Finalrepris i Gotham City

Rangers förmiddagsvärmning börjar officiellt halv elva, men redan när jag vid tio sätter mig tillrätta i det övriga ödsliga Madison Square Garden med en kopp rykande färskt USA-blask är Björn Henrik Lundqvist från Åre i Jämtland – sedermera Göteborg – ute på isen och svettas.
Han och kollegan Cam Talbot håller under ledning av målvaktscoachen Benoit Allaire på med lugubra övningar på södra kortsidan och far tidvis som vindrutetorkare i något slags hetsiga sidledsförflyttningar genom målgården.
Det är sju och en halv vecka sedan han senast befann isen och synen känns…exalterande.
Det är jag inte ensam om att tycka.
Det största mediauppbådet sedan förra gångens kvällens gäster var här – alltså i Stanley Cup-finalen 2014 – följer kungens återkomst och sarghörnet närmast målgården där han och Cammen från Caledonia jobbar är nerlustat av reportrar som följer varje rörele.
Givetvis är det rena rama zoo:t i omklädningsrummet efteråt också.
Ett berg av mediafläsk växer sig så väldigt runt keeperns lilla bås att PR -staben får gripa in och se till att han håller presskonferens vid stora tv-skärmen istället,.
The kings is not back.
Yet.
Men snart…
* * *
Ja, Kings ja.
Förutsättningarna är något annorlunda än senast de spelade match i den här hallen.
Då – onsdag 11 juni 2014 – hade de 3-0-övertag i Stanley Cup-finalen och drev Rangers till den yttersta desperationens gräns.
Nu sliter de själva i ren förtvivlan för att överhuvudtaget nå playoff.
Vi vet alla att de till sist kommer lyckas med det, regerande mästarna förvandlas till ett monster med skarpslipad knivsegg mot strupen, men ändå.
Det känns lite intressant att se dem live i den här situationen.
* * *
På Badtofflan – som faktiskt inte bär badtofflor på dagens presskonferens, men väl shorts – låter det plötsligt som att Henke i princip skulle kunna göra comeback redan mot Ottawa på torsdag.
– Jag har haft ett ingående samtal med Benoit och han har förklarat att det kommer gå fort för Hank att komma i form, heter det.
Jaha, så man ska alltså behöva åka till The Great White North den här veckan också?
– Njae, invänder Henke själv, torsdag kan nog vara lite tidigt. Jag åker med upp, men skulle nog tro att jag spelar match först till helgen.
Så The king is back antigen mot Boston i TD Gaaaaden på lördag – eller på den här Garden på söndag.
* * *
Kings spelade i Newark igår, så de håller ingen regelrätt morning skate, men jag Mike Richards sparkar i alla fall lite fotboll bakom en zamboni under förmiddagen.
Han ser glad ut.
* * *
Trots att han är helt återställd och enligt eniga läkare kan stoppa alla sorters skott tvekar några av blåskjortorna att ladda höga puckar mot Kungen.
Jag kan fatta, det är lite som när man fått sin finaste ägodel lagad och inte riktigt vågar hålla på och greja med den för mycket, för man vill ju inte utmana ödet.
Mister Hagelin är dock inte ansatt av dylika betänkligheter.
Han dammar glatt in några pärlor strax under ribban.
– Jag satte några straffar här på slutet också, flinar han.
Det låter ju oroande…
– Ha ha. Nä, jag brukar vara på straffar mot Henke, så se det inte som att han inte är sig själv…
* * *
De här heldagarna på Garden brukar jag få inta ensam-lunch på Nick’s Steakhouse vägg i vägg med pressingången, men idag följer Marie Lehmann med.
Vi äter hummersoppa, pratar om Cam Neely och kommer fram till att de nya, självsäkra svenskarna som håller på att bli stjärnor i NHL är alldeles underbara.
Det är så trevligt som nånting kan bli.
* * *
Quicke Fast sitter intill Hagge – ja, mitt emellan honom och Zuke; det är coola raden i Rangers omklädningsrum; som sätet längst bak i skolbussen – så jag frågar om även han gjorde mål på Henke på denna första skate.
– Nä, muttrar han, det har jag svårt att tänka mig.
Låter kanske inte så märkvärdigt så här i skrift, men you should have been there.
Det är riktigt skoj.
* * *
Har så förbluffande problem att få till slipsknuten under eftermiddagen att jag nästan känner mig som en Sharks-back.
Hur då?
Ja, de kan plötsligt inte längre göra något så självklart som att slå en rak passning ur zon – och jag kan, lika plötsligt, inte knyta slipsen.
* * *
MacKenzie Skapski – ni vet tredjemålisen som är så försynt att han får Quickie Fast att framstå som en brittisk popsångare – tog inte direkt plats i omklädningsrummet tidigare heller.
Med Henke tillbaka i the spotlight sjunker han dock så djupt in i bakgrunden att han nästan försvinner.
Den unge mannen får flytta från platsen intill Talbot – den som alltid varit själva kungatronen – och sitter nu tvärs över rummet, inklämd i ett litet reservhörn, och bokstavligen hukar.
Det är så man vill ha gå fram och ge honom en liten klapp på axeln.
Men tänk vilka stories han kommer kunna dra när han återvänder till Hartford nästa vecka!
* * *
Vad minns man egentligen av det nämnda Game 4-dramat här, det som avgjordes 11 juni?
Ja, det är ju framförallt snöhögen som hindrade Gaborik – för det var väl han? – att kvittera i slutminuten och ta Kings till ny övertid och god chans att svepa blåskjortorna.
Den snöhögen hade kunnat bli en legend i New York – om inte hela finalserien tagit slut i Los Angeles två dygn senare.
* * *
New York-skribenterna är om sig och kring sig och ägnar eftermiddagen åt att, för säkerhets skull, boka rum i både Boston, Ottawa och Washington på tänkbara datum för Rangers första slutspelsvända.
Den som vill täcka alla baser bör blocka ett rum på Renaissance i Detroit också, ber jag att få påpeka.
Med Senators i den här tjurrusningsformen finns en chans – liten, men ändå – att de stormar ända upp till tredjeplatsen i Atlantic-divisionen.
Och vid min gud, en playoff-serie mellan Rangers och Wings…den skulle jag ge en hörntand för att få uppleva.
* * *
När Zuke får höra att ”Zuccas uke” – den eminenta spalt jag ett tag skrev åt norska VG – lagts ner blir han med rätta gramse som en hel Ibsen-karaktär.
– Är det sant? Nu ska jag bojkotta VG, rasar han.
Yes, jag har länge velat vara indragen i en sån där Zlatan-kontrovers!
* * *
Det finns, ber jag härmed att slå fast, få hockeyspelare det är så roligt att titta på som Drew Doughty
Så den här kvällen har potential.
* * *
Så inte norska läsare börjar ringa branschpress och orsakar storm bland fjordarna:
Zuke skojar om det där med VG-bojkott…
* * *
Quickie Fast har en målsvit a två matcher going här.
Den måste han ju se till att förlänga nu, så vi i blågul media har något att skriva om efter den här matchen också.
* * *
Jag tror man kan säga att jag hatar lukten av te.
Där, nu var det sagt.
* * *
Jag har vant mig vid att nästan varje vecka få förklara för svenskar varför Rangers- buar åt Zuccarello – det gör dom inte, dom skriker Zuuuuuke, som Springsteen-fansen skriker Bruuuuce (ja, ni stammisar här i bloggen vet ju, men frågan kommer ständigt).
Däremot är jag inte helt beredd när en bekant från vårt grannland i väst kommer fram och frågar:
– Varför piper dom åt Mats?
Piper!
well, på norska är ”bua” och ”pipa” tydligen samma sak.
Oerhört roligt, om ni frågar mig.
* * *
Nej, let’s get this finalrepris rolling nu.