Santa Malkin is coming to town

Santa Claus is coming to town, kungör The Crystals i högtalarna när jag passerar kaoset utanför Macy’s på väg till Madison Square Garden.
Än sen?
Evgeni Malkin är ju redan här.
Jaja, jag vet. Sidney Crosby också. Och det är – med all rätt – vanligtvis han som får lika mycket uppmärksamhet som tomten när Pittsburgh Penguins är ute och reser.
Men faktiskt:
De senaste veckorna känns det som att det är den andra komponenten i The Two-Headed Monster – den kyrilliska från Magnitogorsk i Uralbergen – som varit den verkliga attraktionen i den gulsvarta pingvinskocken, utan att egentligen tillerkännas tillbörlig cred av andra än de egna fansen.
Han har gjort mål som varit både viktiga och snygga, han har stått för fantastiska soloräder och granna shownummer och han har, i alla vingklippta pingviners frånvaro, uppträtt som en sann ledare, med pondus och tydlig villighet att ta stort ansvar.
Det är upplyftande att se.
Geno har alltid varit en liten favorit. Till skillnad från den samtida ryska superstjärnan i Washington blyg och försynt utanför isen, så orolig för att göra bort sig att han de första åren hade med sig tolk till alla möten med media – samtidigt utrustad med påtaglig, goofy humor och , att döma av de snälla ögonen, gott hjärta. Och på isen – jisses. Han är ju en genetisk fullträff; stor och ståtlig och stark – och på samma gång rörlig, snabb, teknisk och kreativ som en fransk bildkonstnär under impressionismens genombrott på 1870-talet. Vi snackar själva prototypen för en modern toppforward.
Här i New York brukar den 28-årige bjässen ha en särskild edge i sitt spel, sprungen vad jag kan förstå ur en särskild antipati visavi just New York Rangers.
Han spelar ofta sin bästa hockey – samtidigt som han gärna är fysisk, aggressiv och grinig.
Så fuck Santa Claus, som Paulie Walnuts sa i ett av de mest minnesvärda Sopranos-avsnitten.
Här firar vi advent med Geno Malkin.
* * *
Ja, det blev ett litet sändningsuppehåll här i bloggen under helgen – och jag bara älskar hur några dagars tystnad omedelbart genererar kommentatorsspårsylande om att jag har koma och måste skärpa mig.
Sorry, men jag hade besök och tog mig friheten att ägna mig åt annat än NHL-hockey några dygn.
Det var precis vad som behövdes.
Nu blir allt som vanligt igen, bara med mer glöd och iver!
* * *
Valrossen har gjort sitt.
Han – Paul MacLean i Ottawa– får, som första NHL-coach den här säsongen, sparken av Ottawa Senators.
Det är en skräll.
Visserligen vill jag minnas att jag redan före säsongen torgförde teorin att han skulle kunna ligga illa till om Senators inte presterade, men med tanke på vad han haft för spelarmaterial att baka bulle med känns det som att de faktiskt HAR presterat – och så sent som igår kväll stod de ju för en kunglig vändning mot Vancouver.
Men the word från den kanadensiska huvudstaden är att han varit på väg att förlora sitt lag, att ledande profiler känt sig halvmobbade och att stämningen i omklädningsrummet varit lätt obehaglig.
Nu blir Dave Cameron, en av Valrossens assisterande, huvudcoach istället.
Så kan det gå.
Näste befälhavare till rakning?
Berube och DeBoer står i alla fall i kön.
* * *
Ni vet hur det känns när man vill blanda sig en grogg och inser att man inte har alla ingredienser hemma?
Just den frustrerande känslan hänger över New York ikväll.
Vi hade ju sett fram emot ännu en pittsburghsk gin & tonic så här i decembermörkret, men virket saknas.
Patric Hörnqvist åkte på en rungande smäll i torsdags, har inte spelat sedan dess och genomgår fortfarande tester.
Ett bakslag, för honom – och för mig.
Att se Penguins modell 2014 utan Bengan känns ungefär som att sitta på torken.
* * *
Plötsligt kommer ordförande Brooks fram och räcker över nya medlemskortet i PHWA och jag ser omedelbart till att haka fast det i ackrediteringen.
Det är som att vara sju och fästa en sheriffstjärna från Polarn & Pyret på skjortbröstet.
* * *
Henke är tillbaka i Rangers-kassen efter en veckas gnuggande av detaljer i träningsrinken och the pressure is on, för att vara frank.
Kungen bör bevisa att han fortfarande är självklar nummer ett i New York, också under serielunken – om inte annat så för att undvika mediagurgel om motsatsen.
* * *
Bright light city gonna set my soul, gonna set my soul on fire
Got a whole lot of money that’s ready to burn
So get those stakes up higher
Viva Las Vegas, Viva Las Vegas…
Oh yeah, det börjar verkligen se ut som att NHL snart HAR ett lag i Vegas.
Gary Bettman meddelade idag, under det årliga Board of Directors-möte som pågår i Boca Raton – ägarna vet var man ska vara i december… – att man gett potentielle ägaren Bill Foley i uppdrag att undersöka underlaget för en säsongskortsbas i Sin City.
– Inget är klart ännu, det finns inga som helst garantier. Men en diskussion har inletts, avslöjade kommissionären.
Jag har redan börjat sondera husmarknaden!
* * *
I senaste avsnittet av serien ”Beginnings”, där tv-kanalen MSG hänger med en Rangers-spelare hem och berättar om hur allt började , får vi följa Carl Hagelin under några sommardagar i Södertälje och chansen är stor att hela New York snart kan en klassisk svensk hejaramsa.
För i en sekvens, som vevas oavbrutet i basic cable-utbudet, står den lille geparden helt ogenerat i ett bås i Scaniarinken och sjunger ”När SSK, marscherar in, när SSK, marscherar in, då är det jubel i riiinken”.
Obetalbart, faktiskt.
* * *
Här skriver den store Scott Burnside förresten om NHL och Vegas.
Fin läsning
http://espn.go.com/nhl/story/_/id/11996421/nhl-las-vegas-truly-handle-expansion-team
* * *
En annan nyhet från Board of Director’s-mötet – där vi ju bara vet att Sather nu beställt in första pre dinner-drinken och drar några gamla skrönor för Ken Holland och Lou Lamoriello – är att cap-taket stiger till 73 miljoner nästa år, förutsatt att kanadensiska dollarn inte tappr för mycket mot the mighty US dollar.
Det är ändå en helt okej siffra.
* * *
Hagge ingår också, precis som kompisen Zuccarello, i en festlig julsketch samma MSG pumpar dygnet runt.
Han håller på att bli Rangers egen Ernst Kirchsteiger.
* * *
Om det blir straffavgörande ikväll förutsätter vi att bägge lagen stannar på isen tills allt verkligen är bekräftat och klart.
Senast de möttes blev det ju, som ni minns, rena farsen och spelare som redan var på väg ut i duschen fick byta om på nytt och gå ut och avsluta matchen.
* * *
Värmningen börjar och ojvoj, Penguins kommer ut i retro-tröjorna.
Snyggast i NHL 2014.
* * *
Det är ett väldigt hallå om att prins William och hans Kate är i stan i veckan och idag febras det om att duon ska besöka ett sportevenemang.
Men de väljer tydligen dassiga Nets ute i Brooklyn istället för hockey på Garden.
Vilka töntar.
* * *
Rangers har två raka förluster och är väldigt angelägna om att undvika en tredje.
Jag tycker det syns på dem på värmningen.
* * *
Äh, nu släpper vi pucken och firar lite advent.