One of those days i Philly

Det måste bli stor hockeyshow i The City of Brotherly Love ikväll…
Annars har en lång dag av humörsänkande prövningar varit förgäves.
Jag går upp redan 06.00, efter ha sovit blott två timmar – för att hinna till morgonvärmningen i Wells Fargo Center i tid.
En timme senare står jag hos biluthyrningsfirman på 48:e gatan och där finns såklart ingen bil; jag har gjort det klassiska misstaget och blandat ihop PM och AM i beställningen – och först efter ett jävla dickederande lyckas dom få fram en ersättningskärra.
Sedan kör jag fel så vi – Eken är med också; alltid en tröst i mörka ögonblick – tvingas till en krokig och krånglig kursändringsmanöver för att komma till den oöverträffat solkiga dinern i Bellmawr där de serverar östkustens blaskigaste kaffe.
Vi kommer ändå i god tid till Wells Fargo, men där visar det sig att Flyers, som ju spelade även igår, inte har någon morgonvärmning alls – och Canucks dito är frivillig, så vare sig tvillingarna, Radim Vrbata eller Alex Edler deltar.
Morsning korsning.
Fiaskot fullbordas när mupparna från Manhattan tar sig en tupplur på hotellrummet efter lunch, försover sig grovt och får hasta tillbaka till arenan som lallande charter-turister för att jag ska hinna författa det här introt.
Så igen:
Det måste bli stor hockeyshow i The City of Brotherly Love ikväll.
Måste.
Måste…
* * *
Club Diner heter syltan i Bellmawr där det känns som att man kan skriva autografen i flottet på bordsskivan.
Den är egentligen målet för hela den här resan, för som sagt:
Kaffet.
Det smakar som kaffe vanligtvis bara smakar på djupa söderns minst fashionabla serveringar och närmare gud än så går det näppeligen att komma
Varje klunk är som en rå, skrovlig Clarence Carter-ballad, framförd bara för smaklökarna.
* * *
Det är inte sant att Flyers inte morgonvärmer.
En demonstrativt uttråkad Zac Rinaldo är faktiskt ute och skjuter några puckar på Ray Emery i en kvart.
Rasande kul att se.
* * *
Som min kompis Juha i Vancouver skrev på twitter när All Star-truppen presenterades:
– NHL hatar Sverige mer än vad vi finländare gör.
Ny bekräftelse på tesen kom med dagens besked om vilka som ersätter skadade målvaktsduon Pekka Rinne och Jimmy Howard.
Marc-Andre Fleury heter den ene, Jaroslav HHalak den andra.
Henrik Lundqvist?
Nä, det verkar som om dom hellre skulle bjuda in Bryzgalov och Mike Smith, och säkert också hämta Ken Dryden från pensionärshemmet, innan de ringde den blågule megastjärnan.
Jag ringer snart till diskrimineringsombudsmannen
* * *
Eddie Läck är i alla fall med på Canucks träning och hälsar glatt i omklädningsrummet efteråt.
Han blir dock snabbt mindre glad när jag utan att tänka mig för börjar babbla om fellow leksingen Filip Forsberg.
– Han har gjort sammanlagt tre mål på mig nu, suckar den gänglige Canucks-keepern.
För att ännu en gång travestera den mytomspunna VM-krönikan från 1994:
Ojdå, Bjurman, det här har inte börjat bra.
* * *
Eken tycker att pre game-middagen i West Fargos presslounge är sådär.
– Dom har saltat kycklingen för dåligt. Här brukar de ändå hålla helt okej klass, säger han och går sedan i spinn i långa, initierade recensioner av förplägnaden i varje hall i ligan.
Sammanfattning:
TD Gaaaaden i Boston är the gold standard, därefter kommer Staple Center i Los Angeles och The Rock i Newark
Sämst:
Garden, Nassau Coliseum och Verizon Center i Washington.
–Det dom serverar där kan inte beskrivas som människovärdig föda, säger The Oak Man och ser direkt arg ut.
* * *
Canucks har genomgått en snabb pånyttfödelse efter det förödande året med Tårtan men kommer in i Wells Fargo med tre torskar i byxan och befinner sig således i en liten mini-slump för närvarande.
– Men det är ingen panik i det här rummet. Vi har en helt annan känsla än förra året och vet att vi snart kommer ur det här och börjar vinna igen, säger Bieksa-pjäxan.
* * *
Själv tycker jag att bbq-bjudningarna i Raleigh och Nashville förtjänar ett omnämnande också, men Eken rynkar lätt på sin aristokratiska näsa och gör en sån so-so-gest med handen och för all del:
Det är han som är auktoriteten på området.
* * *
Man saknar inte provokatören förrän scenen är tom, eller hur ordstävet nu går, och jag undrar plötsligt:
Var har Taggen tagit vägen?
Kommentatorsspåret känns alldeles för städat och kälkborgerligt utan honom.
* * *
Flyers, å sin sida, har mot alla odds sett aningen mer stabila ut senaste veckan och stod upp riktigt bra under uddamålsförlusten i Washington igår.
Men det var just det:
Dom spelade igår och fick stryk och för lag som wobblar är andra kvällen under back-to-back-rallyn ofta svettiga utmaningar.
* * *
Luca Sbisa ser lite glad ut när mediahopen från Vancouver samlas runt hans plats i omklädningsrummet och frågar om hur det känns att återvända till en hall hade som hemadress runt 2008.
Han är uppenbarligen inte van vid den sortens uppmärksamhet och blir helt sonika lite till sig.
* * *
Man får beundra Flyers-fansen.
De inte bara fortsätter komma ut hit till sportkomplexet i råbarkade South Philly fast hjältarna underpresterar värre än delar av parkförvaltningen i Borlänge kommun på 80-talet.
De är lika kaxiga, skräniga och hotfulla som vanligt också.
* * *
Öh, kommentatorsspåret vill ändra Sbisa till – Lesbiska.
Hm.
* * *
Behöver de verkligen fundera i Boston?
Självklart måste Pastrnak stanna kvar , bränt år på rookie-kontraktet eller inte.
Dom har ju ingen annan som kan göra mål.
* * *
Värmning pågår och just ja, det hade jag glömt.
Volymen i PA:t här inne är som en Wayne Simmonds-smocka rakt i solar plexus.
Så måste det förstås vara i en hall bebodd av en organisation som odlar sitt rykte som bully med största förtjusning.
* * *
Nu får vi snart veta om den här kalla januaridagen var en total loss – eller om jag och The Royal Oak får åtminstone något att minnas.
Släpp pucken.