Saturday night i världens bästa hockeyliga, del 5 – The End

Det slutade som det brukar sluta de här lördagkvällarna
Eder bloggare satt i telefon med fyra svenskar som på olika satt varit inblandade i avgöranden – först Hörnqvist, sedan i tur och ordning Strålle, Filip Forsberg och Bäckis – och skrev sedan referat så det började ryka om tangenterna.
Och här förblev det tyst.
Sorry, men det är svårt att göra så mycket åt när landsmännen ställer till med så mycket som är värt att skriva hem om.
* * *
Fan alltså…Foppa från Åkerö.
Han håller verkligen på att blomma ut och bli en NHL-stjärna.
Spolingen var ju helt bländande i Scottrade Center ikväll .
Så härligt.
* * *
Det gamla arslet Bob Hartley stod för dagens citat redan i eftermiddags, efter Calgarys seger mot Florida, men det är först nu jag ser det.
– Den här matchen påminde mig om en dag när jag var barn och fiskade öring och fick en fin en men tappade ner den mellan två stenar. Med frusna fingrar försökte jag sedan fånga en öring som dinglade mellan två stenar. Det var svårt och jag var rädd att jag skulle tappa den. Så kändes den här matchen. Det var en av de vilda matcherna.
Varför kan inte svenska tränare tala på det sättet?
* * *
Och överallt på sociala hockeymedier hörs samma trosbekännelse efter 2-1-triumfen i St Louis:
”Nashville är på riktigt!”
Ja, det verkar obestridligen så.
* * *
Jag ska personligen försöka se till att min vän Niklas Eriksson – Tichonov-epigonen som coachar Almtuna – börjar prata om sprattlande öringar på sina presskonferenser.
Fast det är klart, Almtuna hamnar aldrig i några kniviga situationer, så det behövs kanske inte.
* * *
Vad surt för Seguin.
Här gör han hat trick – och så går San Jose i alla fall och vinner med 5-3.
Det är som att fylla en hel hink med öringar och sedan tappa själva hinken i sjön.
* * *
Woah, här har vi efterlyst Islanders-mannen Björn Falk hela säsongen utan att höra ett knyst och så kastar han sig bara rakt in i kommentatorsspåret med en karaktäristiskt syrlig drapa, säger godnatt och försvinner igen.
En briljant entré – och en lika briljant sorti.
Så typiskt Falken.
* * *
Nu ska jag knapra i mig de sista violbumlingarna till några finstämda gamla ”The Wire”-avsnitt.
Men redan imorrn hörs vi igen, då har vi Oilers på besök på Garden och tillställningen börjar redan vid midnatt, svensk tid.