Farväl, Alfie

En allra sista gång då.
Alfie i Senators-tröja – i Canadien Tire Center.
Det är nästan så jag blir lite gråtmild bara av att skriva de raderna.
Då kan man ju tänka sig hur det blir när han kommer ut för värmning, är med vid en cermoniell tekning och sedan står på isen under vad jag antar blir en väldigt grandios och emotionell hyllning.
Näsdukar hitåt, tack.
* * *
Själv är jag kvar hemma i New York och det känns ju sådär, just nu.
Det hade såklart varit roligare, och dessutom betydligt mer korrekt i rent hedersperspektiv, att vara på plats i den kanadensiska huvudstaden ikväll.
Men som jag förvarnade om redan igår har jag under dagen haft privata åtaganden det inte gått att komma ifrån.
Istället försöker vi förmedla så mycket det stämning det bara går från den ärevördiga korresoffan.
* * *
Som Mika Zibanejad konstaterade i förmiddags:
Det lär publikrekord för en matchvärmning i Ottawa.
Ingen vill missa sista gången Alfie uppträder i Senators-mundering, om så bara för några bågar genom tekningscirklarna.
* * *
Ottawa Sun, den stora lokaltidningen, idag:
En 36-bilaga (!) bara om Daniel.
Det säger en del om mannens status där uppe…
* * *
Inte nog med att han skrivit ett endagarskontrakt med general managern Bryan Murray och i formell mening får avsluta karriären som Senator.
Clarke MacArthur har tvingats ner i ett hörn av omklädningsrummet så Alfie kan sitta vid sin gamla plats.
Och dessutom genomför han uppvärmningen i den sista jersey han bar som aktiv spelare våren 2013.
* * *
Själv gjorde jag en lång intervju med the man of the hour i måndags, medan han körde de åtta timmarna mellan Detroit i Ottawa.
– Det är ju underbart att köra bil på den här kontinenten, sa han och sällan har jag varit mer överens med en
Förhoppningsvis såg ni det färdiga resultatet tidigare idag och gjorde ni det inte finns det här.
http://www.aftonbladet.se/sportbladet/hockey/internationellt/nhl/article19966706.ab
* * *
Värmningen kan man, om inte annat, se på stream på Senators hemsida.
* * *
Mitt bästa Alfie-minne?
Hockeymässigt tror jag det är den avgörande konferensfinalen 2007, i Buffalo, när han tog Sens till Stanley Cup-final med ett gloriöst övertidsmål.
Jag satt på pressläktaren och hade vid det laget inte upplevt något större som NHL-murvel.
Fast upplevelsen toppades bara 20 minuter senare, när de öppnade dörren till det segerrusiga omklädningsrummet och kaptenen med Prince of Whales-bucklan – som han inte var det minsta orolig över att komma i kontakt med – i högsta hugg gjorde sin enda intervju på svenska
Det har överlag varit en ren ära att få följa, och lära känna, den briljante superstjärnan.
* * *
Precis här i början har jag mycket att lämna åt redaktörerna hemma i Stockholm, men håll grytan kokade i kommentatorsspåret så kommer jag med nya inlägg när det går.