Tioårsjubileum på Garden

Jag ber att få inleda dagens live-show med en liten trumvirvel.
Följd av en trumpetstöt.
Just idag – 20 januari – är det nämligen exakt tio år sedan jag kom till New York för att avlösa Nice Guy Freddy Virtanen som Aftonbladets USA-korre.
Jubileet firas med en hockeymatch på Madison Square Garden.
För hur skulle det annars högtidlighållas?
Är det något som kommit att prägla det här decenniet i världens bästa stad, som gått som en röd – eller snarare rödvitblå – tråd genom hela vistelsen och blivit själva ledmotivet, är det hockey i arenan dom kallar the wooooorls’s most famous.
Ja, jag har sett min beskärda del av politiska debatter, raketuppskjutningar, bombattentat, naturkatastrofer, konserter och roulettebord i Vegas också.
Men framförallt har jag suttit här och blängt och bloggat – och druckit kaffe.
Så:
Garden är the place för mitt amerikanska födelsedagskalas.
Hoppas ni vill vara med och fira.
* * *
Annars är den allmänna känslan ikväll den som som brukade bubbla i skolan sista dagen innan en kortare ferie.
Typ Sportlovet.
Efter den här drabbningen väntar ju en veckas All Star-uppehåll.
Den obligatoriska kommentaren är att det är viktigt att gå in i ledigheten ”on a positive note”, men det går att se i ögonen på både spelare och ledare:
De ligger redan i solstolar på paradisiska beacher i Florida och Karibien och vill bara att de här sista matcherna ska vara överstökade.
* * *
Den där stormiga januarieftermiddagen 2005, när jag baxade in hela bohaget i Virrens coola lya på sjunde gatan i East Village, gick det här givetvis inte ens att drömma om.
Jag hoppades i bästa fall bli kvar i två år, blogg visste jag inte vad det var och NHL låg öde i lockout-mörkret.
Om något då sagt…well, ni vet. Jag hade tyckt att vederbörande borde läggas in för observation.
Men här är vi nu, tio år senare…
Livet blir det som blir och man har ingen aning.
* * *
Senators säsong är, so far, för jävla ryckig och konstig
De vinner en match och förlorar en, vinner två och förlorar tre, vinner och förlorar en…
Inte vad doktorn brukar ordinera för framgång.
Dock:
De brukar göra succé i just Garden.
Faktum är att EK65 och hans polare vunnit sju raka grundseriematcher under det välvda cirkustaket på sjunde avenyn.
Så bli inte förvånad om Ranger får det betydligt svårare än fansen föreställer sig.
* * *
Det första NHL-jobb jag gjorde den inledanden vintern i stan var en presskonferens med Gary Bettman, på ett hotell nånstans i turistkvarteren kring Times Square.
Den inledde han med följande uttalande:
– Det är med tungt hjärta jag måste meddela att vi ställer in resten av säsongen.
Morsning korsning för korrespondenten…
* * *
Jag har varit på turné med This Perfect Day och vet sedan dess att det i skarpa lägen kan bli, eh, kärvt mellan de tajtaste vänner från Skellefteå…
Så det var inte så förvånande – ehuru mycket festligt –att se gamla SAIK-stjärnorna Adam Larsson och Melker Karlsson gå i clinch i San Jose igår kväll.
* * *
Sommaren därpå lyckades NHL och facket dessbättre lösa sin löjliga konflikt och nån gång i september ringde de från sportredaktionen i Stockholm och frågade om jag kunde åka ut till Long Island för där skulle en Henrik Lundqvist göra sin debut för Rangers…
Ja, förlåt om jag sitter och är nostalgisk, men det kan man väl få vara en sån här kväll?
* * *
Efter sitt lilla gurgel med The Melkman – som renderade honom två minuter i utvisningsbåset – berättade Youngblood Larsson att han och Yayo Josefson tillbringar All Star-uppehållet på Miami Beach.
”The DeBoer Holiday”, tror jag vi kan kalla den resan…
* * *
Att just Henke Lundqvist kom hit – och snabbt gjorde sådan succé att Larry Brooks på Post döpte honom till ”King Henrik” – var helt avgörande för fortsättningen på den här drömmen
Om inte det hänt hade jag varit hemma i Sverige – och hulkat i ständig depression – för länge sen, det är jag övertygad om.
För då hade jag inte bevakat lika mycket hockey, aldrig fått en blogg och helt enkelt inte haft nånting att bygga en fortsättning på när det ordinarie förordnandet gick ut.
Så den indirekta tacksamhetsskulden visavi han där nere på isen, med nummer 30 på ryggen, är rätt stor…
* * *
Det räcker att se honom på uppvärmningen för att slå fast ett Erik Karlsson såklart borde vara med under All Star-jippot till helgen.
Nä, han har inte lika imponerande siffror som vanligt, men han är en sann stjärna.
Är det inte det som borde räknas under en sån tillställning?
* * *
Det är Pennysylvania-derby ikväll också och om jag får önska mig något så här på den privata lilla bemärkelsedagen är det täta uppdateringar om vad som händer i Wells Fargo.
* * *
Flash:
Bloggen kommer, av allt att döma, vara på plats i Columbus.
* * *
Ledsen, det har – jubileum eller inte – varit en massa annat att stå i idag, så det här introt är lite kortare, och författat under mer stress, än vanligt.
Men nu slår vi korken av flaskan och häller upp lite hockeyskumpa.