Vigge Hedman på Broadway, del 3

Ny Rangers – Tampa 3-3 (Period 2).
* * *
Tampa tappar det ju lite i den här perren, slutar spela och låter Rangers ha karneval runt Bishop.
Men sen får de det långa fem-mot-tre-läget och inte för att det blir mål då men precis efter och vad är mer psykologiskt knäckande för motståndarna än just det?
Nu skulle det förvåna rätt mycket om de inte får ett fastare grepp om avtryckarhanen i tredje och börjar smatterbandsbomba Lunkan.
* * *
För andra kvällen i rad:
Quickie hugger in en jävel!
Han har blivit rena Brett Hull från Småland.
Fast det var inte så svårt efter kompisen Brassards Harlem Globetrotters- uppvisning i momentet innan.
Ramalama ding dong.
* * *
Vigge är kanske inte Broadway-succé av ”Jersey Boys”-kaliber i mittakten , men han får fram en passning till Stamkos i det långa PP:t som man bara kan slå om gud försett en med alldeles särskilda gåvor.
* * *
Naturligtvis prickar St Louis in ett mål också.
Det stod i manus att han skulle göra det.
* * *
Jaha, nu frontar Springsteen åt U2 på Times Square – i den skadade Bonos frånvaro.
Lite ballt ändå.
* * *
Eken åt en korv i första pausen.
* * *
Ballt?
När fick jag för mig att man kunde använda det uttrycket med värdigheten i behåll år 2014?
Jag ber om ursäkt.
* * *
Det låter väldigt lugubert när Rangers-publiken skanderar ”Marty Marty Marty”.
Den ramsan brukade vara riktad mot en levande legend från across the river – och ha en påtagligt hånfull ton.
* * *
Big Ben Bishops räddning när Big Rick Nash – mycket ”big” ska det vara! – bara har att fläska in sjuttonde målet för säsongen är inget annat än ett mästerverk det heller.
* * *
Bara så Martin St Louis inte ska bli FÖR stor på sig zoomar de in Gretzky i jumbon i en reklampaus.
Han renderas tillbörliga megaovationer.
* * *
Det är, noterar ni förstås, hårdrockaren från Tibro som utnyttjar Dominic Moores klumpiga misstag och ser till att pucken blir kvar i Rangers-zonen innan Carles kvittering.
Så går det när man laddar med surskallar från Sockerbit.
* * *
Eken gör den något originella iakttagelsen att Brian Boyle ser mindre ut i Tampa än när han var i New York och – det stämmer fan.
* * *
För att utkämpas mellan två lag som mötts tre gånger på två veckor är den här matchen nästan provocerande snäll.
Den får gärna få lite mer nerv innan ridån går ner.