Sista dansen på Long Island

– När man såsmåningom lagt av, sa en exalterad Derick Brassard efter New York Rangers seger mot Chicago Blackhawks i söndags, är det dom här matcherna man kommer att tänka tillbaka på och minnas.
Han talade dock inte om den i och för sig förträffliga fajten i United Center.
Han talade om derbyt som väntade på Long Island två dygn senare.
Det vi står inför nu, när Rangers och Islanders denna mulna marstisdag drabbar samman i femte – och kanske sista – ronden i årets version av The Battle of New York.
Och den 27-årige centern från lilla Hull i Quebec har förstås alldeles rätt.
Den här hockeymatchen – en av de mest hypade i The Metropolitan Area på decennier – kommer garanterat att bli en sådan som alla inblandade, inklusive vi som tittar på, minns för evigt.
Det är till att börja med historiens sista grundseriederby i skraltiga gamla Nassau Coliseum. Nästa gång Islanders har hemmafördel i en sån här konfrontation har dom det i fancy Barclays Center i Brooklyn.
Den gäller vidare mer än blott sedvanlig herre-på-täppan-status, vilket i sig brukar räcka väldigt långt; de är ju indragna i en direkt uppgörelse om förstaplatsen i Metropolitan-divisionen.
Men framförallt:
Det är fortsättningen på den helt omtumlande eruption till match som avgjordes här för bara tre veckor sedan.
– Såg du den, frågar tv-kommentatorn Kenny Albert med uppriktigt känslosvall i stämbanden när vi står i kön till i ackrediteringdistributionen.
– Det kan mycket väl vara den bästa grundseriematch jag någonsin sett.
Ni hör.
Fasten your seatbelts.
Det kommer att skaka och gunga och ruska under den resa vi ger oss ut på nu.
* * *
Jag hade tänkt varva upp mot riktig feberpepp under eftermiddagens korta roadtrip ut längs Long Island Expressway, men distraheras svårt av yttre omständigheter som, visar det sig, inte går att påverka.
Trafiken kan jag hantera, trots att stora delar av den avlånga ön redan klockan två är en regelrätt parkeringsplats.
Men en Gävle-bo som sitter på passagerarsätet och har Brynäs så kallade playin-match – say what? – mot Färjestad inrattad på mobilen blir bara för mycket.
Hur, undrar jag högljutt, kan man förstöra uppladdningen inför ett New York-derby med något så ovidkommande?
Gävle-bon bara skrattar, stånkar lite om att det inte blir mål i fem-mot-tre-läge och ylar sen som fabriksvisslan på pappersbruket i Skutskär när hans hjältar vinner.
Min dag känns helt förstörd.
* * *
Islanders lirade även igår, borta mot Toronto, och även om de nu till sist vann – vem gör inte det mot Toronto? – gick det att se att de hade tankarna riktade ett dygn framåt i tiden.
Såklart.
Det är ju ikväll MATCHEN spelas.
Naturligtvis odlar delar av supporterskaran nu konspirationsteorier om att NHL medvetet underlättar för gullgrisarna från Manhattan genom att tvinga Isles att avsluta en back-to-back-giv just ikväll,
Sicket struntprat.
Alla spelar back-to-back hela tiden och alla klarar av det.
Ikväll betyder det som hände, eller inte hände, igår ingenting.
Ikväll pumpar adrenalinet som radioaktiv ånga i ett kärnkraftverk nere på isen.
* * *
När vi väl kommer ut till Uniondale och parkerar vår halvrostiga Buick i skuggan av det ärevördiga gamla rucklet kommer jag dock snabbt i stämning igen.
För redan fyra timmar före första nedsläpp pågår upphetsad tailgating på den stora parkeringen och fans från de båda lägren hetsar varandra i oavbrutet stegrande osämja i grilloset.
– Potvin sucks, gormar en skäggig typ som står under en jättelik Rangers-fana och smuttar på en Miller Light.
– Go fu-k yourself, replikerar ett helt koppel unga hemmafans som dukat upp med tältbord bakom en pick-up-truck och pumpar Eminem på concorde-volym på stereon.
Det kommer bli sånt ruggigt jävla ramalama-tryck här inne…
* * *
Karlskrona i SHL…
Jisses, snart spelar dom NHL-hockey i Florida också.
Öh…just ja.
* * *
De där Eminem-diggarna vid pickup-trucken på parkeringen verkar inte ha hört ännu, men om de framåt matchstart fortfarande är såpass nyktra att de noterar förändringar i laguppställningen har de en mycket god nyhet att glädja sig åt
Inte nog med att Tavares – ettan i poängligan – är i sitt livs form.
Just ikväll får han tillbaka radarpartnern Kyle Okposo också.
Han – Okposo – riskerade att bli borta resten av grundserien med en svår ögonskada, men här är han igen.
Det kan bli åka av när hemmalagets förstakedja är på isen.
* * *
Jag och Gävle-bon – vi kan kalla honom Eken – är lite annorlunda klädda än fansen på parkeringen, vi larvar oss ju i kostymer när det är så här stora matcher, och när vi efter en medioker burger-lunch på Marriott-hotellet vägg i vägg med Coliseum kommer ut genom den allé av autografjägare som står och väntar på blåskjortorna (som tillbringar eftermiddagen på samma hotell) frågar Eken:
– Tror du dom tror att vi är spelare nu också?
Nej, det tror jag verkligen inte att dom tror…
* * *
Badtofflan Vigneault inser vad som står på spel ikväll – och skickar in Tanner Glass i the action igen.
Hallå.
* * *
Som sig bör är det hårt mediatryck på den här matchen, det är de facto största idrottsevenemanget i New York på hela vintern, så vi i den internationella svansen schasas iväg långt ut på en osedvanligt trång och gisten del av den från början skruttiga, måttligt användarvänliga pressläktaren.
Det känns lite surt – tills jag upptäcker detta:

Javisst, de har ankrat den magiska zeppelinaren precis intill mig och Gävle-bon.
Det är bara att sträcka ut en hand och gripa tag så flyger vi med i pauserna.
* * *
Var det inte sagt att Keith Yandle skulle lyfta Rangers powerplay mot paradisiska höjder?
Det har inte direkt hänt ännu, men fansen skulle gissningsvis inte ha så mycket emot om det är ikväll det sker.
Under de tidigare fyra matcherna mot isles gjorde Blåskjortorna exakt noll powerplay-mål – på nio försök.
* * *
Men fan, de har pumpat zeppelinaren dåligt.
Undersidan är, ju som ni ser på bilden, sladdrig som en bloggares dubbelhaka efter lång sommarsemester.
Upprörande.
* * *
Jag vill förvarna om att nätet håller ungefär samma klass som alla andra faciliteter i denna lätt förvuxna Björkängshallen.
Sändningsuppehåll är dessvärre mer eller mindre givna när så många som ikväll försöker koppla upp sig samtidigt.
* * *
Det är inte bara vi här uppe som har det trångt.
Båsen är ju också ligans mest förkrympta, vilket – som bekant – innebär att gästernas andremålis får sitta på en stol vid spelargången i ena sarghörnet.
Det kan jag aldrig se utan att tänka på den tydligen helt sanna historien om keepern som för några decennier satt på den platsen, raggade upp en donna på läktarsektionen intill och sedan försvann in i omklädningsrummet…
Jag gissar att vår försynte vän Skapskie MacKenzie, inte ställer till med likadan skandal ikväll.
* * *
Vi hoppas ju väldigt innerligt att de stöter på varandra igen om en dryg månad, men som sagt:
Vad gäller grundseriedrabbningar är detta, efter närapå ett halvt sekel, sista dansen på Long Island.
Så – lite historia äger rum framför era ögon nu.
* * *
Ibland är livet riktigt, riktigt bra.
Nu är en sådan stund.
En av säsongens allra största matcher ska alldeles strax börja.
Lova att ni håller i er.
Det blir grymt.