Uppesittarkväll på Manhattan, del 2

NY Rangers – Washington 1-0 (Period 1)
* * *
Nu firar vi julafton i Pontiac Silverdooom, höll jag som en annan Arne Hegerfors på att utbrista.
För det här är verkligen ingen stilla natt.
Rangers sprakar som värsta tomteblossen – och Caps, måhända lite slitna efter gårdagens holmgång, försöker släcka dem med adrenalin och hårda nypor.
Ännu så länge utan större framgång, men efter att ha dödat utvisning här i slutet av perren tror jag de kan ställa till med lustiger dans kring granen.
* * *
Man vet att Big Rick Nash har the flyt när till och med mål som det Zuke i allt väsentligt står för går via hans skridskoklack innan allt är sagt och gjort.
* * *
Ovie är aggressiv som en uppretad svartbjörn på tundran de första minuterna och tacklar Rangers-spelare så de flyger handlöst över isen.
Underhållning.
* * *
Burracuda har inte satt de sylvassa tänderna i händelserna ännu.
Men det kan komma.
Rätt vad det är får han blodvittring och då ska man akta sig för burracudor.
* * *
Naturligtvis är det Joe Pesci från Oslo – den minste på banan – som till slut får nog av Ovies vildsinta framfart och, hrmf, säger ifrån.
* * *
Tomten från Sätra, The Oak Man, sitter oavbrutet och gnäller om att det är kallt.
Gästrikar alltså – inte vad nationen ska hålla i handen när åskan går.
* * *
Det är självaste Tom Wilson – Bäckis och Ovies nya ligist till kedjekamrat – som fått lämna plats åt Burracuda.
* * *
Sen påstår samma Sätra-tomte att det låter som att jag är Sandviken när jag kallar honom för gubbe.
Av alla grova förolämpningar genom åren…
* * *
Zuuuuke ser riktigt bra ut ikväll.
* * *
Bra, Taggen. Du behöver inte ändra stil, du är ju du – bara hålla igen en smula…
* * *
Visst, Kung Henrik får som vanligt dundrande ovationer under line-up.
Men det är ingenting mot poliserna som kommer ut på isen under nationalsången.
De tas, precis som senast, emot som rena Esa Tikkanen av Rangers-fansen.
* * *
MSG verkar ha sålt mycket reklam till just den här matchen, för satan vad pauser det är hela tiden.
* * *
Tomten har vi inte sett ännu, men väl John McEnroe.
Klart Johnny Mac är på plats en sån här kväll,
* * *
Hej tomtegubbar.
Ja, jag vet inte riktigt varför jag avslutar det här inlägget så, men jag hade lust bara.