Grinig söndag på Manhattan, del 5 – The End

NY RANGERS – FLORIDA 2-1 (Slut).
* * *
Det blev i alla fall inte straffar….
Något mer positivt finns det inte att säga om den här söndagsgäspningen.
Till och med Badtofflan verkar, två poäng till trots, ha blivit uttråkad i båset.
– Jag tror ni hört mig säga att man aldrig ska komma med kritik efter en seger, men ikväll är det på gränsen. Jag tror vi behåller en kopia av den här matchen och ger till Dan Boyle. Alla andra får glömma och gå vidare, konstaterar han.
Ja, jag tänker då definitivt glömma.
* * *
Quckie var aldrig på Hunwicks skott – det förstod vi om inte annat när speakern gav honom målet och smålänningen själv ruskade på huvudet i jumbotronen.
– Jag försökte men fick aldrig träff på pucken och det gick ju bra ändå, säger han.
* * *
För katterna är det nog kört nu.
Som något fan påpekade i spåret:
De spelar ju bra men gör inga mål och nu är nog avståndet upp till strecket för saftigt.
Nästa år, dock.
Då kommer det bli fun in the sun, tror jag.
* * *
Badtofflan kallar Hunwick för ”Hunny”, så när han svara på en fråga om den tidvis hårt kritiserade backen låter det som att han säger ”You know, honey” till reportern.
Det finner jag, i brist på annat, lite underhållande.
* * *
Inte för att jag egentligen har nån trist vardag att vakna upp till imorrn, mitt schema är numer rätt oberoende av om det är helg eller inte, men söndagsångest kan man få ändå.
Jag tror bestämt jag ska åka hem och försöka den på klassiskt vis, som hemma hos Jan Gäfvert i Forssa i Borlänge hösten 1983:
Med en pizza och en dålig skräckfilm.
Vi hörs snart.