Tioårsjubileum på Garden, del 2

NY Rangers – Ottawa 0-0 (Period 1)
* * *
Det här är den tråkigaste fest – om det nu ska föreställa en sån – sedan jag fick magsjuka på Mosebacke på nyårsafton 1994.
Herregud, vilken skitmatch.
Det händer ingenting – mer än att EK65 och JT Miller krockar lite spektakulärt precis nedanför min pressläktarplats
Men jag sa ju det.
Pojkarna är redan på semester och åker omkring där nere och tänker på hur den första klunken pina colada på St. Barts kommer att smaka.
* * *
”Vad säger Tobias Pettersson nu”, är min första tanke när Kreider åker ut för en holding som inte är mer holding än när jag klappar Eken på axeln på pressläktaren.
Helt chockerande kommer det ingen reaktion alls.
* * *
The Band-legendaren Levon Helms dotter, Amy, sjunger nationalsångerna med kompbandet Handsome Stranger och det är för all del fint.
Men framförallt tar de så gott om tid på sig att jag befarar att hela All Star-uppehållet ska vara över innan de är klara…
* * *
Hey, även Mika är ju långhårig som en hel grunge-gitarrist..
Snart kan han och EK65 klä sig i flanellskjortor och börja framföra Nirvana-covers.
* * *
Rena rama slakten verkar pågå i Washington.
Stackars Fasth.
* * *
Det finns mycket lite som är mer frustrerande än att skriva när det tar emot.
När det går trögt.
När det inte finns naturlig svikt i formuleringarna.
Det är som att inte hitta bekväm ställning i sängen när man ska sova, som att gå på middag i skjorta som kliar svårt på ryggen, som att skrapa is från vindrutan på bilen med ett kontokort.
På förekommen anledning alltså…