Den längsta natten, del 3

NY Rangers – Carolina 1-0 (Period 2)
* * *
Som norske – antar jag? – läsaren Amme Taake konstaterar i kommentatorsspåret:
Carolina skuffer stort.
Men Rangers gör inget av sitt stora spelövertag och ni vet hur det är:
När man låter en underlägsen motståndare ”hang around” och inte dödar den här sortens matcher lever man farligt.
Hemmalaget kan kort sagt fortfarande hitta ett sätt att förlora det här…
* * *
Det verkar bestämt som att Gris-Olle hann sänka ett blaskiga plastmuggsbira i första pausen, för han flåsar och gapar och och brölar plötsligt som en dåre i den här perioden.
Därtill finns inga särskilda skäl, kan man tycka, men Gris-Olle följer sällan normal logik.
* * *
Jag sitter plötsligt och längtar till Tampa.
Några kvällar på Waterside-hotellet och en match eller två på Forum…det är vad som behövs den här tiden på året.
* * *
Klassisk Gris-Olle under Rangers första PP:
– Shoot it, Barry!
Barry?
* * *
Den här Hunwick har inget flyt med domsluten.
Han gör två mål på Carolina på ett dygn – och båda döms, högst tveksamt, bort.
* * *
Men även om det nu inte finns någon Barry i hemmalaget har den gormande Gris-Olle en poäng.
Rangers borde skjuta lite oftare när de har numerära överlägen.
* * *
De har förtjusande nog en liten Seinfeld-tävling i en reklampaus där Kevin Klein får räkna upp så många karaktärer han kan under 20 sekunder – och den hårdskjutande Rangers-backen kommer så långt att han till och med nämner Uncle Leo.
Nu stiger han kraftigt i aktning i mina blå.
* * *
Amme, Tårtans whereabouts är ett mysterium. Han lär bo nånstans här i trakten, men har varken synts eller hörts av sedan något slags hundtävling i somras.
Man kan tycka att någon tv-kanal borde städsla honom som expertkommentator och ge sändningarna lite…färg.
* * *
På tisdag är det, apropå Seinfeld, Festivus
For the rest of us.
Det ska vi fira med Bäckis och Burracuda och Mojo här på Garden.
* * *
Dallas gör inte bort sig längre.
Tvärtom, det är Oilers som – på mer känt manér – ställer till det så Svennis skulle stöna som när Baresi sköt straffen högt över ribban i VM-finalen 94.
* * *
Det är väldigt snällt – för att inte säga direkt mesigt – för att vara andra matchen på ett dygn mellan de här två lagen.
* * *
In med Barry!
Annars kan det här sluta med juldepression på Manhattan.