Grinig söndag på Manhattan

Hängig.
Seg.
Sur.
Där har ni er biff idag, söndag 15 mars nådens år 2015.
Efter att ha klarat mig hela rekordstränga skitvintern utan så så mycket som en harkling är det plötsligt nån förkylning som smugit sig på – förmodligen från Eken-land… – och nu bara väntar på rätt tillfälle att få bryta ut på riktigt.
Det är ju själve fan.
Dock:
Jag har ändå, under grymtningar och mumlande svordomar, tagit mig tvärs över Manhattan och är på Garden på för klockan 17-föreställningen mellan Rangers och Panthers.
Inte för att det precis känns som att man absolut måste se Florida, men jag har inget bättre för mig och hade ju lovat.
Så det blir blogg.
Men förmodligen en hängig, seg och sur en.
Ni är förvarnade.
* * *
Det har nu gått snart en och en halv månad sedan vi såg Henke Lundqvist i den här hallen och jag erkänner:
Jag börjar sakna honom rätt ordentligt nu.
Det är inte samma sak att gå hit när inte den största stjärnan – han som på många sätt är orsaken till att jag blivit kvar här och har den här bloggen att babbla i – är med.
Frågan är när han kommer tillbaka.
Tiden börjar bli knapp om han ska hinna hitta rätt sorts rytm och timing till slutspelet.
Beskedet från Badtofflan Vigneault före dagens match är att han tränat hårt på egen hand och ska vara i utmärkt fysiskt skick, men fortfarande inte fått slutgiltig clearance från läkarna och därför inte motar skott ovanför midjehöjd.
– Och han måste träna ordentligt med laget ett tag innan han kan spela. Det är ingen skillnad på en målvakt och en utespelare, heter det
Det betyder att Kungen förmodligen inte sitter på sin tron förrän framåt månadsskiftet.
Roadtrippen som går till Winnipeg och Minnesota…jag tror det är den vi får börja sikta in oss på.
* * *
Meningen var att jag skulle hakat på ett ystert sällskap ut på byn igår kväll också, men jag började tappa stinget redan på tåget hem från Philly så jag avstod.
Tur det.
Övningarna en särskilt munter kamrat – vi kan kalla honom Eken – ledde slutade tydligen på karaoke-bar.
Om jag varit med där, och på gammalt känt vis fått för mig att visa hur Elvis-klassiker ska framföras, hade det definitivt inte blivit någon livematch idag.
* * *
För Rangers del fortsätter Kungens frånvaro vara mindre förödande än väntat.
Igår höll ju till och med vår förskrämde vän MacKenzie Skapski nollan.
Mot Buffalo visserligen, men ändå.
Belöningen blev en raklödder-tårta mitt i plytet i direktsändning.
Jovisst, när Joe Giannone efteråt stod och intervjuade den 20-årige keepern smög Chris Kreider fram och tryckte en handduk insmetad i radlödder i ansiktet på ynglingen.
Pojkar, pojkar, pojkar…
* * *
Hästpolo-Gustav skojade inte när han sa att Red Wings gett sig fan på att spela bättre mot Penguins idag.
Imponerande 5-1-seger i Consol Energy Center.
* * *
Nu har mitt vänstra ben somnat också.
* * *
När Badtofflan ska berätta hur mycket han beundrar Florida säger han att de inte förlorat under ordinarie match sedan el…och där kommer det en kort paus och jag tror han ska säga nåt stil med ”sedan Elvis gick i korbyxor”.
Det hade varit musik i Biffen-öron urleda på trötta klyschor.
Men det är bara ”sedan Ellis tog över i kassen” och det är ju inte lika klatschigt.
Men däremot sant.
Trots att läget efter Bruins sena återuppståndelse är snudd på hopplöst fortsätter katterna från Fort Lauderdale-trakten kriga och spela bra och vinna.
Jag tycker det ska bli kul att se dem.
* * *
Breaking news från Pittsburgh:
Red Wings hade hunnit halvvägs till flygplatsen när de insåg att Hästpolo-Gustav inte var med.
Han hade helt enkelt missat bussen, så de fick vända tillbaka och hämta upp den skånske slarvern.
– Det här måste du använda i bloggen för lång tid framöver, säger en källa som vill förbli anonym men har kraftig skäggväxt…
Utan tvekan.
* * *
Jag drömde om Derick Brassard i natt, slår det mig plötsligt.
Det är då man inser att man bör ha semester.
* * *
Nummer 68, utan hjälm och helt ledig och cool i hållningen, är som vanligt en underbar syn på värmningen.
Vilken evig hjälte.
* * *
Att Varpu var i Philly igår var en sak.
Att se henne här, på Garden, är något helt annat.
A sort of homecoming, liksom.
En symbol för att allt är på väg att bli som det ska vara igen.
Ljuvligt.
Dessvärre har hon inte platsen intill mig, som traditionen bjuder, men det ska vi ordna till kommande matcher.
* * *
Jamen, hörrni.
Nu lutar sig grin-Biffen bakåt och hoppas på okej söndagsunderhållning.