The Great Eight i NYC

Idag kan det lite mer av en finblogg.
Mer kortfattad.
Mindre ambitiös.
Skyll i så fall på Burger Klingberg.
Så här:
Jag trodde jag var färdig med allt igår kväll, hade sagt åt redaktör Hagman hemma i Stockholm att han fick ta det sista i Vancouver själv ”såvida det inte händer något riktigt spektakulärt” för det hade blivit sent och jag behövde, tyckte jag, i alla fall fyra timmars sömn innan uppstigning.
Men naturligtvis hände det ”något riktigt spektakulärt”.
Burger Klingberg inte bara avgjorde för Stars på övertid.
Målet var ju hans elfte för säsongen – och därmed tangerade han Lidas svenska rekord för rookiebackar.
Det gick ju inte bara att strunta i. Tvärtom. Den sortens klang- och jubelnoteringar fodrar intervju och braskande rubriker.
Så till slut blev det bara två timmars sömn.
Knappt.
Jag gnäller inte, jag bara förklarar förutsättningarna för dagens övningar.
Det är inte mer än några procent kvar av Biffens batteri och jag har ingen möjlighet att recharga innan matchen börjar.
Burgers fel, som sagt.
Han är för bra
* * *
Washington i stan.
Det är alltid kul.
Dels har Rangers och Caps mycket historia efter alla playoffserier, dels finns det alltid glamorös lyskraft i ett lag med Alex Ovetjkin och Saturday Night Nicky B i uppställningen.
Så vänta bara.
När lagen väl kommer ut på isen sprakar det nog ändå till i den här gamla motorn.
* * *
Recharga var väl ett fint ord?
Förlåt, man blir dum i huvudet när man är här för länge.
* * *
Det är inte ofta jag har utbyte av att sitta på flygplan, men flighten ner längs the eastern seaboard idag, i gnistrande solsken, var riktigt angenäm.
Särskilt på slutet.
Då stävade vi först söderut längs Hudson River och fick se hela Manhattan från det hållet.
Sedan gjorde vi en U-turn över Staten Island och Verrazano Bridge, vände norrut över East River och tog vyn av den overkliga ön från den sidan också.
Fantastiskt, faktiskt.
Jag har haft just det panoramat i blickfånget genom flygplansfönster vid otaliga tillfällen, men synen blir aldrig gammal.
Det höll piloten uppenbarligen med om, för han blev alldeles till sig och förvandlades till tour guide och berättade upphetsat om allt vi kunde se.
– Ja, nu flyger vi in över Staten Island. Det är också fint, påstod han.
Nåja.
* * *
Sent eller inte, det var en lättnad att se att Klingberg till slut kunde damma in den där elfte kassen.
Jag trodde jag hade jinxat honom genom att ta upp det faktum att han var ett mål från Lidas rookie-rekord, för det var ju nästan två månader sedan – och han har inte hängt ett enda sedan dess.
Men the Biffen spell är till slut broken.
* * *
Man kan tydligen göra illa sig även när man bara står med händerna knäppta bakom ryggen och glor i gammgubbig trainspotting.
Jo, på något lyckades Hunny Boo Boo – den omtalade Matt Hunwick alltså – gå sönder igår.
Så nu har Rangers fått kalla upp Chris Summers från Hartford.
Han har 64 NHL-matcher med Coyotes på meritlistan, men gör sin debut för Rangers.
Kan inte gärna vara sämre än den han ersätter var igår, väl?
* * *
Bäckis har också ”tystnat” sedan vi började febra om att han var etta i poängligan.
Men det har inte med nån jinx att göra.
Han kom, gissar jag, bara på att en poängligaseger skulle generera en väldig massa uppmärksamhet och slog av på takten för Valbo’s Finest tycker lika mycket om uppmärksamhet som du tycker om nageltrång.
* * *
Fint, Rangers-spelarna berättar om musiksmak och dylikt i ett programbladsutdrag som ligger och skräpar i pressrummet.
Rick Nash om sin favoritmusik:
– Punk and country.
My man Rick!
* * *
Burracuda?
Inte här.
Han får dväljas i AHL-laget i chokladstan Hershey för tillfället.
Trotz är rent trotzig när det gäller den sortens unga talanger…
* * *
Han kanske inte är världens mest begåvade hockeyspelare, men Tanner Glass har helt uppenbart andra kvaliteter
Kolla bara här på svaren i programbladsenkäten.
Musik: Jack White.
Författare: Jack Kerouac.
Film: Big Lebowski.
TV-serie: The Wire.
Jag tror just jag blev lite Tanner Glass-fan, trots allt.
* * *
Ja, se.
Chicago.
De blev mycket riktigt passerade av rödglödgat stekheta Minnesota igår – och halkade ner på wild card-plats.
Som kapten Toews himself hamrar in idag:
Det är hög tid att favoriterna börjar spela slutspelshockey nu. Annars blir det här inte alls som det ska.
* * *
James Sheppard anger Neil Young som favoritartist.
Då får man också höga biffpoäng.
* * *
Mm, jag kunde gott ha åkt till Long Island och sett Detroits – sannolikt – sista match någonsin i Nassau Coliseum i eftermiddag också.
Då kanske jag hunnit ta en gubb-napnap hemma i korresoffan, rentav.
Men jag kom på det försent och fixade ingen ackreditering och nu är det som det är.
* * *
Har ni påsklov hemma i Sverige nu?
Det verkar vara exceptionellt mycket svenskar på plats idag och då är det i allmänhet nåt sånt som pågår där hemma.
* * *
Om Rangers vinner idag, samtidigt som Islanders inte tar poäng, har de säkrat hemmaplansfördel i första slutspelsomgången.
– Det är vårt nya mål, slår Badtofflan plats.
Alldeles oavsett tror jag det blir matchen vi ser idag i den omgången.
Rangers mot Caps.
Jo, det bara känns så.
* * *
Trotz jämför Bäckis och Ovie med – tidningskrönikörer
– Att de har en liten svacka just nu är inget konstigt. Sånt händer, det är ingen skillnad på att spela hockey och skriva krönikor i tidningen. Vissa veckor är ni fantastiska, andra…inte så bra.
Tell me about it, Barry.
Men det var väl det jag visste.
Att hålla på och jaga runt efter den där pucken är, egentligen, inte märkvärdigare än att sitta här och försöka komma på läsbara formuleringar…
* * *
Nu blir det hockeymatch.
Hoppas ni som är med mig och tittar får roligt.