Another drama, del 3

Det brukar vara roligt, avkopplande och allmänt behagligt att åka till Florida.
Men för Bostons biffiga björnar kommer det vara en ren mara att flyga ner och vara i den där förbannade solen det här veckoslutet.
Ja, jag säger det ikväll igen:
Det här är över.
Gästerna spottar ju upp sig och har några riktigt fina lägen, men precis när hoppet tänts tittar Mojo upp och petar in 3-0.
Efter såna kallduschar är det svårt att resa sig.
The Florida nightmare väntar på er, pojkar.
* * *
Visst är det Loui Loui, kvällen till ära i Errol Flynn-mustasch, som är framme och kreerar de giftigaste chanserna.
Men Holtby alltså, denne Holtby…han har Bostons nummer.
* * *
Att plötsligt få för sig saker och mitt i en så här stor match börjar mixtra med färg och ljus på tv:n…hur kan en 47-åring som tillbringat större delen av sitt liv en soffa, framför en tv, vara så orutinerad?
* * *
Det där med tryggheten och stabiliteten Chara skulle bidra med var en chimär.
Han är uppenbart illa tilltygad och därmed en non-factor.
* * *
Håll ut, Åsa och andra Leafs-fans.
Efter kvällens förödmjukelse är det bara en enda match kvar.
Sen kan ni glömma säsongen 2014-2015 – forever.
* * *
Titta här, nu kom det en tjomme och knackade på dörren och när jag öppnade räckte han över en laddning chicken wings.
Dinner time!