Den konstigaste bloggkvällen, del 3

Florida – NY Islanders 1-2 (Period 2)
* * *
Den där jamaren i hotellbaren…
Jag längtar efter den som jag inte längtat efter nånting sedan det återstod fem timmar av Aeroflot-flygningen från Moskva till New York efter OS.
Med det inte sagt att här matchen ska jämföras med torrlagda tiotimmarsflighter i rysk regi.
Panthers spelar mycket bättre som lag än jag, något fördomsfullt, föreställde mig att de skulle göra – men Islanders hugger obönhörligt två gånger om och har nu övertagit ledningen.
* * *
Tack för utförliga förklaringar, Anders och Tecci.
Jag förstår helt och fullt.
Och jag tror dessutom att Tecci har rätt.
Med all gyllene talang GM Tallon samlat i ladorna kommer katterna klösa på allvar om några år.
* * *
Det är inget bra att speakern, som det verkar, sitter och slickar på mikrofonen – särskilt inte nu när Mötley Crües ljudanläggning uppenbarligen blev kvar efter den där vårpremiären 2005.
* * *
Är det bara jag eller finns det fler som inte riktigt litar på Halak?
* * *
Ha, Henke dyker upp på jumbotronen i pausen för att tala om NHL:s kamp mot cancer – och Islanders-fansen rakt nedanför pressläktaren börjar omedelbart bua.
Var man än kommer…
* * *
Däremot kan alla alltid lita på Mighty Tavares.
Vilken killer han är när han bara nyper in kvitteringen.
* * *
Nattens cikador kommer att sjunga på mediaparkeringen om en halvtimme eller så.
Efter några riktigt grågriniga novemberkvällar i New York har jag en känsla av att det kommer att låta som ren gospel.