Wang dang doodle all night long, del 3

NY Rangers – St Louis 1-1 (Period 2)
* * *
Tarasenko!
Tarasenko!!
T-a-r-a-s-e-n-k-o!!!
Jag sa ju det.
Han har gjort en Robert Johnson och sålt sin själ till djävulen i utbyte mot genialitet, för såna där mål gör man omöjligen utan hjälp av antigen gud eller Lucifer.
Det var ju Maradonas soloräd mot England i Mexiko 86, toppad med Foppas Kenta-straff i Lillehammer.
Jisses, eller snarare satan….som att se en Monet-målning, som att höra Jussi Björling varva upp i ”Till havs”, som att vara med när solen går upp i Monument Valley i nordöstra Arizona…
Wang dang doodle indeed.
* * *
Visst vänder den välkända melodin totalt i andra versen.
Hela bluesorkestern börjar brumma på samtliga ackord och Rangers ser mestadels ut som ett Jonas Brothers som försöker hävda sig i en musiktävling mot Rolling Stones.
Och om Brian Elliott klippte strängarna av hemmalagets instrument i förstaperren är det enkom Kammen Talbot som hindrar St Louis från att göra en greatest hits -samling nu.
* * *
När Steen börjar spela så grinigt som när han hugger efter Rick Nash mitt i perioden påminner han mer om Fjodor i Ebba Grön än om Muddy Waters.
Det är nog så vägvinnande.
* * *
Eken ser ett lika som bär i Tanner Glass och Gerard Butler.
Tja, jo, mja, kanske.
Det hade varit festligare om han var lik Hassan-karaktären Gerard Boré.
* * *
Det sura för Kammen är att Tarasenkos klassiker kommer higlight-vevas minst lika mycket som Hertls cirkusnummer på Martin Biron i Sharktank förra säsongen och den förnedringen lyckades ju Biron aldrig återhämta sig från…
* * *
Ja, Tobias – man har tyckt in väldigt mycket viktigt om man spänner en båge mellan Muddy Waters och Julian Casablancas.
Eklektiskt är the shit.
* * *
Fast Kammen klipper ju som en sax – häpp! – med plocken när Schwarz skjuter ett sylvasst skott i början av perren och visar redan där att han håller en helt annan klass än gamle Tåbiran.
* * *
John J, du är alltid ursäktad och gör som tvåfaldig commentator of the year i praktiken vad du vill.
* * *
Då väntar vi på slutklämmen i den här blues-serenaden.
Jag vet faktiskt inte hur den kommer att låta, men räknar kallt med att tungt gung och svidande solon.