NY ISLANDERS – NY RANGERS 1-0 (Period 1)
* * *
What a night, som Dr John sjunger.
Det är alldeles elektriskt i den vinda och otäta gamla ladan, alldeles kokhett, alldeles sjövilt.
Det räcker med en tackling för att församlingen ska förenas i jubel så dånande att det rister i väggpanelerna.
Vid minsta antydan till gruff står alla upp och hytter med nävarna i kollektivt ramaskri.
Och däremellan rullar båda lagens ”Let’s go”-ramsor som i en call-and-response i en baptiskyrka i södern där Jesus just uppenbarat sig.
Halleluja!
* * *
Spelmässigt är det, i alla fall inledningsvis, något mer tillknäppt än i Shootout-i-OK-Corall-varianten som ägde rum på samma is i februari
Framförallt verkar Rangers ha order om att ta det mycket lugnare – och det straffar sig mot ett hungrigare och mer attackvilligt hemmalag.
Men det var först under de sista 40 minuterna det brakade loss på allvar förra gången.
Det händer nu också, det kan inte bli på något annat sätt med den här inramningen.
* * *
Till och med Gävle-bon gnuggar händerna nu.
– Vilket furiöst tempo det är, flämtar han under en sekvens när det börjar se ut som att Rangers har börjat trampa.
Jo, jämfört med i en playin-match i Värmland är det rätt bra..
* * *
Anders Lee – mannen med det coolaste svenska namnet som inte är svenskt alls – inleder målskyttet och Björn Falk, kommentatorsspårets egen Denis Potvin, kan nog ha rätt:
Han aspirerar på en Calder-nominering.
* * *
Ah, Nick Leddy gick tydligen sönder mot Toronto igår och spelar inte ikväll.
Det är ett avbräck av samma sort som när U2 fick klara sig utan Adam Clayton under en konsert i Australien.
Men framförallt:
Deprimerande för honom.
Såna här kvällar är de sista man vill missa om man spelar professionell ishockey i New York.
* * *
Just på Quickie Fast tycker man ändå inte att Cizikas ska kunna bli så gramse att han vräker omkull honom i samband med tekning…
* * *
Man blir snabbt bortskämd med väldiga jumbotroner – och vi börjar skratta när vi får se den lilla mackapären i Coliseum igen.
Eken har en större tv hemma i vardagsrummet i Gramercy Park.
* * *
Det lär vara duktig playoff-feeling i Ottawa, där Sens går upp mot Bruins, också.
Vi får rapporter av någon, right?
* * *
Fuck zeppelinaren – snett bakom Eken sitter den livs levande organisten och hamrar på tangenterna.
Det har jag aldrig noterat förut, och det är bra konstigt för det är en duktig sopcontainer till pjäs han sitter inklämd bakom, men fan vad coolt.
Bilder kommer vad det lider på denne Long Islands Per Tengstrand.
* * *
60-40.
Det är den procentuella fördelningen mellan fansen, känns det som.
Fast att det känns så kan bero på att det bara är ett lag som gjort mål ännu.
* * *
Nu är det som alltid under de riktigt stora kvällarna.
Man måste luta sig tillbaka och bara andas lite.

– När man såsmåningom lagt av, sa en exalterad Derick Brassard efter New York Rangers seger mot Chicago Blackhawks i söndags, är det dom här matcherna man kommer att tänka tillbaka på och minnas.
Han talade dock inte om den i och för sig förträffliga fajten i United Center.
Han talade om derbyt som väntade på Long Island två dygn senare.
Det vi står inför nu, när Rangers och Islanders denna mulna marstisdag drabbar samman i femte – och kanske sista – ronden i årets version av The Battle of New York.
Och den 27-årige centern från lilla Hull i Quebec har förstås alldeles rätt.
Den här hockeymatchen – en av de mest hypade i The Metropolitan Area på decennier – kommer garanterat att bli en sådan som alla inblandade, inklusive vi som tittar på, minns för evigt.
Det är till att börja med historiens sista grundseriederby i skraltiga gamla Nassau Coliseum. Nästa gång Islanders har hemmafördel i en sån här konfrontation har dom det i fancy Barclays Center i Brooklyn.
Den gäller vidare mer än blott sedvanlig herre-på-täppan-status, vilket i sig brukar räcka väldigt långt; de är ju indragna i en direkt uppgörelse om förstaplatsen i Metropolitan-divisionen.
Men framförallt:
Det är fortsättningen på den helt omtumlande eruption till match som avgjordes här för bara tre veckor sedan.
– Såg du den, frågar tv-kommentatorn Kenny Albert med uppriktigt känslosvall i stämbanden när vi står i kön till i ackrediteringdistributionen.
– Det kan mycket väl vara den bästa grundseriematch jag någonsin sett.
Ni hör.
Fasten your seatbelts.
Det kommer att skaka och gunga och ruska under den resa vi ger oss ut på nu.
* * *
Jag hade tänkt varva upp mot riktig feberpepp under eftermiddagens korta roadtrip ut längs Long Island Expressway, men distraheras svårt av yttre omständigheter som, visar det sig, inte går att påverka.
Trafiken kan jag hantera, trots att stora delar av den avlånga ön redan klockan två är en regelrätt parkeringsplats.
Men en Gävle-bo som sitter på passagerarsätet och har Brynäs så kallade playin-match – say what? – mot Färjestad inrattad på mobilen blir bara för mycket.
Hur, undrar jag högljutt, kan man förstöra uppladdningen inför ett New York-derby med något så ovidkommande?
Gävle-bon bara skrattar, stånkar lite om att det inte blir mål i fem-mot-tre-läge och ylar sen som fabriksvisslan på pappersbruket i Skutskär när hans hjältar vinner.
Min dag känns helt förstörd.
* * *
Islanders lirade även igår, borta mot Toronto, och även om de nu till sist vann – vem gör inte det mot Toronto? – gick det att se att de hade tankarna riktade ett dygn framåt i tiden.
Såklart.
Det är ju ikväll MATCHEN spelas.
Naturligtvis odlar delar av supporterskaran nu konspirationsteorier om att NHL medvetet underlättar för gullgrisarna från Manhattan genom att tvinga Isles att avsluta en back-to-back-giv just ikväll,
Sicket struntprat.
Alla spelar back-to-back hela tiden och alla klarar av det.
Ikväll betyder det som hände, eller inte hände, igår ingenting.
Ikväll pumpar adrenalinet som radioaktiv ånga i ett kärnkraftverk nere på isen.
* * *
När vi väl kommer ut till Uniondale och parkerar vår halvrostiga Buick i skuggan av det ärevördiga gamla rucklet kommer jag dock snabbt i stämning igen.
För redan fyra timmar före första nedsläpp pågår upphetsad tailgating på den stora parkeringen och fans från de båda lägren hetsar varandra i oavbrutet stegrande osämja i grilloset.
– Potvin sucks, gormar en skäggig typ som står under en jättelik Rangers-fana och smuttar på en Miller Light.
– Go fu-k yourself, replikerar ett helt koppel unga hemmafans som dukat upp med tältbord bakom en pick-up-truck och pumpar Eminem på concorde-volym på stereon.
Det kommer bli sånt ruggigt jävla ramalama-tryck här inne…
* * *
Karlskrona i SHL…
Jisses, snart spelar dom NHL-hockey i Florida också.
Öh…just ja.
* * *
De där Eminem-diggarna vid pickup-trucken på parkeringen verkar inte ha hört ännu, men om de framåt matchstart fortfarande är såpass nyktra att de noterar förändringar i laguppställningen har de en mycket god nyhet att glädja sig åt
Inte nog med att Tavares – ettan i poängligan – är i sitt livs form.
Just ikväll får han tillbaka radarpartnern Kyle Okposo också.
Han – Okposo – riskerade att bli borta resten av grundserien med en svår ögonskada, men här är han igen.
Det kan bli åka av när hemmalagets förstakedja är på isen.
* * *
Jag och Gävle-bon – vi kan kalla honom Eken – är lite annorlunda klädda än fansen på parkeringen, vi larvar oss ju i kostymer när det är så här stora matcher, och när vi efter en medioker burger-lunch på Marriott-hotellet vägg i vägg med Coliseum kommer ut genom den allé av autografjägare som står och väntar på blåskjortorna (som tillbringar eftermiddagen på samma hotell) frågar Eken:
– Tror du dom tror att vi är spelare nu också?
Nej, det tror jag verkligen inte att dom tror…
* * *
Badtofflan Vigneault inser vad som står på spel ikväll – och skickar in Tanner Glass i the action igen.
Hallå.
* * *
Som sig bör är det hårt mediatryck på den här matchen, det är de facto största idrottsevenemanget i New York på hela vintern, så vi i den internationella svansen schasas iväg långt ut på en osedvanligt trång och gisten del av den från början skruttiga, måttligt användarvänliga pressläktaren.
Det känns lite surt – tills jag upptäcker detta:

Javisst, de har ankrat den magiska zeppelinaren precis intill mig och Gävle-bon.
Det är bara att sträcka ut en hand och gripa tag så flyger vi med i pauserna.
* * *
Var det inte sagt att Keith Yandle skulle lyfta Rangers powerplay mot paradisiska höjder?
Det har inte direkt hänt ännu, men fansen skulle gissningsvis inte ha så mycket emot om det är ikväll det sker.
Under de tidigare fyra matcherna mot isles gjorde Blåskjortorna exakt noll powerplay-mål – på nio försök.
* * *
Men fan, de har pumpat zeppelinaren dåligt.
Undersidan är, ju som ni ser på bilden, sladdrig som en bloggares dubbelhaka efter lång sommarsemester.
Upprörande.
* * *
Jag vill förvarna om att nätet håller ungefär samma klass som alla andra faciliteter i denna lätt förvuxna Björkängshallen.
Sändningsuppehåll är dessvärre mer eller mindre givna när så många som ikväll försöker koppla upp sig samtidigt.
* * *
Det är inte bara vi här uppe som har det trångt.
Båsen är ju också ligans mest förkrympta, vilket – som bekant – innebär att gästernas andremålis får sitta på en stol vid spelargången i ena sarghörnet.
Det kan jag aldrig se utan att tänka på den tydligen helt sanna historien om keepern som för några decennier satt på den platsen, raggade upp en donna på läktarsektionen intill och sedan försvann in i omklädningsrummet…
Jag gissar att vår försynte vän Skapskie MacKenzie, inte ställer till med likadan skandal ikväll.
* * *
Vi hoppas ju väldigt innerligt att de stöter på varandra igen om en dryg månad, men som sagt:
Vad gäller grundseriedrabbningar är detta, efter närapå ett halvt sekel, sista dansen på Long Island.
Så – lite historia äger rum framför era ögon nu.
* * *
Ibland är livet riktigt, riktigt bra.
Nu är en sådan stund.
En av säsongens allra största matcher ska alldeles strax börja.
Lova att ni håller i er.
Det blir grymt.

Jag trodde det skulle bli superb hockeyshow mellan Blackhawks och Rangers i United Center.
Där tog jag fel.
* * *
Landeskog är ju i sånt ruggigt slag att de borda döpa hela bergstoppar i Rocky Mountains efter honom.
Nytt mål, och ny assist, när Colorado-lavinen går i Minnesota i kväll.
Det betyder 9 mål och sex assist på de senaste tolv matcherna.
Galet.
* * *
Men på tisdag är det derby igen och jag har ackrediteringen säkrad på Long Island.
Kan knappt bärga mig, faktiskt.
* * *
Och Senators bara spinner vidare.
Bruins ska vara väldigt, väldigt glada för helgens fyra poäng.

Ojoj, det blev en del att göra när först Loui hjälpte Bruins att fullborda sin drömhelg – och Elias Lindholm sedan gick och gjorde fem poäng, inklusive ett hat trick, mot Oilers.
Konsekvens:
Jag har inte hunnit ägna denna lilla blogg så mycket uppmärksamhet.
Men kvällen fortsätter, jag försöker vara med i alla fall på ett litet hörn – och kommentatorsspåret är öppet, mina vänner.

Jag är tydligen tröttare än jag förstod själv, för jag nickar flera gånger till mitt under min huvudmatch – den mellan Bolts och Stars nere i Tampa.
Och då är den ändå riktigt kul att se. Det görs till exempel bara snygga mål. Tyler Seguin – som är tillbaka in the action igen – fläskar upp ett makalöst skott i nättaket bakom Ekeliw-favoriten Vasiliesvky i första perioden.
Jag ska sätta på starkare kaffe än vanligt, här kan ju inte ligga och vara såsig.
* * *
Om ni bara visste vad det stod i John J-kommentaren jag just fimpade.
Ojvoj, tur man är med i svängarna ändå…
* * *
Nu har Seguin prickat in ytterligare ett mål.
Det gör inte Dallas nåt att han kan spela igen, om man säger så.
* * *
En anniversary-firande Skånske Jan hotar alltså att kliva in i spåret när han firat färdigt.
Jag har för säkerhets skull kontaktat tidningens jurister…
* * *
Ovie dunkar in mål nummer 44.
Den enda frågan just nu:
Når han 60?
* * *
Burger Klingberg kliver av efter hård Callahan-tackling och det är ju för jävligt, för han har varit lika ljuvlig att titta på som vanligt.
* * *
John J…jag är fortfarande skakad.

Jaha, hur är det här då?
Har vi några karaktärer som tänker tillbringa ännu en lördagnatt i NHL-bloggens kommentatorsspår?
Vore trevligt.
Själv har jag haft en massa annat att skriva under dagen, blev just klar och hinner således inte med mycket till intro.
Men jag ska kolla på lite matcher och…tja, händer det nåt kul och trycket blir hett i spåret kanske jag tar och skickar in några inlägg emellanåt.
* * *
Det höll på att bli riktigt spännande i det östra playoff-racet i eftermiddags men bara femton sekunder före slutet kvitterade Brad Marchand Flyers 2-1-ledning – och sedan avgjorde samma provocerande man på övertid.
Attans, höll jag på att säga.
Inte för att jag vill Bruins något ont, men det hade varit kul om det blev lite spänning och nerv även i öst sista grundseriemånaden.
* * *
I natt ställer vi fram klockan en timme här.
Så från och med imorrn har ni den där extratimmen som gör livet lite enklare för er.
Fint va?

Vilken klassisk kväll.
Nja, inte på isen så mycket.
Men i kommentatorsspåret!
Plötsligt ryker stammisarna John J och Tobias ihop så flisorna ryker, vilket är som om Bäckis och Zäta plötsligt skulle börja puckla på varann.
Och vid ringside står såna som Eric, Fundersam, Playoffwill, Lillis och – givetvis…. – Skånske Jan och eldar på.
Ojvoj.
Slutspelet närmar sig verkligen…
* * *
Ducks visar musklerna när de går och nollar självaste Montreal – och Colorado visar att de alltjämt har otvivelaktiga kvaliteter när de går och slår självaste Pittsburgh.
* * *
Min pajade tand?
Nja, det blev så när jag gick in och i kommentatorsspåret och försökte skilja stammisarna åt…
* * *
Det är kanske inget för Rangers-fansen just nu då, men Hästpolo-Gustav har han just skaffat sig en app där man kan följa livet i Detroit Red Wings på närmare håll
Eftersom han lovat köra hårt med den skäggige kaptenen på den – vilket alltid brukar mynna ut i rent guld för bloggen…– ber jag att få meddela att den kan laddas ner här.
* * *
Ett litet tips:
Låt er inte provoceras av vår skånske vän i North Carolina.
Jag har gjort misstaget själv några gånger och han blir baaara glad av det…
* * *
Nu ska jag vara ledig i två kvällar och se hockey på ett mer socialt sätt – ja, ska sitta i en väldigt trevlig sportbar imorrn, hade jag tänkt – så låt ni blodet svalna så återkommer jag på lördag.

He he, det har gått så långt att jag tänker ”oj, nu blir Tobias Pettersson tokig” när Hästpolo-Gurra lömskt – och smart – säljer in utvisningen på Stepan.
Då vet bloggaren att han har en lojal stammis i sitt spår….
* * *
Zidlicky ser ut som Eken inför en middag på Sparks Steakhouse när Pierre intervjuar honom i båset efteråt.
Undra på det.
Att få inleda sin karriär med ett sudden death-mål är rent Buster-artat..
* * *
Men jag sa ju att Hästpolo skulle avgöra.
I någon mån gjorde han ju det.
Lurig liten rackare är han.
* * *
Det börjar överhuvudtaget bli lite slutspelsstämningar i spåret.
Ojvoj…
* * *
Nu ska jag titta på Anaheim-Montreal och dricka äta en banan.
Är ni vakna:
Fortsätt gärna kommentera.

Inga mer mål i andraperren, men det kunde lika gärna stått…ja, 3-3 åtminstone.
Det här är ju en finfin match.
Tidvis har Rangers tryckt på som rena Barcelona, men Wings försvarar sig furstligt – och det är fan inte heller ofarligt framåt när Zäta-kedjan kommer in.
Kul, tredjeperren kan bli nåt vi tänker på länge.
* * *
Update om Henke, från alltid välunderrättade Bob McKenzie:
Han har varit på is i en vecka, börjat skotträna och kan komma att göra comeback inom två veckor.
Då tror jag bloggen kommer vara lite…till sig.
* * *
Hm, intressanta SC-tips.
Jag tror ju att det är vidöppet i öst och att Habs, Bolts, Wings, Rangers, Pens, Isles och den verkliga dark horse-pjäsen Capitals kan ta sig till final.
I väst får jag väldigt bra vibbar av Ducks just nu.
Så långa flygresor awaits oss…
* * *
Bortamatchen mot Buffalo den fjortonde, eller – troligare – hemmaditon mot Florida den femtonde….det är kanske då vi får se kungen igen då.
* * *
Inte ett ont ord om Holmgren, han är den här bloggens dyre vän!
* * *
Nu har Örby-Sinatra publicerat det rekordlånga podcast-avsnittet.
Finns här
* * *
Nu sa Mike Milbury just att Jordan Staal har ett bra skott.
Hm.
* * *
Korrekt, Anton Larsson. Dallas Stars glömde jag. Där har de en grym kommentatorsduo.
Och St. Louis, visst.
Man gillar ju Panger.
* * *
Senators imponerar väldeliga – fortsätter de här finns fanimig chansen att de kommer ikapp.
En ny playoff-serie mellan Habs och Sens.
Ja, det vore nåt.
* * *
Hagge eller Hästpolo.
Någon av de två unge männen avgör det här.

Förlåt, förlåt – men Youngblood var helt omöjlig ikväll.
Vi gick igenom samtliga 30 lag och deras status efter trade-racet och min unge vän hade synpunkter, om man säger så.
Avsnittet kommer ut om nån timme och ni som tycker det är roligt när jag försöker skynda på Ekan kommer få ert lystmäte…
* * *
Men nu sitter jag tillbakalutad i soffan, med nybryggt kaffe inom räckhåll, och ämnar se fortsättningen av matchen i The Joe.
Spontant intryck av det lilla jag hunnit se:
Rätt kul fajt.
* * *
Vad är er uppfattning, om ni försöker vara lite objektiva och bortser från personliga förhoppningar, nu när trade-cirkusen är över:
Vilka går till Stanley Cup-final?
Det ska bli mycket intressant att höra svaren…
* * *
Zätas passning vid Abdelfucker-målet hade snitsen i en klassisk Motown-refräng
Att han fått vila några matcher kan definitivt vara en blessing in disguise för Detroit.
* * *
Man ska ju inte vara elak och skratta åt skador, men att David Clarkson gått sönder och ser ut att bli borta resten av säsongen är onekligen….lätt komiskt.
* * *
Ja, kom igen.
En diskussion om nordamerikanska tv-kommentatorer kan nog liva upp spåret.
Min åsikt är ju att Jim Hughson står i en klass för sig – trots att han aldrig kommer ihåg gamle Biffen fast vi pratat flera gånger och till och med hade sätena bredvid varann på en flight mellan LAX och JFK under finalen 2012…
Men jag är väldigt förtjust även i de lokala rösterna hos Detroit (där är det rena Arne-och-Ankan-myset), Nashville, New York (Sam Rosen och, framförallt, Joe Micheletti hör till de minst enögda av alla), Washington, Chicago och Buffalo.
Jobbigast, enligt mitt synsätt, är de i Boston och Pittsburgh och LA, främst för att de är så extremt partiska.
* * *
Rangers har under hela Lundqvist-eran haft svårt mot Detroit, men i den här perioden var de – så länge jag kunde titta i alla fall – bättre laget på banan.