The Great Eight i NYC, del 5 – The End

NY RANGERS – WASHINGTON 2-5 (Slut)
* * *
Caps får alltså sätta sista i tom kasse.
Och Ovie är – the horror! – inte på isen.
Som han ska hoppa jämfota av frustration.
Där hade han kunnat lätt som en plätt kunnat fullborda ett hat trick – och spränga 50-vallen i samma giv.
Men inte ens en virtuos med god on his side kan alltid få som han vill.
* * *
Jamen va fan, nu framkommer att den här Andre Deveaux – han som utförde övergreppet på Västerås-spelaren – spelade nio matcher med Rangers säsongen 2011-2012.
Det har jag inget som helst minne av.
Har någon annan?
* * *
Istället för Ovie var det Mojo Johansson som dunkade in empty net-målet.
Fast han hade lika gärna kunnat passa landsmannen Bäckström.
– Jo, flinar Nicky, men han tittade upp och såg mig och tänkte förmodligen ”jaha, är det bara Nicklas” och så sköt han själv. Det är nån Landskrona-grej, tror jag.
Ha!
* * *
Har vi en Tobias Pettersson och en Tobias Peterson i spåret?
Det har inte ens jag fattat.
* * *
Taddson, här är alla – även i gästkabyssen – överens om att Rangers var snäppet bättre i första, att det jämnade ut sig i andra och att Caps tog över helt i tredje.
Alla har sina åsikter.
* * *
Varpu är tuff hon.
Hon lämnar en snabb text.
Sen går hon ner till Penn Station i källaren under Garden, sätter sig på ett tåg och åker ut till Newark och klipper kvällsmatchen mellan Devils och Ducks också.
Det skulle även jag gjort.
Om det inte varit för att även reservströmmen nu är helt tömd.
* * *
Rangers har verkligen haft perioder under den här helgens matcher när det inte är det minsta konstigt att omvärlden ifrågasätter lagets defensiv.
Några herrar, med Yandle och Boyle i spetsen, har varit rena turnover-maskinerna och klarar de inte av att minimera den sortens misstag blir slutspelsresan kortare än en busstur mellan Skövde och Falköping.
* * *
Nu ska jag åka hem och lägga mig i soffan och kolla övriga matcher.
Godnatt.