Groundhog Day på Garden

Idag är det Groundhog Day.
Ni vet dagen då Bill Murray i filmen med samma namn – eller ”Måndag hela veckan”, som den hette på svenska – åker till Punxsutawney i Pennsylvania för att se vad murveldjuret Punxsutawney Phil har att säga om hur länge vintern ska pågå, blir kvar på grund av snöstorm och sedan för uppleva samma dag om och om igen.
Vem vet, det kanske har hänt mig med och här sitter jag nu i pressrummet på Garden och hamrar på just detta bloggintro för 700:e gången.
Hu.
Det vore verkligen trist om jag tvingades leva om just den här måndagen gång på gång.
Manhattar hukar i isigt slaskblask, jag är lätt ankommen efter gårdagens Super Bowl-party och New York Rangers ska spela mot Florida Panthers.
Panthers är för all del roligare, och bättre, än sitt rykte i år.
Men ändå.
Att se Rangers mot Panthers, mitt i serielunken, varje kväll i all evighet…
Vilket öde.
Ännu har jag dock inte vaknat till Sonny & Chers ”I Got You, Babe” och fått se snön vräka ner över andra avenyn, mer än en gång och tills det händer säger jag:
Happy Groundhog Day!
* * *
Det blev en förträfflig fest i Midtown igår, med förtjusande gäster i korresoffan och alldeles suverän match på tv:n.
Men jag fattade verkligen inte slutet.
Så lugubert det såg ut.
Seahawks var, what, en halvmeter från linjen och hade tre försök att ge han Lynch, kallad ligans bäste running back, bollen så han kunde springa in den till touchdown – plus en timeout kvar.
Då försökte de istället passa – så att den fantastiske Patriots-rookien kunde sno bollen och avgöra hela Super Bowl.
Jag är verkligen inte särskilt hemma på amerikansk fotboll, men det kändes som att ett hockeylag skulle ta ut målvakten i sista minuten – vid ledning.
* * *
Min gissning är att slutspelslagen i östra konferensen redan är satta – bedrövligt nog, kan ju den tycka som föredrar spänning i sport.
Men om Panthers vinner ikväll har de ”bara” sex poäng upp till Rangers och ser åtminstone UT som att de, typ, är med i racet.
Så anstränger man sig riktigt ordentligt går det att hitta en liten, liten kittling i det här.
* * *
Angenäm syn när jag kliver in i pressrummet på Garden i eftermiddagsdunklet:
Linus Hugosson, professorn från Pro Hockey-redaktionen i Örebro, sitter i ett bås och hamrar på en Adam Larsson-text.
Han befinner sig mitt upp i ett eget USA-race under vilket han ser sju matcher på lika många dygn – och spetsar med några morgonvärmningar också – och borde se aningen stukad ut vid det här laget, men istället lyser han av oförfalskad hänförelse i en stilig, mörkgrå kostym.
– Lite utmattad är jag, men framförallt är det roligt, säger han.
Professorn rockar, tycker jag.
* * *
Nu meddelas det att murveldjuret i Punxsutawney såg sin egen skugga när de plockade fram honom under den säregna ceremonin Billy Murray tvingades genomleva forever.
Det betyder att det blir vinter i ytterligare sex veckor.
Fuck Punxsutawney Phil!
* * *
Henke är tillbaka i kassen redan i afton.
Vi får väl hoppas att han inte behöver göra alltför halsbrytande räddningar den här gången.
Too soon?
OK, förlåt…
* * *
Strålande nyheter från norr om gränsen:
Jacob De La Rose hämtas upp av Montreal – och kan komma att göra NHL-debut mot Buffalo i morrn.
Fler svenskar i Habs, det är ett evigt stridsrop.
* * *
Bröderna Hayes möts här i afton.
Kevin spela ju med Rangers och underskattade Jimmy med Panthers.
Haysan svejsan, säger jag om det.
* * *
Kommer att ha Professor Hugosson som bänkgranne i afton också.
Mycket lite i jordelivet är trevligare.
Erfarenheten säger dock att vi babblar så mycket att det inte blir särskilt mycket bloggat.
Ni är härmed förvarnade.
* * *
Kings var, i egenskap av regerande Stanley Cup-mästare, på besök i Vita huset idag – för andra gången på tre år.
– Det här känns som Groundhog Day, sa Obama mycket fyndigt.
Sen sa han också att han beundrar Darryl Sutters one-liners och funderar på att använda likadana under sina presskonferensen.
Det vore nåt!
Riktigt på samma humornivåer som George Bush när Anaheim Ducks gästade efter titeln 2007 rörde sig Obama dock inte.
Det var bara månader efter att vicepresidenten Dick Cheney av misstag skjutit en vän i ansiktet under ankjakt, så Bush inledde ceremonin med mästarna med en liten varning:
– Ni kanske noterar att vi har extra security här. Det beror på att Dick Cheney hör att vi har Ducks här idag.
Väldigt skoj.
* * *
Det såg ut som att Badtofflan Vigneault ruskade liv i Blåskjortorna, som varit lite halvmediokra runt All Star-breaket, med Tortorella-besläktade omstuvningar i kedjorna senast.
Well, why not.
Tårtan var lite väl trigger-happy på den punkten – kemi fick aldrig tid att uppstå överhuvudtaget – men när formationerna går i stå ska man förstås blanda i leken.
Jag ser fram emot att få se Quckie Fast ihop med Big Rick Nash innan allt satt sig på nytt!
* * *
John Klingberg – rookie of the month.
Så coolt.
Och så välförtjänt.
* * *
Ser Jussi Jokinen kicka fotboll vid zamboni-ekpiagen med Aaron Ekblad en timme innan matchstart.
De ser allvarliga ut.
* * *
Nu vill professorn ställa några officiella frågor till sin podd, så jag får ta och harkla mig och försöka bli lite seriös.
Vi hörs, traditionsenligt, i första paus.