Back In The Korresoffa, del 2

Tajm för uppryckning här nu.
Det har varit en tom känsla i casa Biffen sedan Youngblood Ekeliw i måndags packade sin lilla resväskan och flög hem till Brännkyrka socken igen.
Jag hann vänja mig vid att ha hans gränslösa, storögda entusiasm i min närhet och tyckte nästan det kändes helt poänglöst att sitta här ensam och se tisdagskvällens matcher.
När Vernon Fiddler gör ett mål på Niklas Svedberg vill man ju nu att det ska komma en febrigt upphetsad salva om Fiddlers corsi och uppväxt och allmänna karaktär från Korresoffans vänstra hörn.
Utan den dimensionen – bara tristess.
Men som sagt:
Nu tar vi nya tag.
Det är en fin onsdagkväll i National Hockey League.
Matcherna är få – men lovande.
Först har vi Penguins-Red Wings och Blackhawks-Canucks – och sedan framåt småtimmarna Sharks-Capitals.
Riktigt hur NBC lyckas klämma in den sistnämnda under sin Rivalry-rubrik kan man i och för sig undra, Sharks och Capitals möts bara med marginellt större frekvens än LUGI och Selånger, men ändå – det är två bra lag och de bör kunna bjuda upp till en svängig hambo.
Så häng med nu.
Hjälp bloggen att komma över sin Örby-abstinens.
* * *
Idag hände det grejor i NHL, för att uttrycka det med bo hanssonsk ovilja till känslosvall.
Buffalo Sabres ställde till med fire sale – tankning, vill somliga till och med kalla det – och skickade först Tyler Myers och Drew Stafford, plus prospects Joel Arimia och Brendan Lemieux samt ett förstaval (puh!), till Winnipeg i utbyte mot omtalade Evander Kane och Zach Bogosian.
Några timmar senare trejdades dessutom Jhonas Enroth till Dallas – mot Anders Lindbäck och ett tredjeval.
Ojvoj i kubik, faktiskt.
Min lilla analys – för vad den nu är värd; det finns andra med betydligt djupare insikter – är att den första trejden var rätt bra för bägge parter. För Jets framförallt på kort sikt, särskilt som Kane nu redan var förlorad, och för Sabres på längre sikt. Där har ju ledningen utan omsvep släppt den här säsongen och inriktar sig på att till hösten få para ihop Kane med det nästan garanterat magiska förstavalet från draften.
I trejd nummer två kändes det som att Sabres fick väldigt lite tillbaka, men det spelar kanske inte så stor roll om man nu bara ska rasera och bygga nytt.
* * *
Finalserierna 2008 och 2009 hör till det allra mest oförglömliga jag varit med om under mitt decennium i Amerika och pulsen stiger fortfarande varje gång Penguins och Red Wings går i clinch.
Mycket har förstås hunnit förändras sedan dess, i bägge lagen, och de spelar ikväll i en hall som inte ens fanns då.
Men samtidigt är stommarna i lagen hyggligt intakta, fansen minns fortfarande varandra med hatfylld förtjusning – och det är alltjämt två lag som spelar spektakulär puck possession-hockey.
Så jag ser fram emot det här.
* * *
Jag talade med Enroth här på kvällskvisten och han lät både lite sorgsen att behöva lämna ett Buffalo han blivit hemmastadd i efter några år – och peppad över att få komma till ett lag som ju faktiskt är med i slutspelsracet.
Sen var det förstås det här med klimatet…
På den punkten innebär flytten en uppgradering monumentale för den förre SSK-keepern.
– Ja, jag kollade nyss. I morgon ska det vara 80 grader Fahrenheit i Dallas. Här i Buffalo ska det vara 8. Så på det sättet blir det inte helt dumt att sätta sig på flyget imorrn, konstaterade han på telefon från norra New York.
* * *
Även relationen mellan Blackhawks och Canucks har blivit lite mindre hätsk med åren, men deras playoff-serier 2009, 2010 och 2011 är också högt upp på listan över de mest minnesvärda upplevelserna i mitt amerikanska liv.
Några matcher i United Center 10 och 11 var…sanslösa.
Så det är lika där – det hugger fortfarande till av förväntan när de går upp i ringen.
* * *
För Anders Lindbäck, som får byta Dallas mot Buffalo och Stars mot Sabres, är det gissningsvis mindre muntert just nu.
Nej, det har inte gått något vidare i Texas och rent objektivt finns det inget att invända mot att Stars gör den här trejden, men Limpan är en väldigt bra kille, så jag kan inte låta bli att att lida med honom.
Förhoppningsvis kan det, på något vis, hända något positivt i en klubb där ingen press alls existerar.
* * *
Det är förresten ett finfint, färskt podcast-avsnitt ute nu – i vilket Youngblood sammanfattar sitt besök hos farsan Baloo.
Missa på egen risk.
* * *
Det finns fortfarande en väldig massa potential i Evander Kane – ”han har alla vapen”, som Ekeliw gillar att uttrycka det – och Sabres går all in på att han ska mogna och gå att hantera i framtiden.
Den inställningen applåderar jag i och för sig. 23-åriga män har varit korkade förr – och likafullt blivit anständiga människor senare i livet.
En grej bara:
Det sägs att han hade svårt att trivas i Winnipeg som stad – för att den var så liten och tråkig.
Men jämfört med Buffalo är Winnipeg rena HongKong, så well…
* * *
Apropå korkade 23-åringar så orkar jag inte annat än sucka åt Tyler Seguins och Jamie Benns larviga Sedin-diss i det där radioprogrammet.
Henke Sedin sa det nog bäst:
– Det säger mer om dem än om oss.
Sannerligen.
* * *
Nu är det gametime.
Jag vet inte vilken av 20.00-matcherna jag kommer att följa mest ingående, men jag börjar med den i Pittsburgh och sedan får vi se vilken som är roligast.