Sista dansen på Long Island, del 3

NY ISLANDERS – NY RANGERS 1-1 (Period 2)
* * *
Nu börjar showen.
På riktigt.
För det är kvitterat, humöret på isen börjar bli som härsket som halvårsgammalt smör – och allt ska avgöras under tjugo allt-eller-inget-minuter nu.
Rock ’n’ roll.
* * *
Konstigt är det.
Första tio i mittperioden känns Islanders – återigen – hungrigare, mer distinkta och farligare.
Sen får Rangers sitt mål och i ett slag vänder det.
Den här sporten trotsar all logik ibland.
* * *
Ovoj, Hayesan Svejan-Kevin är ju som gorillan på bron i första delen av den moderna ”Planet of The Apes”-sagan när han vräker sig fram till Halak, står emot alla möjliga övergrepp och på ren urkraft vänder in kvitteringen.
* * *
Organisten ser lite sur ut nu.
Han får nästan lika få tillfällen att visa sina färdigheter som Tanner Glass…
* * *
Det där med 60-40 i supporterfördelning känns inte så träffande längre.
När Rangers kvitterar är vrålet så rungande att det fladdrar till i Mike Bossys tröja taket.
50-50 är nog det minsta man kan säga.
* * *
Matt Martin är inte direkt snäll när han smaskar in Zuke i sargen – fast lagenlig.
Det hindrar inte att någon – förmodligen Glass – avser att låta den störste provokatören på Long Island sedan orkanen Sandy betala för att han tar sig sådana friheter med Oslos Joe Pesci
* * *
Yandle ser ut att tänka rätt hela tiden, men kvack – vad oprecis och slarvig han är i passningarna.
Tuffe Uffe får köra lite basal klubblad-till-klubblad-träning framöver.
* * *
Ingen ska förvånas över att det blir lite mål i Ottawa.
Professor Hugosson är på plats, nämligen.
Då säger gamla traditioner att protokollet förblir tomt.
* * *
Är ni med nu då?
Det kan bli en tredjeperiod för historieböckerna.