Den konstigaste bloggkvällen

Det är inga svenskar på isen.
De inblandade lagen intresserar mig måttligt.
Matchen betyder ingenting.
Likafullt sitter jag i detta nu i BB&T Arena i ett träsk väster om Fort Lauderdale och ska se Panthers spela mot Islanders.
Igen:
Detta är den konstigaste kvällen i bloggens långa historia,
Jag sa det nästan högt när jag klev ur hissen på pressläktaren, tittade mig omkring och kände ingen alls:
Var fan gör jag här?
Men det är nu så att jag har andra ärenden i trakten och kunde fixa ett fint inslag åt Hockeystudion just härifrån och…tja, då är det väl bättre att kolla match än att sitta på ett hotellrum och glo.
Kanske.
Vi får se.
Mycket till intro har jag dock inte hunnit med ,och inte vet jag vad jag skulle orerat om inför en sån här tillställning heller , men om ni vill kan vi ha lite fredagsmys ihop under matchens gång.
* * *
Jag behandlar inte laptop-tangenter mycket mildare än Niklas Kronwall behandlar forwards som åker och tittar i isen och efter två säsongers hårdkörning verkar det som att den här ynkliga Air-mackapären fått nog.
Det är nåt slags glapp, så att det vissa av – framförallt – siffertangenterna emellanåt vägrar reagera när jag trycker (läs dunkar) på dem.
Så nu vet ni varför om det ser konstigt ut.
* * *
Och vädret, som Roland Janssons Gösta frågade när han ringde hem till doktor Levander i första sällskapsresan?
Här var det molnfri, rosa skymningshimmel, 25 grader varmt och en mjuk vind som rasslade i palmerna innan jag klev in i hallen.
Ho ho ho!
* * *
Fast för fan, första live-upplevelsen med Aaron Ekblad kanske blir något att minnas.
Han har ju alla förutsättningar att bli stor NHL-legend och om femton år kan jag i så fall säga att ”ja, jag minns när jag såg honom första gången, det var den där novemberfredagen rookie-säsongen 2014, och jag fattade direkt att han skulle bli gigant…”
* * *
Pärlor för svinen, är det lite svårt att inte tänka när man väl sitter här.
För hallen – som just nu alltså heter BB&T men byter namn oftare än Panthers byter coach – är väldigt fin.
Synd bara att den ligger mitt ute i ingenting, att det är ett så profillöst lag som spelar här och att ingen kommer och tittar.
* * *
Givetvis har Sportbladet inte missat vår kanske allra största NHL-stjärna blir invald i Hall of Fame den här helgen.
Tvärtom.
Big Papa Wennerholm är på plats i Toronto och kommer leverera material så det skvätter om det både i tidningen, på sajten och i sin blogg.
Don’t miss.
* * *
Själv var jag faktiskt här och såg match redan i samband med en jobbresa i Florida som popsnöre 2000.
Panthers mötte Capitals och Ulf Dahlén var kung hos gästerna tycker jag mig minnas fast det gick åt rätt många plastmuggar Budweiser den gången.
Några dygn senare hade U2 premiär i samma hall, faktiskt.
Det jag minns bäst från DEN kvällen är att jag stod intill Elvis Costello i urinoaren strax innan hans vänner skulle gå på scenen.
Försökte förstås titta lite diskret, men även om min aim is true lyckades jag inte se nåt…
* * *
Det är stor skandal om Long Island-romantikern Björn Falk inte har koll på att jag bloggar från den här matcher och inte frälser kommentatorsspåret med sin närvaro.
* * *
Fem år senare, just som jag hade blivit New York-korre, var jag hör och bevakade en Mötley Crüe-premiär också, för att nu fortsätta ner längs Memory Lane.
Det var inte roligare än att se…ja, vad ska man jämföra med…en serielunksgäspning mellan Panthers och Islanders, typ…
* * *
Av dom som är här – och det är i min själ inte många – känns det som att en majoritet håller på gästerna.
Det finns alltså även Long Island-bor som är smarta nog att inse att vintern ska tillbringas i solen.
* * *
Nu ska jag sitta i den här rymliga och fina pressboxen – jag hade glömt hur trivsam den är – och äta popcorn och bara ha det nice.
Islanders vinner, tror jag.