Luciaafton med Bäckis och Vigge, del 3

Washington – Tampa 2-0 (Period 2)
* * *
Nicky B!
Han brinner som julbocken hemma i Gävle och frälser Washington med två kassar i mittperioden.
Det var väl det jag visste – han hade verkligen en Royal Flush gömd i den fladdrande skjortärmen.
Nu knyter vi ihop tomtesäcken med ett hat trick, tycker jag.
* * *
Jag ber rent allmänt att få utbrista:
Hej tomtegubbar!
Det blir äntligen lite liv i (adventskalender-)luckan i Verizon Center under den här perren.
Caps dödar ett två minuter långt tre-mot-fem-läge, får lika mycket energi som jättegranen vid Rockefeller Center på Manhattan och strax därpå prickar stjärngossen från Valbo in sitt första med en fantastisk julklapp till backhand.
Vi tindrar alla med ögonen.
* * *
Bolts, däremot, fortsätter se ut som pepparkaksdeg som inte gräddats tillräckligt länge.
Ja, Holtby spelar som jesusbarnet itself i kassen under delar av det långa mega-PP:t, men ändå.
Ett lag bestyckat med så många massförstörelsevapen ska inte kunna avlossa så många tomhylsor.
* * *
Tack vare BubbaBolt och Åsa i Memphis – och en snabb koll i online-ordboken – har vi kommit fram till att ”fjät” betyder steg
Makes sense.
Men då återstår ”stuva”.
Det enda ordboken har att föreslå i det fallet är ”göra stuvning” och tänk vad trevligt det vore, jag skulle till exempel gärna veva ihop en kantarellstuvning på hotellrummet ikväll, men – det passar inte riktigt i sångtexten, kan jag tycka.
* * *
Det är ett jädra tjafsande efter nästan varenda avblåsning.
Spela hockey, bonnjävlar.
* * *
Jodå, John J. Alice Cooper höll på med fladdermöss och höns och ormar och skit han också.
Kul kille, tyckte jag alltid.
* * *
Jag tycker förstås inte att några hockeyspelare är bonnjävlar.
Jag ville bara låta lika tuff som klackarna i Stockholm.
* * *
Nu ska jag ta några spänstiga fjät bort till mediapentryt och hälla upp lite mer kaffe.