En mustig kväll i korresoffan, del 4 – The End

Musten är slut, och hockeylördagen också.
Jag fastnade, efter att i sedvanlig lördagsrush, ha lämnat texter om Saturday Night Nicky och Grosse och Johan Larsson och glade matchhjälten Mattias Ekholm, i matchen i Sharktank mellan San Jose och St Louis och jävlar vad bra det var.
Blues spelade fruktansvärt tajt och hårt försvarsspel i tredje, men Sharks kom i en fruktansvärd forcering och man kunde genom tv-rutan att snart smäller det och visst.
Med 21 sekunder kvar kunde Vlasic damma in 2-2-kvittering efter suveränt förarbete av Big Joe och – Melker Karlsson.
Det är en ny bekantskap för mig, men han har nu fyra assist på de fem matcher han spelat sedan hajarna plockade upp honom.
Kan ni berätta lite för papa bloggen om denne doldis?
Nå, sen var det explosivt och fint även på övertid, men när Alex Steen åkte ut för en tripping han olyckligtvis knappt kunde undvika kände man det igen:
Nu smäller det.
Mycket riktigt.
Burns avgjorde med bomb från blå.
Det verkar som man kanske ska och stanna upp och fokusera på hajarna lite oftare…
* * *
Nu ska jag se nåt gammalt Sopranos-avsnitt – jo, jag har precis skaffat blueray-boxen och måste se allt en hundrade gång, med grym bild – och sen sova länge för att vakna som en torped och gå på Garden imorrn.
Häng med dit.