Utflykt i dunderkylan, del 3

NEW JERSEY – VANCOUVER 3-1 (Period 2)
* * *
Canucks är segare än en borlängebiff efter fyra dygn på hultsfredsfestival och håller på att bli alldeles mosade av Jersey Boys.
Visserligen lyckas Kassian få in en reducering, så att det på papperet ser ut som att de fortfarande är med i matchen, men vid min gud.
Ska de ha minsta chans att komma ikapp krävs samma kur som de som – hjälpligt – för nämnda borlängebiff tillbaka till livet såna dagar.
Ett par liter läskeblask, en näve Tylenol, en bassäng apelsinjuice, pizza, ett rör vitaminer, turkisk peppar, mer Tylenol och ett Sopranos-maraton på rygg i tv-soffan.
Blir kanske svårt att hinna med i pausen…
* * *
Det är verkligen kul att se Adam.
Han spelar med en helt annan pondus, en helt annan säkerhet, än under de dystra De Boer-åren.
Två assist so far ikväll – och vi snackar inga dussinpassningar.
Fina mackor ha’re varit.
* * *
Daniel och Henrik får mindre gjort än igår.
Men så spelar de med Kassian också.
Försök själv uträtta stordåd i det sällskapet..
* * *
Nu drar vi, som glada tävlande i ”På Spåret”, i bromsen för plötsligt dundrar The Too Too Train in på perrongen och kör rakt över Vancouver.
Ojvoj, jag hade faktiskt glömt att han fortfarande spelar hockey…
* * *
Bodin klappar glatt med när de kör den ”Klappa händer när du är riktigt glad”-varianten i PA:t.
Det är en gammal Smedjebacken-tradition.
* * *
Man vet Devils-land tömts på spirit när en sådan hängiven pennfäktare som Hällegerd inte hör av sig ens när bloggen korsar floden och åker hit…
* * *
Kul att höra ett ”Eddie, Eddie, Eddie” eka under takbjälkarna när Canucks-keepern hindrar golvet från att helt gå ur matchen.
Norrtälje regerar.
* * *
Slutrapport ska ingen förvänta sig förrän Bjuppe Biff är hemma på Manhattan igen.