Med Hawkeye till Philly, del 5 – The End

PHILADELPHIA – DETROIT 7-2 (Slut)
* * *
Då sitter jag på ett tåg igen.
Acela 2220 rullar norrut, mot New York City.
En sån ”serious run” – som rockbanden kallar operationerna när de bara flyger in och ut för en show – har jag aldrig gjort i Philly tidigare, men det känns rätt fint.
Vad jag kan se är kupén renons på celebriteter den här gången.
Om inte han den långe, med svart hårman, i andra änden av vagnen är Chris Robinson från Black Crowes…
* * *
7-2 alltså.
Till Flyers.
Mot Red Wings.
Säsongen 2014-2015.
Det hade jag ju på förhand trott i lika hög grad som jag sett det som trovärdigt om någon påstått att de som gör pressmaten i Verizon Center ska föräras ett pris för kulinariska insatser
Men Flyers var bra och Red Wings var, i enlighet med gamla Wells Fargo-traditioner, inte alls bra och då kan det gå så.
* * *
Kepsarna har precis börjat hagla över isen när speakern, lätt skamset, meddelar att målskytten på Flyers första mål ändrats.
Så den hat trick som firas med Brayden Schenns 4-1-mål är alltså inget hat trick alls.
Party poopers i sekretariatet!
* * *
– Ja, skrockar Grosse när jag frågar om han gått och blivit Kenta Nilsson på gamla dar, det bara svartnade för ögonen. Sedan vaknade jag och hade hängt in ett frilägesmål.
* * *
Tyvärr, det är inte Chris Robinson som sitter där borta.
Det är bara en vem som helst som vill ge ett lite rockigt intryck.
* * *
– Det här var bara pinsamt, säger en mycket lågmäld Hästpolo-Gustav.
Well, det bör i alla fall ha varit Wings saftigaste magplask för säsongen.
Naturligtvis sitter jag på läktaren då…
Och kolla nu:
Eftersom Bruins samtidigt vann i Pittsburgh är det verkligen race i Atlantic.
Bruins har bara tre poäng upp till Wings på tredjeplatsen…
Ojvoj.
* * *
Jag visste inte att Bellemare pratar svenska, men när professor Hugosson säger ”grattis, bra match” svarar han först glatt på franska, kommer på sig och levererar sedan ett klockrent ”tack, det var snällt sagt”.
Lite kul.
* * *
Gött var det i alla fall att se att Kron Wall of Pain återvände i tredje perioden.
Det är ruter i grabbar från Järfälla.
* * *
Jo, bloggen har förstås börjat studera Calgarys spelschema under den avslutande grundseriemånaden.
Får Douglas Murray ett kontrakt tänker jag inte missa chansen att få se honom – och, framförallt, göra intervju efteråt.
* * *
Jag kan förstå om ingen i Michigan delar den åsikten, men en positiv aspekt på ett Red Wings på wild card-plats är att chansen för en playoff-serie mellan dem och Rangers skulle öka markant.
Hur häftigt vore inte det?
* * *
Om Flyers bara spelat så här hela säsongen…
– Ja, nej, det hade man ju önskat. Men vi har tyvärr haft svårt att hitta jämnheten i vårt spel, säger Grosse.
– Men vi har inte gett upp. Vi kollar inte i tabellen alls, vi bara kör och tänker försöka vinna alla matcher vi har kvar.
* * *
Själv ska jag nu stoppa i lurarna och lyssna på Mott The Hoople.
Imorrn:
Jagr på Garden.
Vi hörs då.