någon jädra gång ska jag belöna din lojalitet genom att åka och liveblogga om London Knights!
* * *
Det finns, tror jag, skäl att hålla ögonen på Zuke ikväll.
Ett lag med Oilers mediokra backuppsättning känns det som att han borde kunna exploatera ganska hårt.
Varning för norsk orkan, alltså.
* * *
Nej, nu lutar vi oss tillbaka och avnjuter en kväll som vi – förmodligen – snart har glömt.
Hoppas det blir helt oförglömligt…