Sunday bloody Sunday, del 2

NY Rangers – Montreal 1-0 (Period 1)
* * *
Nja, dessvärre dröjer rätt mycket av den glåmiga söndagskänslan kvar här.
Framförallt i Canadiens framträdande.
De spelade ju även igår, mot självaste lede fi från Beantown, och har inte lyckats trampa ur sig mjölksyran ännu.
Rangers är klart piggare, uppenbart måna om att visa att det kan tvinna samman en räcka fina insatser och leder rättvist.
* * *
Dominic Moore spränger in lite deja vu-feeling i söndagssteken.
Målet han gör är ju inte bara hans första för säsongen.
Det är hans första sedan han stänkte in 1-0-baljan mot Montreal i den sjätte konferensfinalen och, till sist, bar Rangers till Stanley Cup-final.
* * *
Det blev ett härligt blodtryckshöjande deadline-race mellan introskriveri och matchstart för att få hem en annan grej till tidningen.
Men bloggens tajming är magisk.
Exakt när sista tonen i amerikanska nationalsången klingar ut slår jag mig ner bredvid Big Papa med ett rappt ”morsning”.
* * *
Eller gjorde Moore något mål under finalen också?
Hm, jag känner mig inte hundra på den punkten.
* * *
Det var ju, på god grunda grunder, många som undrade vad i hela friden bloggen gjorde på Panthers-match i Sunrise förra fredagen.
Här är svaret, end of mystery.
* * *
Att de ska bua åt Subban här också.
Why?
Han gjorde väl inget som nån behövde bli gramse över i våras.
Han bara underhöll oss.
* * *
Big Papa är uppenbart lite söndagstrött han också.
Inte en enda vits har ekat över pressläktaren på hela perioden.
– Nej, jag är inte riktigt på vitshumör ännu, säger han.
Det kommer, om jag känner min Big Papa rätt
Om inte annat så när vi hugger in på en New York-stek lite senare i afton…
* * *
Förresten, det glömde jag:
I morse väcktes jag av att Tomas Forslund ringde från Borlänge.
Söndagar som börjar på det sättet kan ändå inte beskriva som helt pajiga.
* * *
Nu gick Big Papa, som en annan Eken, och hämtade kaffe.
En sån ära.
Den koppen måste avnjutas med alldeles särskild andakt.