Det stora genrepet…, del 2

NY RANGERS – ANAHEIM 3-2 (Period 1)
* * *
Det verkar som att även spelarna fått för sig att det är en prolog till Stanley Cup-finalen de medverkar i.
För shit, vilken action.
Hastighetsgränserna överskreds redan i första bytet och sedan har tempot bara ökat, det är bett och fokus i varje enskilt skär och varje enskilt skott – och målen bara rasar in.
Tack och bock, så kul trodde jag inte veckan skulle sluta.
* * *
Corey Perry på sånt här humör – det är jämförbart med när Keith Richards får riktig feeling under en Stones-spelning.
* * *
Plötsligt:
Rangers PP börjar gnistra.
Då vet man att det är en special bella notte på Manhattan.
* * *
– Fan vad stora dom är…
Det är fler än en på pressläktaren som hunnit säga så om den sällan sedda gästen ikväll.
Japp, Ducks modell 2015 känns som själva arketypen för biffigt västlag.
* * *
Inte för att det är ovanligt att den ständigt grinige Kesler käftar mycket på isen, men det blir komiskt när han står och ska ha debatt med hela Rangers-bänken.
* * *
Nej, det blir inga pung-avslöjanden!
Fatta vad obehagligt det skulle vara för spelaren i fråga att få veta att jag drömmer om hans glockenspiel om nätterna….
* * *
Lite bistert för dansken att han blir utbytt efter Hagges Alexander Lukas-mål, men visst:
Då har tre av sju skott gått in och Lille Fridolf måste ju göra nåt.
* * *
Det är inte som att Maroon 5 direkt håller på att dräpa Girardi vid boarding-situationen.
Gris-Olles vådliga gapande här intill är mycket överdrivet.
* * *
Nu är det fan riktig kris i Boston, men jag har lösningen:
Bjud över Storbjörn och Lillbjörn.
De gamla vännerna från kommentatorsspåret – ja, de dyker i alla fall upp när ett visst lag går långt i playoff… – var på besök i Beantown för några veckor sedan och då gick Bruins som tåget.
Sedan åkte de hem – och allt brakade ihop igen.
* * *
Det känns som det är gammal surdeg som i forna tider jäste mellan Ducks och Sharks som skvätter till igen när Perry och Dan Boyle brakar ihop.
* * *
Min bänkgranne – känd bland annat som lakritsleverantör – brukade ha säsongens jobb-bonanza när ankorna letade sig ut på östkusten.
Ni vet, för henne att ha Teemu och Koivu i samma lag hade ju varit för oss svenska scribes som att ha Sudden och Foppa på samma adress.
Nu får hon nöja sig med Sami Vatanen.
Det är å andra sidan inte bara kattskit.
Han är en ljuvlig liten back att titta på och kommer bli en av de stora stjärnorna i den här ligan.
* * *
Nu var det länge sen Tim Peel dömde en match på de här breddgraderna.
Synd, tycker jag.
Med honom på isen hade det kunnat bli riktig fart på Tobias Pettersson och John J i kommentatorsspåret.
* * *
Nationalsångsframträdandena på Garden blir mer och mer lugubra.
Idag är trombonklassen – fjorton man stark, eller nåt sånt – här och blåser ”Star-Spangled Banner”.
Att det överhuvudtaget finns en sån klass…
* * *
Ah, såklart, jan.
Malmö.
Jag har inte varit där på ett decennium nu, men reste ofta dit som musikrecensent och tycker väldigt, väldigt mycket om Malmö och malmöiter.
* * *
Vad ska ni göra i pausen då?
Jag ska smaska på den finska lakrits som enligt gamla sedvänjor placerats vid min dator.