Winter Classic 2015, del 6 – The End

Washington – Chicago 3-2 (Slut)
* * *
Det enda riktigt bra med skolans friluftsdagar var att få komma hem igen, sparka av de tunga kängorna, slänga den fuktiga ryggsäcken längst in i garderoben och lägga sig i värmen framför tv:n och kolla på, du vet, Scooby-Doo.
Likadant känns det nu.
Äventyret ute i den otäcka naturen är över, tack och bock.
Nu sätter vi oss tillrätta i våra bekväma hallar och tittar på riktig hockey igen
* * *
– Ovie är en rock’n’ roll-stjärna, säger Trotzen på sin presskonferens efteråt, det går inte att slita ögonen från honom.
Det ligger förstås något i det.
Men – det var ju framförallt Karl Alzner, i utlovade solbrillor, som gjorde skäl för det epitetet den här eftermiddagen.
Han såg ut som Elvis.
* * *
Missa för allt i världen inte Tomas Ros Hockeystudion på lördag.
Där kommer det en kaskad av videosnuttar med Papa Biffen på Winter Classic-utflykt.
* * *
Inte sedan de godmodigaste Bruce Boudreau-dagarna har Caps jublat så vildsint som efter Troy Brouwers avgörande 3-2-puck.
– Nej, skrockar Bäckis, det blev old school Caps där. Vi fånade oss lika mycket som när vi var unga.
* * *
Domarna verkade vara de som blev allra mest bländade av solen.
Boardingen Niskanen åkte ut för i slutet var löjeväckande – och den hooking Toews fick utvisning för en minut senare en av de mest pinsamma kompensationsblåsningar jag sett.
– Well, det dömdes konstigt hela dagen. Det var lika bägge för lagen, konstaterar coach Q generöst.
* * *
Nej, hörrni, nu är det dags för mig att fira nyår, så jag drar ner ridån och hoppas på återseende när Kometens grabbar kommer till Garden på lördag.
Och det slår mig plötsligt att jag glömt att säga detta till mina förträffliga läsare:
Gott nytt år!