Det stora genrepet…, del 5 – The End

NY RANGERS – ANAHEIM 7-2 (Slut)
* * *
Det här blev The Quickie Weekend i Rangers-land.
Först gjorde han sitt konståkningsmove i Raleigh igår, sen följde han upp med den här köksvägen-fräckisen i the big genrep.
Och efteråt står den högljudde smålänningen förstås som en annan Zlatan mitt på omklädningsrumsgolvet och gormar ”who’s your daddy” till media.
Nä.
Inte riktigt.
Jesper är sitt vanliga stillsamma jag.
Men det är roligt att se hur mycket han tar för sig där ute på isen.
Där börjar det i alla fall bli liiiiite Zlatan.
* * *
– Var det inte, frågar Pär Mårts på väg till mediahissen, du som sa att det inte görs så mycket mål nuförtiden?
Touche.
* * *
Vad roligt att se att Markan fick ett W i protokollet med Canucks ikväll.
Det har han förtjänat efter all slit.
* * *
Fast egentligen var det här ingen 7-2-match – och ingen går ju och inbillar sig att de siffrorna egentligen speglar styrkeförhållandena de här lagen emellan.
Det bara blev så just ikväll, främst som Badtofflan säger för att Talbot hade en betydligt mer lyckad kväll än Ducks båda målisar.
* * *
Hagge är övertygad om att jag ska ute och rulla hatt på byn i kväll.
Nej, svarar jag helt uppriktigt, jag bara jobbar nuförtiden.
– Vad du ljuger, fnyser Södertälje-tarzan då.
Att missförstånden om min livshållning – numer rent lutersk – har kunnat växa sig så stora.
* * *
– Feels like a copule of pianos off my back, säger Derek Stepan om att han klippte av sin 14 matcher långa måltorka.
Bra citat.
* * *
Det verkar som att ingen har problem med pungen efteråt och det är ju bra.
Då behöver jag inte ha Ros febrande om det i luren imorrn.
* * *
Nu ska jag gå hem – och jag menar verkligen hem, vad Södertäljes representanter i Meat Packing District än tror.
Lite soffsittning med Åshöjden från Ottawa imorrn då, är ni med på den?