One of those days i Philly, del 3

Philadelphia – Vancouver 0-4 (Period 2)
* * *
Jublet är dånande när Emery efter trean blir utbytt.
Sedan går det några sekunder, Jannik Hansen kommer fri – och så släpper den efterfrågade Zepp in första skottet han får på sig.
Naturligtvis börjar en skojig kanalje precis nedanför pressläktaren omedelbart skandera:
– We want Emery…
* * *
Don’t sweat it, Robinson-Robban.
Du hade kunnat vara Flyers-fan – och ur det perspektivet framstår din vardags som Rangers-supporter som en all inclusive-semester på Hawaiis skönaste lyxresort.
* * *
Det här är, apropå ingenting, lätt chockerande.
Henke, Henke….
* * *
Det är för märkligt alltså.
När de väl tar sig in i offensiv zon är ju Flyers, anförda av glimmer twins Giroux och Voracek, bra och heroin chic-Miller får göra ett par riktigt stöddiga räddningar för att hålla tätt i den här perioden.
Men så fort de förlorar puckinnehavet blir det elände.
Plötsligt verkar det som att de inte längre vet hur man gör, plötsligt är de lätta att spela mot, plötsligt ser det inte ut som NHL längre.
* * *
Att gilla musik och inte veta vad Beatles medlemmar heter – för- och efternamn, om jag får be – är som att gilla hockey och inte känna till han med nummer 99 på ryggen.
* * *
Heroin chic-Miller?
Ja, efter förmiddagens besök i Canucks omklädningsrum är jag och The Oak Man eniga om att den omsusade målisen har den där unga Keith Richards-looken som var så het i modevärlden under grunge-eran.
* * *
Det verkar inte så kul för Buffalo ikväll heller.
Men – det är Buffalo det.
* * *
Eken är gravt uttråkad och pratar redan om hur han längtar till hotellbaren.
Ja, vi hörs nog därifrån nästa gång.