Den långa resan hem, del 3

NY Rangers – Tampa 0-2 (Period 1)
* * *
Rangers South är här och lär Rangers North hur man spelar hockey 2014, känns det som.
Ett tag ser det för all del rätt öppet ut, men när Lightning väl trycker till på pedalen blir det tydligt att de har både en helt annan pondus och helt andra, smartare linjer i sitt spel – och när de dessutom får chanser bara smäller det.
Och självfallet gör homecoming captain Callahan mål.
Så blir det ju alltid.
* * *
Det är en mycket sällsam upplevelse att komma så här sent till match, stressad som en Gris-Olle på väg till baren precis före sista beställningen.
Jag brukar ju komma hit senast tre timmar före första nedsläpp – om jag inte tillbringar hela dan i hallen, det händer ju det med – och bortsett från att det rent allmänt är behagligare får jag såna gånger en helt annan känsla för det som ska hända.
Matchen blir liksom en verklig happening
Nu är det som att slå på tv:n en minut innan ”The Newsroom” börjar på söndagarna.
Trevligt – men inget mer.
Men just så här är det alltså många vanliga fans som avnjuter sin hockey?
Märkligt.
* * *
– Fansen här i New York är helt otroliga, sa Callahan tydligen efter värmningen i förmiddags.
Svaret:
Du buar högt första gången han nuddar pucken…
Och inte blir de på särskilt mycket bättre humör när han gör karriärens första på gamla kompisen Lundqvist.
* * *
Strålle har förvandlats till rena Erik Karlsson nere i Florida (well…), så vänta bara.
Han kan komma att kröna sin återkomst i the woooorld’s most famous med en balja han med.
Och det skulle hans landsman i hemmakassen verkligen ha svårt att svälja…
* * *
Cally får dock rungande jubel, och en liten standing ovation, när han och de övriga två ex-blåskjortorna hyllas i jumbon i en reklampaus.
Hockeyfans är ju schizofrena på det viset.
Som dom i Toronto när Sudden återvände med Canucks.
Dom vrålade verkligen ut sin avsky när han hade pucken – bara för att förenas i en lång, tårögd bifallsstorm när han på samma sätt hyllades i jumbotronen.
Sedan fortsatte dom bua resten av matchen…
* * *
Det är en del snack här i New York om att Henke de senaste säsongerna tappat lite av sin skärpa i frilägen, men just på Kucherovs 1-0-mål ikväll skulle jag vilja påstå att han mest är ett offer för otur.
* * *
Vad menar Badtofflan med att peta Quickie Fast när jag stressar hit på det här sättet?
En skandal i miniformat
* * *
Däremot är han – Lundqvist – lika bortkollrad som alla andra när Stamkos ställer till med konståkningsuppvisning innan Callys 2-0-mål.
Ojvoj.
* * *
Skådisen Michael Rappaport – evig hjälte sedan ”True Romance” – blir inzoomad i jumbon.
Jag applåderar.
Allra festligast med det är dock att en av den senast anställda i Rangers PR-stab – en av de trevligaste de nånsin haft – också heter just Michael Rappaport.
* * *
Andrej Suster i Tampa, har han någon syster?
Det vore lite underhållande.
* * *
Sångerskan Jewel är också här och får vinka i jumbon.
Synd inte Gossen – Aftonbladets legendariske pop- och filmskribent – fick se det.
Då hade han utfört en standing ovation på egen hand.
* * *
Nu tycker jag att jag kan vara värd en kopp kaffe.