Alla dessa dagar, del 5 – The End

NY Rangers – Edmonton 1-3 (Slut)
* * *
Det är inte omöjligt att jag faktiskt kommer minnas mer av den här matchen än jag har lust med.
För att Rangers var så dassiga.
Som Uffe Samuelsson tdligen slog fast i en tv-intervju i andra periodpausen:
– Det här är vår sämsta insats sedan jag kom hit. Vi blir utspelade av Edmonton. I vår egen hall. Det är genant.
Japp.
* * *
Viktor Fasth tycker inte det stora nödvändigtvis var att vinna målvaktsmatchen mot Henke.
– Nej, det var att slå Rangers i största allmänhet. Härligt, säger han och flinar.
Det låter nästan som att han bara är 2 steg från paradise…
* * *
Ett wakeup call, kallar Marc Staal insatsen.
Henke bara suckar:
– Det är i så fall vårt andra eller tredje wakeup call, tycker han.
Och vi vet ju alla hur illa ute man är om man snoozar väckarklockan så många gånger…
* * *
Det har kommit rapporter norrifrån om att en snöstorm rasar just nu, så när Oilers såsmåningom kommer hem får Viktor förmodligen känna på den beryktade Alberta-kylan på allvar.
– För hittills har det faktiskt inte varit så kallt sedan jag flyttade dit, berättar han medan påfallande glatt segerrummel pågår runtom honom i gästkabyssen.
Kontrasten mot novemberdagar i södra Kalifornien kommer bli ganska bjärt, tror jag mig kunna garantera.
* * *
Om Rangers spelar så här även på tisdag törs man ju knappt tänka på vilken gin & tonic-orgie det kommer bli.
Herregud, faktiskt.
* * *
Men Kalifornien-värme hit eller dit – den förre AIK-keepern trivs utmärkt i Edmonton.
– Det är roligt att bo där det finns så mycket hockeykultur. Det är viss skillnad mot Orange County.
Ja, på den punkten är det nog som att jämföra matkulturen i Toscana och Coventry.
* * *
Nä, nu går jag hem och äter upp mina sista violbumlingar och försöker – kanske – få ihop en veckans lista.
Tisdag, folks.
Då åker vi på riktigt.